En sak plågar oss

Det är en sak som plågar de flesta av oss, och det är att vi inte ÄR något. Att vi inte lyckats komma fram till en betydande position i samhället och uppfylla de förväntningar våra föräldrar en gång hade på oss. Men hur många ÄR något vi ser upp till i dagens Sverige? Chaffisarna? Sjuksköterskorna? De butiksanställda? Skogsarbetarna? Städarna? Eller kontorsråttorna? Nej, de som ÄR något är bara några hundra personer, en 300-400, som vi alla känner till och vilka har befästa namn och positioner och som erhåller all medial uppmärksamhet varje dag året om. Dessa 300-400 personer är den officiella tankesmedjan i samhället. Tror ni dom har rent mjöl i påsen och verkligen vill allas bästa för att driva samhället framåt? Jag tror inte det. Jag tror att de bara bevakar sina egna positioner på ett mycket reaktionärt sätt. De vill absolut inte att de progressiva krafterna ska komma loss igen på allvar.

Det är bara de press, radio och TV vill ska komma fram som kommer fram. De oförargliga som vet att föra sig och som säger rätt saker som tillfredsställer alla, både hög och låg. De som FÅR BLI något är bara en harmlös liten klick vars uppgift är att lägga ut ständiga rökridåer för massan så att folket inte kommer någon vart. Agitatorerna och provokatörerna får nästan inget utrymme alls, för de är farliga och jobbiga och hotar både den rådande makten, affärerna och annonsintäkterna. Hur gör man då för att lyckas om man trots allt vill göra ett försök mot alla odds? Då gäller det att hårdsatsa inom sitt eget smala kompetensområde för att kunna sticka ut i längden. Alla vet att elitidrottsmännen tränar kopiöst, och samma insats krävs inom alla områden där man vill gå framåt. Ska man bli författare gäller det att läsa mycket. Det finns ingen övre gräns om man vill ge järnet. Jan Guillou, Ulf Lundell och Göran Greider för att ta tre typexempel, är alla tre riktiga bokmalar. Det är en förutsättning för det jobbet.

Guillou brukar ju säga att på 200 böcker är det EN som är bra och det är ju så verkligheten fungerar. Det mesta som kommer fram är faktiskt skräp på ett eller annat sätt.

Man måste komma på det först, då blir det lite lättare. Sedan väljer man själv om man ska satsa på det där enda mästerverket, eller om man nöjer sig med att vara som alla andra.

Här kommer robotarna

Hittade i dag den spännande artikeln "Wenn Roboter den Menschen überflügeln" i Berliner Morgenpost. Teorierna, och även praktiken, matchar min profetia Spaceage 2125 rätt bra. Det handlar om den pågående robotutvecklingen i världen. Fräscha upp skoltyskan och läs och begrunda...

I övrigt planerar jag nu själv att plöja 3 000 sidor svensk historia för att få en bättre förståelse av dagens Sverige. Jag väljer för ändamålet Bonniers lexikon "Den svenska historien" i 15 band, som jag hittade begagnat på www.bokborsen.se till det facila priset 350 kr. Nypriset när den gavs ut 1992 var väl säkert en 5 000-6 000, så det går att göra fynd på nätet bland praktverken. Kan rekommenderas. Det kanske inte blir så många inlägg på ett tag medan jag gör min research, och just nu händer det ju inte så mycket på nyhetsfronten heller. Men som de vise säger; vi lär av historien, och jag återkommer med godbitar ur den så fort jag bara kan.

Norrlands-Gurra eldar på

När jag nu svept min sjätte grögg här i min lelle jaktstuge börjer jag känna att den däringa kvennlige fregörelsen nog gött alldeles för långt. Vi möste göre nöt öt pröblemet ögonaböj.

Här i Nörrland har vi tänt bölen förr öch vi kan göre det igen öm tröllpackorna förtsätter att trelskas. Nä, men köm igen göbbs, fjölfnasken möste för fan lära sig veta hyfs och hut. Lära sig hitta sin rätte nivö, dvs i lydnad under oss men. Fröntimmer som möpsar öpp sej ger jag i regel en fet smäll. Öch nöde den söm ente klarar sin pötatisplöckning öch sin desk. Käringa ska hålle käften och göre sitt jöbb, nämligen sätte guldkant på livernet för oss män och ente hölla pö och öma sej i det öffentlige för jämnan.

Kvennsen har lämnat all rem öch resön baköm sej öch låter sej explöateras dagligdags för miljöner.Annat va dä förr, då var det vi män som bestämde hur turerna skölle gå. Men nu ä allt uppöchned. Di höller pö öch fördärva hila samhället med sin kokende hexekettel, men jag löver, öm jag möste ska jag se till så bölen tänds igen.

Di har brunnit förr och di kan brenne igjen. Dä ä bare en tidsfråge.

Den svenska pizzaskolan del 2

Jo, herr minister Jan Björklund, hur går det för de stackars små barnen i din nya stentuffa skola?

Läs svaret i Göteborgs Posten och se mitt tidigare inlägg Den svenska pizzaskolan från 2008-08.

Här finns inga paparazzis

Drömde häromdagen att man i Japan med en ny metod skapade fiskar från fiskrens och elstötar. Det var någon slags återvinning. Fram ur slamsorna poppade stora karpar på en sekund. Budskapet är väl att viljan till liv är så stark att det kan skapas ur vadsomhelst, nästan ur tomma intet. En amerikansk kvinna får hela ansiktet bortslitet av sin något otämjda chimpans. Dessutom blir hon blind. Tidigare hade ”Chimpy” suttit till bords och ätit med övriga familjen, och zappat med fjärren framför TV:n, men så en dag exploderade det. Ja, vi har alla litet av ett vilddjur i oss, hur civiliserade vi än tycks vara. Det kunde lika gärna ha slagit slint för hennes make. Det är det som är så otäckt. Man vet aldrig vem som flippar ur härnäst. Denna gång var det en apa.

