För medelklassen är allt bara yta

Fick en möbelkatalog idag. Den signalerar så tydligt medelklassens dröm; yta, yta, yta. Frisyren ska vara rätt, kläderna ska vara rätt, utseendet rätt. Möblerna ska vara precist samordnade. Alla prydnadsföremål helt rätt matchade, alla accessoarer vara på pricken. Törs man röra sig i ett sånt tillstånd och ett sånt hem, eller skitar man bara ned? Det verkar vara svårt att leva i sådana perfekta hem som katalogerna visar upp som drömbilden där allt man gör bara gör tingens ordning värre. Man måste nog jobba för högtryck för att bevara ”idealtillståndet”. Hinner man leva något då? Ok, man kan fixa en sådan tillvaro och ett sådant hem om man ger allt man har. Men tänk om något annat fallerar under tiden. Något man inte tänkt på, och inte kan kontrollera. Hur mycket är perfektionen värd då?

Medelklassen styr hela idédebatten. Det finns inte många inom media som tjänar under 40 000 i månaden. Är det dom vi vill ha som ciceroner? Den verkliga överklassen vill däremot inte synas alls. Dom ligger lika lågt som vi i skiten. Skulle någon arbetare med modesta ekonomiska medel figurera i media, så handlar det nästan alltid om problem. Antingen är det obetalda tandläkarräkningar på 14 000 eller så har man blivit arbetslös, misshandlad, supit ner sig, eller blivit blåst av något företag. Arbetarklassen skildras uteslutande som en problemhärd som ska botas på något sätt. Men utan att det får kosta pengar, helst med någon billig medicin eller någon form av terapi. Så att den blir neutraliserad och inte ställer till med några scener.
Alltså; överklassens knep är att smörja och muta upp en sådär 50-60% av befolkningen. Tillräckligt många för att det inte ska bli omvälvningar, men inget mer därutöver. Överklassen behöver ju också ha ett fungerande system så dom slipper att ta hand om sina sopor själva och så att de får sin mjölk. Detta låter man den undre tredjedelen sköta, slavarna och trälarna. De två övriga tredjedelarna får vara förmän i helvetet och administrera och bestämma över den numerärt underlägsna arbetarklassen. Redan den gamla romerska makteliten använde denna sorts mutsystem för att knyta upp anhängare till sig och på så sätt sitta säkert vid makten.