En kommun i Sverige har urdålig ekonomi. Åtgärden: att köpa in tänkarmössor för 18 000. Avslutningsvis slår det mig att vi inte har några paparazzis i Sverige, och det beror väl på att vi inte har några stjärnor av den kalibern. Det finns inga vare sig människor eller berömdheter här i detta lilla land som är tillräckligt spännande att spionera på. Det säger rätt mycket om oss och vår kultur, för i övriga Europa ligger ju smygfotograferna och trycker överallt. Vi måste vara jädrigt tråkiga överlag helt enkelt. Det finns alltså inget att avslöja längre hos oss (?), och aldrig får vi ta del av några riktiga scoop heller nuförtiden. Det är över 30 år sedan det förra - jag tänker på IB-affären. Har vi verkligen inget kvar att gräva fram, eller är bara våra journalister för dåliga och likgiltiga och utan gnista?

Vad hände egentligen med Sverige?

Vad hände egentligen med Sverige?
Och vad kommer att hända framöver?
Det är ämnen jag ofta har berört här på bloggen under det senaste året. Nu är det fler som börjar ställa sig samma frågor.
"Förr skulle man vara solidarisk, nuförtiden ska man vara solid och arisk", skojar Ronny Eriksson till det.
Läs om hans nya intressanta show "Rum för rasande" i Uppsala Nya Tidning.

Arbetarklassens återkomst

Göran Greiders Arbetarklassens återkomst kan jag verkligen rekommendera till både vänsterintellektuella och alla utsatta människor i det svenska samhället. Det är en enastående bra och sympatisk liten skrift som använder det klassiska och efterlängtade rättvisespråket, vilket alltmer börjar överges i officiell media till förmån för allsköns lögner.
Men så här ska det låta i en kompetent analys av Sverige;
”Den förändringskapabla arbetarklassen byts undan för undan mot en marginaliserad underklass som alla tycker synd om men ingen fruktar.
Om ordet arbetarklass skulle vinna terräng igen, skulle slutet skymta för den patriarkala välgörenhetstanken och det mångkulturella gullandet.
Börserna blåstes på 90-talet upp med hjälp av nedskärningarna inom offentlig sektor. Vad kostade egentligen börsyran arbetarklassen?
I utopiska drömmar om ett bättre samhälle måste klassbegreppet förbli centralt för att se var makten finns och för att drömmarna ska komma underifrån och inte uppifrån.
Ekonomisk demokrati är fortfarande en aktuell idé. Nu är det dags att börja om med allt.
Vi är inne i en borgerlighetens belle époque. Nu anses det att arbetarklassen hör till ett svunnet industrisamhälle. Första majtågen blir allt glesare, få kallar sig arbetarklass. Våra städer har tagit språnget från industrialismen rätt ut i post-vadå-ismen, rätt ut i luften och det fria fallet. Det kommer att gå åt helvete. I det där fria fallet som pågått i över 20 års tid har konservativa och liberala krafter tagit makten över både nuet och framtiden. Dessa krafter formulerar agendan och kallar det nya samhället för informationssamhälle, kunskapssamhälle, eller kompetenssamhälle.
När Tony Blair tillfrågas om han vill kämpa för arbetarklassens sak brukar han svara att det är tveksamt om det i dag alls går att tala om någon arbetarklass.
Alla har blivit livrädda för att ta själva ordet arbetarklass i munnen. Det har blivit ett tabu, något som man jämställer med efterblivenhet. Samtidigt är det inte alls problematiskt att använda ordet ”medelklass”. Det klingar självklart. Det är den naturligaste sak i världen att majoriteten förvandlats till nån sorts medelklass. Och på samma sätt är det mer gångbart än nånsin att tala om underklassen, för ingen som tillhör den yttrar sig ju. Den är berövad all potentiell handlingskraft och alla politiska löften om en mer rättvis värld som arbetarklassen var laddad med. Arbetarungdom är hjon, medan medelklassens ungar är ledare.
Lorentz Lyttkens skriver att när arbetarklassens mest begåvade barn fick utbildning försvann de upp i medelklassen. Kvar på botten driver resterna av en döende industriarbetarklass, obegåvad och utan framtid. Men Expressen, SvD och DN förnekar konsekvent klassamhället och basunerar ut på ledarplats att de som talar om klasser i dag närmast är att betrakta som rasister.
Den dagliga upptäckten i media är att klasskampen överhuvudtaget inte nämns, trots att människor dör, blir sjuka, utbildar sig och semestrar efter förutsägbara mönster. En förtidspensionerad läkare är lika vanligt förekommande som en EU-politiker med arbetarklassbakgrund.
I Storbritannien är det mer självklart att använda begreppet arbetarklass. I Sverige har det ersatts av ”löntagare” eller ”vanligt folk”. Men till arbetarklassen kan räknas i stort sett alla som saknar inflytande och makt, dvs 55-60% av befolkningen.
Arbetarklassen är en stor och olycklig familj som slits sönder av en rad inre konflikter. Denna splittring har funnits där sedan Ivar-Los 1920-tal. Men det viktigaste är att vart fjärde år höja sig över den primära egoismen och faktiskt gå och rösta på ett parti som representerar den klass man tillhör. Det är nummer ett, för högern kommer alltid att drömma om att forma arbetarklassen efter sina önskemål.
Den senaste riktigt vitala arbetarromanen var förmodligen Ulf Lundells Jack år 1976. Men ännu är vi ljusår från en situation där den moderna arbetarklassen i all sin rikedom och motsägelsefullhet gestaltas på bred front. Det skulle behövas ett formligt analytiskt krig mot de väldiga dimbankar som har svept in klassamhället i alltmer mystifierande slöjor.
Löpande bandprincipen införs nu också på sjukhus, postterminaler och restauranger. En kassörska kan lyfta ett ton under ett tretimmarspass. Man är fysiskt och psykiskt tröttare efter en dag på servicehuset än efter en dag på smältverket.
Var och en ser ju att det finns ekonomiska skillnader mellan olika grupper, men det är enastående hur rädslan för att uttrycka dessa motsättningar dominerar i media.
Om det gamla industrisamhället var en pyramid så är det nya samhället en lök, dvs 2/3-samhället. En mindre del av arbetarklassen faller ner i permanent vanmakt, misär och utanförskap. Förändringens möjligheter börjar försvinna ur språket, sedan försvinner det ur tänkandet och till sist ur verkligheten.
De socialistiska ledarna i dagens Sverige vänder sig till medelklassen, inte arbetarklassen. Socialdemokraterna börjar av allt flera betraktas som maktens och de översta skiktens parti.
Arbetarklassen finns kvar, klassamhället består, men kallar sig inte längre så.
Det är en mardröm.”

Vädermannen

Vädermannen av Ulf Lundell är en bok som jag är något ambivalent till. Den är långt ifrån de litterära mästerverkens nivå och kanske rentav en av hans sämre böcker, men eftersom de efterklokas klubb är den största i världen så är det ändå intressant att se vad en gammal överlevande rocker har att säga i dag som 60-åring. Ulf Lundell har ju som bekant lämnat sin lägenhet på Söder och bosatt sig på Österlen i närheten av Kivik, precis som Georg i boken, så vi får väl utgå ifrån att Lundell skriver om sig själv som vanligt. Vad har då hänt sedan senast det begav sig i Värmen?
Jo, Georg/Ulf har återupptagit drickandet och det rör sig inte om några små mängder precis. Husets vinkällare är ständigt laddad för långvarig belägring med öl, whisky, vin och konjak. Georg dricker varje dag. Han tror själv att han tar en flaska rött eller vitt om dagen, men lägger man ihop alla drinkar han sveper i sig så rör det sig nog snarare om tre helflaskor per dag. Han vill vara ifred. Som bäst mår han på senvintern när han är helt insnöad och totalt isolerad från omvärlden. Men i takt med att gamla bekanta börjar bjuda in sig själva till gården, så tilltar problemen. Människorna för kaos med sig, det kaos han egentligen vill undvika men inte kan hålla ifrån sig.
Tonen i bokens början är inte lika desperat som i tidigare verk, nej den är rent av uppgiven, nästan död. Man försöker som läsare skratta åt svärtan, men man upptäcker att det inte går, för allt är så otroligt tragiskt. Lundell är medveten om detta och säger på ett ställe att vi lever i den stora uppgivenhetens tid, vilket man väl i detta fall får ge honom dubbelt rätt i med tanke på hur han mår själv. Totalt uppgiven till en början alltså. Men så lyckas Lundell piska liv i blodet, en sista gång, som han själv säger, och boken utvecklas successivt till en riktig läsfest under ca 300 sidor ända fram till det alldeles platta slutet där han blandar ihop kommunism med kapitalism och drar den korkade slutsatsen att lyckan är en handelsvara. I alla fall om man har 30 miljoner och kan köpa en vingård i Frankrike när drömmen på Österlen har dött, och man dessutom får ett helt harem på köpet. Detta idiotdumma slut förstör nästan hela läsupplevelsen. Typiskt Lundell att toka till det på slutet med en gammelrosa romantisk dröm, det gör han ofta tyvärr. Det får väl ses som en något naiv besvärjelse till gudarna att han någon gång ska få hitta hem till paradiset på jorden igen, om så bara i sina egna böcker.
Men fram till dess är Vädermannen ganska bra om man ser den som ett enkelt samtidsdokument och inte som någon av de stora sanningarnas bok. Så här kan det låta;
”Jag vet inte vart den har tagit vägen. Lusten. Vart kickarna har tagit vägen. Jag har blivit färgblind. Formblind också.
Jag skäms för att jag målar så dåligt. Allt känns så förbannat meningslöst. Innehållslöst. Gjort. Onödigt.
Jag tycker inte om sommaren. Det är som om det där underbara ljuset går en på nerverna. Jag har inget att göra här längre. Jag är trött på livet, trött på levandet. Jag känner mig tom. Jag är rädd att bli gammal. Är jag bara för mätt? Fått allt, hört allt, sett allt?
Nånting måste få spela roll igen. Ingen ska få säga att jag inte försöker. Som en idiot.
Jag vet inte vad jag gör, jag vet inte var jag är. Jag är 57 och är helt desorienterad. Som om jag glömt bort vad jag höll på med. Jag känner mig bortglömd och gammal.
Sommaren var stum. Ljus vit stum. Den sa ingenting.
”Det här regnet”, sa Monk…”vi har fuckat upp det, eller hur?”
”Dom säger det.”
”Vi går mot katastrof och jag är sjuk”, sa Monk, ”hiv-positiv”.
Världen var fördjävlig. Alla var lyckliga, alla hade lån. Alla spelade poker. Alla spelade utav helvete. Allt var Las Vegas. Allt var ett schlagerhelvete.
Jag ville inte träffa en människa den här sommaren, inte den här vintern och våren heller. Jag ville vara ifred på gården. Jag ville ingenting. Inte måla ens, ingenting. Jag ville bara gömma bort mig från hela skiten. Världen. Livet. Vädret, det var nog. Det var det enda jag ville ägna mig åt, vädret. För det är så nära Gud en människa kan komma…”
Som vanligt omges Lundell av en massa unga kvinnor som vill åt hans miljoner, rätt typiska lycksökerskor. Det får mig att tro att även denna bok är mer fakta än fiktion, för det här är ett genomgående tema hos Lundell. Som han själv säger på ett ställe; "jag har inget emot horor, jag älskar dom".
Låter det intressant?
Köp i så fall pocketen för 37 spänn, det är den värd.

The Warren Buffett Way

I dessa tider är finansmarknaden lite halvgalen. Den visar klara tecken på manodepressivitet och tycks pendla mellan hopp och förtvivlan. Investerare finner det allt svårare att tjäna pengar, men alla runtomkringmänniskor gör storkovan på värdelösa analyser och felaktiga rekommendationer. Det har blivit en jättecirkus vid sidan av börsen där det destruktiva skitsnacket dominerar. Min erfarenhet är att det är negativt att prata om sina placeringar. Och detta faktum kanske kan förklara varför marknaden har blivit vansinnig; det är för mycket snack just nu och för lite vettighet.
En som har genomskådat detta fenomen för länge sedan är Warren Buffett, en av världens rikaste män, och The Warren Buffett Way är en bok som försöker analysera hans placeringsstrategier och framgångskoncept. Redan nu kan sägas att man inte ska försöka kopiera Buffett till hundra procent, bara låta sig inspireras och sedan lita till sin egen ekonomiska filosofi.
1956 efter avslutade ekonomistudier började Buffett som förvaltare av 100 000 dollar, varav 100 dollar var hans egna. Tretton år senare var värdet 25 miljoner dollar, och i dag är Buffett god för 40 miljarder dollar. Så hur bär människan sig åt för att lyckas så bra?
Han gjorde sin första jättesuccé på marknaden när American Express sjönk med 50% efter en stor skandal. Buffett såg detta som ett köptillfälle och köpte en tung post för sina klienters räkning. Några år senare hade aktien gått upp med 300% och han hade gjort sitt första klipp.
Säkra kort med rabatt, är Buffetts filosofi. Han gör inget flashigt utan tar bara tillfället i akt och låter sedan tiden jobba för honom. Lågt P/E-tal för en aktie är bra ur köpsynpunkt. Det betyder ”price per earning”. Om en aktie kostar 40 kr tex och bolagets vinst per aktie är 4 kr, så blir P/E-talet 10. Ju lägre P/E-tal desto lägre är företaget värderat i förhållande till sin vinst. Det är däremot svårt att få fram något exakt värde på ett bolag eftersom framtida vinster och förluster spelar in. Buffett använder en metod som kallas ”dividend discount model” (avkastningsdiskontering ) som bygger på att man värderar kon efter hur mycket mjölk hon kommer att ge under hela sin livstid, inte efter köttpriset, dvs nuvarande tillgångar.
Om vi tar Nordea som exempel och vi uppskattar att de tjänar 2 miljarder per år och vi räknar med att banken kommer att finnas i hundra år, så skulle denna bank vara värd ca 200 miljarder, med Buffetts sätt att räkna. Säg att marknaden av i dag värderar Nordea till 35 miljarder, då skulle Buffett tala om att banken säljs med stor rabatt och han skulle investera i den. Om ett företag aldrig ger någon vinst eller utdelningar, då är det såklart värdelöst enligt denna modell.
Buffett letar av tradition efter vrakpriser på marknaden. Flockens rädsla och girighet skapar över tid sådana tillfällen. ”Du har varken fel eller rätt på grund av att flocken inte delar din uppfattning. Du har rätt på grund av att du resonerar rätt”. ”Lär dig om alla bolag på marknaden, även om de är flera tusen.”
Buffett använder sig av något han kallar ”focus investing”. Han vill inte ha ett helt zoo i sitt investmentbolag Berkshire Hathaway Inc., utan bara några få kvalitetsbolag, 10-20 stycken som verkligen uppfyller alla hans kriterier. Dessa kriterier är goda tillgångar, bra vinst och utdelningar, goda framtidsutsikter samt en förstklassig och helt ärlig ledning. När man köper en aktie ska man tänka som om man vore en riktig affärsman, menar Buffett. Skulle jag kunna tänka mig att köpa hela bolaget? Om svaret är ja, då är en placering okej.
”Investing is most intelligent when it is most businesslike”, har Warren uttryckt saken. ”Jag är en bättre investerare eftersom jag också är affärsman. Och jag är en bättre affärsman eftersom jag också är investerare. Andra väljer aktier som kort ur en kortlek, det är inte min stil.” Om man väljer aktier på ytliga grunder kommer man att skrämmas iväg av första bästa problem och garanterat förlora pengar. Investera inom din kompetenscirkel för att undvika stora misstag och bry dig inte om modeaktier, utan satsa bara på de bästa bolagen som kommer att ge garanterad vinst under lång tid framåt.
Buffett vill ha dokumenterat framgångsrika bolag med en ”consistent operating history”, vilket tex Coca-Cola från 1880 är ett lysande exempel på. Det är den typ av bolag han uppskattar. Sedan menar han att bolaget måste kunna konkurrera med mer än priset, tex kvalitet eller ett starkt varumärke, för att vara motståndskraftigt i längden. Han är skeptisk till företag som inte kan växa på andra sätt än att köpa sig till tillväxt. Det blir ofta alltför kostsamma affärer för aktieägarna. Förutom Coca-Cola och American Express har Buffett också stora andelar i Washington Post, Gillette, Fruit of the loom och Amazon.com. Placeringsstrategin är nästan alltid långsiktig; köp och behåll i fem-tio-tjugo år, menar han.
Att behålla en aktie över lång tid ”increases the aftertax return”, vilket kan illustreras med följande exempel. En endollarsaktie som dubblerar sitt värde varje år är värd 692 000 dollar efter skatt efter tjugo år. Men om man varje år säljer den, skattar, köper en ny aktie som sedan dubblar uppnår man bara 25 200 på tjugo år.
Ett annat råd är att när man hittar något väldigt bra på marknaden så ska man plöja ner rejält med pengar som en blackjackspelare med vinnarhand. Sådana tillfällen uppstår bara ca tjugo gånger under en livstid menar Buffett, varför det gäller att passa på.
Sedan ska man som placerare vara lugn, tålmodig och rationell till skillnad mot spekulanterna som är ängsliga, ivriga och irrationella. En spekulants värsta fiende är hans eget psyke och de flesta på marknaden styrs av något Warren kallar ”can´t miss the party”.
Men goda investerare är inte rädda för att missa partyt, de är rädda att komma dit oförberedda. En god investerare säger ”nej” oftare än ”ja”. Och en god investerare behöver inte vara smartare än resten, bara han är mer disciplinerad. Han får heller inte vara alltför optimistisk, inte alltför pessimistisk. Följer du strömmen på börsen kommer du att sluta med att köpa till höga priser och sälja till låga. ”Not very profitable”, som Warren Buffett uttrycker saken.
Men om du går emot strömmen så är Mr. Markets djupaste pessimism ett gyllene köptillfälle. Och på samma sätt blir optimismen den rationelle köparens värsta fiende.
Buffett säger så här om strategin; ”vi försöker vara ängsliga när andra är giriga, och giriga när andra är ängsliga”.
Om du tror att marknaden är smartare än du själv – placera dina pengar i en indexfond.
Om du tror dig smartare än marknaden – följ din övertygelse och sök inte daglig bekräftelse på att allt hela tiden går din väg.
”Just turn off the market and wait.”

Månadens stjärnfall

Den senaste månaden har en hel rad svenska och internationella stjärnor drabbats av uppseendeväckande motgångar i sina karriärer. Det känns nästan som det är fråga om voodoo. Här kommer några exempel;
1. Joey Jordison, 34, trummis i Slipknot, blev allvarligt sjuk mitt under den internationella storturnén.
2. DJ AM, Adam Goldstein, 36, avlider efter en crack och Xanaxöverdos. För exakt ett år sedan var han på vippen att dö i en flygkrasch.
3. Bilder på aktrisen Renée Zellweger, 40, tyder på att hon drabbats av någon form av anorexia. Hon ser ut att må jättedåligt.
4. George Clooney, 48, bryter handen när han slår igen bildörren utanför sitt majestätiska gods i Italien.
5. Dennis Hopper, 73, tvingas uppsöka sjukhus akut under pågående filmlansering i New York.
6. Terri Hatcher från Desperate Housewives, 44, drabbas av fruktansvärda magsmärtor. Det blir akuten två gånger samma vecka.
7. Leonard Cohen, 74, kollapsar och tappar medvetandet när han framför ”Bird on a wire” i Valencia. I ilfart förs han till sjukhus.
8. Hiphopparen Kanye West, 32, tvingas till en sejour på torken på grund av grava alkoholproblem.
9. Fd hockeyproffset i Färjestad, Erkki Laine, 51, faller ur sin båt och drunknar på väg till sommarstugan.
10. Den firade sångerskan Nana Hedin, 41, får diagnosen elakartad strupcancer och kommer kanske aldrig att kunna sjunga igen, om hon överhuvudtaget överlever.

Det är de längst ned på samhällsstegen som mår sämst

Visst är det tufft att leva i Klondike. Och givetvis är det de fattigaste längst ned på samhällsstegen som mår sämst. Tillhör du denna skara?
Misströsta inte.
Det finns vägar ut.
Som att skaffa sig en guldhöna till exempel.
Det gäller först och främst att man går plus varje månad och se till att man får en sparkvot på minst 10% av inkomsten. Då blir ekonomin bättre och bättre undan för undan. Sedan ser man till att få ränta eller avkastning på pengarna så är snöbollen i rullning. Man ska inte sikta på att bli miljonär i ett första skede, utan helt enkelt att bara ständigt förbättra sig. Är du fattig och obemedlad räknas varje hundralapp som går in på kontot. Glöm kvällstidningarnas snack om spelmiljonärer hit och dit, det bara förblindar en. Satsa på att få ihop 50 eller 100 000 till en början istället. Sedan har du en guldhöna som kan värpa rätt rejäla guldägg åt dig. Man måste se sin ekonomi i ett lagomt perspektiv. Det är lätt att tappa perspektiven när alla pratar miljoner. Alla kan inte vara bäst, men alla kan få en bättre ekonomi genom små, små förändringar på lite längre sikt. Det är så man får se det.
Per H Börjesson har skrivit en lysande bok i ämnet som heter Så här kan alla svenskar bli miljonärer. Den borde ingå i grundkursen på gymnasiet. Boken serverar unik insiderinformation om metoderna i finanssektorn för att lura skiten ur folk. Det är kunskap man borde ha redan när man går ut i vuxenlivet för att stå stark. ”De flesta i finansbranschen tjänar grova pengar på folks okunnighet”, säger en insatt källa. Och det är detta faktum Per H visar otaliga exempel på i denna mycket inspirerande publikation.
Så här skriver han bland annat;
Att tjäna mycket pengar är inte samma sak som att vara rik, för även för höginkomsttagare är utgifterna oftast lika stora som inkomsterna. De flesta som byggt upp en stor förmögenhet är mycket sparsamma. Och det är aldrig för sent att börja ta efter deras exempel. Men om man spelar för att bli rik, då är man en given förlorare.
Bankerna vill att du köper deras fonder istället för att ha egna aktier i en depå, och det har att göra med att 50% av bankernas miljardvinster kommer från ”dolda” fondavgifter. En aktiedepå tjänar de nästan ingenting på. Men du som sparar tjänar desto mer på denna sparform. På samma sätt tjänar försäkringsbolagen enorma pengar på sina pensionsförsäkringar. Man ska inte börja pensionsspara före 40 års ålder. Det är helt fel prioritering menar PHB. Han lämnar också en hel del information om bankernas alla mer eller mindre "mystiska" sparformer. Kapitalförsäkringsdepåer utan reavinstskatt låter som ett bra erbjudande, men PHB menar att man i längden ändå förlorar på dem.
Hedgefonder är ett skojeri också. Man kan lika gärna göra sin egen hedge genom att vikta obligationer eller obligationsfonder i lagom omfattning mot sina aktier, beroende på vad man tror om börsutvecklingen. Tror man inte längre på börsen och räntan är på väg uppåt då ska man öka innehavet i obligationer. En amerikansk tumregel säger att man ska ha lika stor procent i räntepapper som man är gammal.
Det är många små, små besparingar som ger de stora pengarna i längden. Bara genom att sluta köpa kassar i affären kan man spara 130 000 på femtio år. Och inte minst gäller denna snöbollseffekt på alla finanstjänster de erbjuder oss. Och det är framförallt där vi ständigt blir lurade.
Gör dig själv en tjänst, läs den här boken först, gör dina affärer sedan. Det kommer du att tjäna på.

I Klondike

I Klondike har alla en mycket underlig historia
I Klondike är alla offer för en komplott
I Klondike skriver alla böcker ingen vill läsa
I Klondike vill alla tjäna snabba pengar
I Klondike vill alla ut på landet och rå sig själva
I Klondike är alla utskrattade av djävulen för att alla tänker lika
I Klondike saknar galenskapen gränser
I Klondike är psykopatin normal och friskheten sjukdomsklassad
I Klondike gräver alla guld under gråt och tandagnisslan
I Klondike vaskas det bara fram kattguld
I Klondike är alla hjärtligt trötta på skiten
I Klondike tar man livet av varann
I Klondike tror ingen på Gud

Watts, L.A., augusti 1965 – Kortedala, Göteborg, augusti 2009

Oroligheterna i Göteborg och Uppsala fortsätter och eskalerar natt för natt. Det blir bara värre och värre, men ingen fattar varför det sker. De nattliga upproren sprider sig hela tiden till nya förorter, nu senast Kortedala där man satte eld på bilar och kastade sten på polisen.
”Veckan som skakade Sverige”, skriver en tidning. Det är lite Watts, L.A., 1965 över det, då en urspårad rutinmässig trafikkontroll utlöste oerhörda raskravaller med över tusen skadade.
Jag ser Sverige av i dag som en slags krigszon med alla underliggande orättvisor och motsättningar. Sverige är inte längre det goda folkhemmet där alla är välkomna som de är. Sverige har blivit ett ont och ojämlikt land, så det konstiga är inte att det exploderar då och då, det konstiga är att det inte sker oftare. Precis som i Watts 1965 är de utlösande faktorerna samhällsförtrycket, utanförskapet och polishatet. Dessa tre ting finns alltid med i bilden när något sker. Nu som då. Att det här skulle komma profeterade Lundell om redan 2005 i Värmen, så för vissa av oss är fenomenet inte ett dugg förvånande.
"Folk i ghettona lever ett liv som i stort inte är mycket bättre än döden. Snart kommer det att explodera.", skrev Lundell alltså för fyra år sedan. Men forskarna vid Göteborgs universitet behöver tre år till på sig för att förstå vad som nu händer.
Tja, alla akademiker är väl en aning efterblivna...så är det ju bara.

Ayurveda - en uråldrig lära

När jag nu läst igenom Maivor Stigengreens introduktion till ayurvedaläran; Skapa din hälsa med Ayurveda, så är mitt intryck att boken känns mycket intressant, nästan helt klockren, faktiskt. Ayurveda lägger väldigt mycket betoning på vad vi äter och hur vi äter och det var det jag hade hoppats få lite tips om, för där saknar jag kunskap.
Kortfattat kan man säga att universum enligt indiska rishis, som byggde denna teori för 7 000 år sedan, består av tre fysiska doshor och tre transcendentala gunas. Doshorna är Vata – luft, Pitta – eld och Kapha – jord och vatten. Alla mänskliga kroppar är uppbyggda av olika kombinationer av dessa tre doshor. Gunorna är Sattva – ljusets klarhet och renhet, Rajas – eldens lidelse och begär och slutligen Tamas – mörkrets tröghet och destruktivitet. Dessa tre gunas formar människornas själar.
Vatamänniskor är som sprinters, snabba men blir fort trötta. Nyfikna, impulsiva och går lätt upp i varv. Tunn, lätt kroppstyp. Oroliga och fladdriga i sättet. Gillar att spendera.
Pittamänniskor är medeldistanslöparna som planerar sin ekonomi och är kritiska till nya idéer. De är intellektuella och analyserande. Medelkraftig kroppstyp. Agressiva och hungriga i typen.
Kaphamänniskorna är långdistanslöparna, tröga i starten men uthålliga. Sparar hellre än slösar och har en kraftig kroppsform. Lugna personligheter.
En sattvisk personlighet är mån om hälsan och renhet på flera plan. De är harmoniska och kan glädjas åt enkla ting. Söker kunskap och utveckling.
En rajasisk personlighet bryr sig om hälsan bara i nödfall. De är kritiska till andra men ser inte sina egna brister. Svartsjuka och avundsjuka och kan bli rasande. Utrustade med rymligt samvete är de inriktade på materiell framgång och skor sig på andras bekostnad.
En tamasisk personlighet bryr sig inte om sitt liv och sin hälsa. Orenhet på flera plan, tex i tankar och tal och även fysiskt när det gäller kroppen och hemmet. De är giriga materialister med obefintlig andlighet som gillar att tjäna snabba pengar utan att göra rätt för sig. Spenderar pengar destruktivt på alkohol, droger och spel. Bryr sig inte om vad som är rätt och fel i livet.
Stigengreen hävdar att det finns gott om människor i Sverige som inte är direkt sjuka rent funktionellt, men som inte är direkt friska heller. Där kan Ayurveda hjälpa till att få en människa i balans igen mycket som sagt genom att balansera mat och dryck utifrån individens specifika behov, beroende på vilken dosha man tillhör eller har en rubbning i, och vilken årstid det är.
Alla droger är Ayurveda emot, liksom kaffe och svart te. Det som gäller är koffeinfria ört och kryddteer, bland annat ingefära och kanelte. Eftersom ingefäran har förmågan att balansera alla tre doshorna är den det ayurvediska kökets kanske viktigaste ingrediens tillsammans med ghi (renat smör), och basmatiris. Att dricka kaffe är att hålla sig pigg på konstgjort sätt, menar man. Förr eller senare måste du ändå betala tillbaka vad du lånat.
Ojas, kroppens livselixir som skapar bra karma och aura, gynnas av ghi, mjölk, frukt, grönt och färskpressade juicer. Även basmatiris är bra, liksom sötmandel och honung. Ojas missgynnas av droger, kaffe, cigaretter och sex.
Ayurveda ser lättprodukter och hårdost som Amabildande, (slagg och gift). Då är smör, bregott och keso bättre. Man anser också att vårt långa tarmsystem är utvecklat för att vi ska äta vegetariskt till skillnad mot rovdjuren som har korta tarmar. Det är mycket baljväxter som bönor, ärter och linser i ayurvedisk kost. Oroliga personer med ångest kan bli lugnare av att bli vegetarianer, kanske pga att djurens dödsångest på något sätt överförs via deras kött.
Men ayurveda är ingen fanatisk hälsolära, du kan synda ibland, bara det inte blir en daglig vana. Genom att äta och dricka rätt kommer suget efter lasterna att gå över automatiskt, enligt teorin. Kroppen har en fantastisk självläkande förmåga om den får rätt bränsle, och det är det man ska utnyttja.

Spaceage 2125 – ett framtidsscenario

All teknik blir trådlös, även elen. Fiberoptiken har sedan länge hamnat på sophögen.
Superdatorerna bärs som små digitalur runt handleden och kommunicerar via berörbara hologram.
Bussar och tåg för de fattiga har ersatts av magnetiska, ljudlösa personliga spårbilar som är gratis och går dygnet runt. För de rika finns japanska antigravitationstefat som möjliggör jordenruntresor på mindre än en halvtimme. Resandet når nya svindlande nivåer när man kan ta sitt tefat till New York klockan 12 för en öl och en snabblunch, för att sedan vara tillbaka hemma i Sverige vid tvåtiden samma dag.
Robotarna blir intelligentare än människorna och varje hushåll har minst en egen personlig robot som sköter all tråkig marktjänst, såsom städning, tvättning, matinköp och gourmetmatlagning. Robotarna tar över i princip allt mänskligt arbete som finns, varvid vi blir helt sysslolösa för jämnan. Detta leder till att mänsklighetens främsta intressen blir diverse nya legala droger, resor, sport och sex.
Kliniskt steril föda medför att alla kroppsodörer försvinner och mänskligheten blir på köpet ännu mer sexfixerad än någonsin tidigare i världshistorien, nu när man slipper stanken.
Äktenskap mellan människor och anderoider legaliseras.
Ryanair börjar flyga reguljärt till Venus och Mars. Vid eventuellt inställt flyg på grund av force majeur garanteras ej återresa. Du får ta dig hem bäst du kan, om du kan.
Jordens befolkning uppgår till 75 miljarder och överbefolkningen leder till att världshaven och månen börjar kolonialiseras. Undervattens- och månstäder byggs.
Nasa börjar skicka farkoster till fjärran galaxer för att hitta en ny beboelig jord, när nu den gamla håller på att bli förbrukad.
Alla vapen blir laserbaserade.
En klonad superintelligent härskarras skapas i labben för att öka chanserna att lösa mänsklighetens långsiktiga överlevnadsproblem.
Överbefolkningen leder till att högsta tillåtna ålder blir 45 år. Detta regleras via aktiv dödshjälp.

Göta Kanal 4

Dagens krasch är som hämtad ur pilsnerfilmen Göta Kanal. Är verkligheten egentligen en galen film? En sjuk fantasi? Det är i alla fall vad jag börjar tro.

Zlatan i datan eller hologrammet

Här har ni bildbeviset på att Zlatan gått in i den femte dimensionen. Han har sugits in helt och hållet i matrisen eller hologrammet och kommer förmodligen aldrig att hitta ut till verkligheten igen. Så här illa kan det gå när man säljer sin själ för pengar.

Han är helt lost nu. Har förvandlats från människa till en plastig och artificiell tv-spelsgubbe.

Det är bara att beklaga. Han skulle givetvis ha läst det finstilta i sitt kontrakt innan han skrev under, men det är försent nu.

Fotboll, kvinnor och sång - bättre lycka nästa gång!

Goodbye Zlatan.

”Jag drömmer om en svart gud”

Spotify som värderas till två miljarder gjorde förra året en förlust på 32 miljoner. Blondinbella som tidigare skrutit med att hon tjänat hundratusentals kronor på annonsering på sin blogg visar sig nu enligt årsredovisningen från Blondinbella AB endast få in 7 000 kronor per månad. Det bevisar att Blondinbella är en tjej som gillar att snacka en massa skit, om inte alla fattat det redan. Det visar också att det är svårt att göra pengar på nätet, eftersom det av tradition är en gratiskultur. Ingen vill betala för något på webben och inte jag själv heller faktiskt. Man vill ha allt gratis när man surfar. Det är den gamla inarbetade principen. Och det funkar ju också i de flesta fall.
Så här års kommer mörkret fort. Med rekordfart. För varje dag som går blir den ljusa halvan av dygnet nästan tio minuter kortare. Det tycker jag är rätt skönt. Sommaren är helt klart en överskattad årstid.
En 50-årig kvinnlig överläkare från Stockholm mördades förra helgen av sin make i deras sommarstuga. Eventuellt var hon psykiatriker. Hon var i alla fall anställd vid ett av Stockholms största sjukhus. Ja fan, dom är bara människor dom också. Inte ens läkare och psykdoktorer är immuna mot livets elände. Att bli mördad av sin egen make är ju rätt otäckt. Det är väl bland det värsta som kan hända en kvinna. Ja den kärleken sätts på hårda prov undan för undan.
Häromdagen var det en 40-årig dansk familjefader som slog ihjäl sin uppkäftiga tonårsdotter med en skiftnyckel. Nu tänker han gå på hennes begravning. Det är väl klart, han tillhör ju de närmast sörjande. Det är vad jag kallar ett praktexempel på modernt ”family life”.
Och sedan har vi denna vecka ”the Millionaire-killer” som amerikansk och brittisk media rapporterar flitigt om. Det handlar om fondmäklaren och miljonären Ryan Jenkins som även deltagit i VH-1:s realityserie ”Megan wants a millionaire”. Jenkins var galen av svartsjuka på sin ex-fru, den 28-åriga modellen Jasmine som lämnat honom ensam i denna hårda värld. Utom sig av raseri ströp han henne, därefter skar han henne i småbitar och packade ner henne i en resväska som han dumpade i en vanlig offentlig soptunna. Sedan flydde han landet i sin lyxiga racerbåt och jagas nu över hela världen. Så illa kan det gå även om man är modell eller miljonär i den här världen.
Det var som en kvinna sa till mig i en aktuell dröm; ”Vänta, jag är blind. Jag drömmer om en svart gud.”

Nu är det vinnarnas tur att förlora

Jag har börjat köra litet med Ayur Veda och märker skillnad redan efter några dagar. Min typ Pitta, bör tugga väldigt noga när man äter (25-40 ggr/tugga) och inte läsa till maten. Dagen ska startas upp med ingefära och citronte. Ayur Veda menar att kroppen är intelligent och att det gäller att lära sig lyssna på den. En hjärtinfarkt tex kommer inte från klar himmel. Det är något som växer fram. Tjejen från TT som testade det här konceptet märkte skillnad på en vecka. Jag känner mig stabilare redan efter några dagar, och välbehaget har ökat. Det är rena magin. Kan rekommenderas. Böcker i ämnet finns hos Ad Libris.
Världsrekordhållaren Isinbajeva som tidigare krossat allt motstånd hon stött på kom sist i stavhoppsfinalen i VM i Berlin. Hon rev alla sina försök.
Vilken grej. Kanske är det nu vinnarnas tur att förlora? Jag ser detta som ett tecken på det. Isinbajeva som tidigare varit helt ”untouchable” har plötsligt hamnat i ett läge när ingenting stämmer för henne. Kanske har planeterna ändrat sina banor? Kanske drar de fler med sig i fallet? Jag hoppas att det blir många fler skrällar både på och utanför arenan framöver.
Tänk om detta är den nya trenden. Det vore alldeles underbart.

Ett brev från slottet

hEj, jA hEter MaD-DeE Å e femM åR Å e piNseSsa på sloTet.
NÄr ja bLir sTur vil ja ha en djuRrist, för dOmm veRrkar så snElla och mYsiga på nÅt setT. OsSå kaN hAn jElpa paPsen med LagEn. De voRe JätTebra! Det skuLe ja viLlJa hjElpa paPa kunGen mEd! DerRför vore nOg eN djuRrist de bEsta fÖr mÄj.
Å sEn e dE eN aNnan grEj jA önsKar mÄj Å dE e aTt bLi jÄttebrUn Å eN stOrt DiAmaNt-riNg fÖr tRe miLjOnEr.
nEJ nU haR jA inNte mEr aTt sKrivA oM fÖr dE E alLt.
HeLsNinGar frÅn MaD-DeE, 5 åR.

Väntan

”Har du tänkt på att livet är en enda lång väntan?”
”Är det? På vadå?”
”På mister Godot. På mister Costeau. På Döden. På Jesus. På nästa drink. På nästa cigg. På första miljonen. På att pendeln ska vända. På att nån ska tappa masken eller ta sitt förnuft till fånga. På att det ska gå över, att det ska släppa.
Det är väntan på influensan och väntan på pesten. En väntan på mening. Väntan på en plan.
Vi väntar på en schysst idé. Vi väntar på en chans. Vi väntar på sju rätt. Väntar på alla rätt på alla sätt. Väntar på kriget. Väntar på revolutionen. På giljotinen. På ättestupan. På graven.

Väntan på möglet. Väntan på himlen. Väntan på en ny vinkel; en svindlande tanke.
Vi väntar på ljuset. Vi väntar på sanningens chans. Vi väntar på revansch. Vi väntar på sugen. Vi väntar på orken. Vi väntar på lyftet. Vi väntar på boten. Vi väntar på katastrofen. Vi väntar på den röda tråden. Vi väntar på en ideologi. Vi väntar på ett parti. Vi väntar på en åderlåtning. På en tömning. På finalen. På klimax. På credot. Vi väntar på agnus Dei.

Väntan på en utväg. Väntan på en rymning. Väntan på en fritagning. Väntan på att få ge snuten på truten och se pliten i skiten.
Men här i Västergötland händer ju ingenting.
Kan ingen greja en fix?”

”Fuck off, Sweden”

Vi har haft några spektakulära dödsfall den senaste veckan. Storregissören som producerade Home alone bland annat, John Hughes, avled helt plötsligt under en helt oskyldig promenad på Manhattan. Han blev bara 59 år. Även stjärnan Willy DeVille från gruppen Mink DeVille har nu gått till de sälla jaktmarkerna. Cancer i bukspottkörteln, förmodligen på grund av för stort alkoholintag i sitt liv. Willy blev 55.
LKAB-VD:n Ola Johnsson dog i cancer även han, i en ålder av 53 år, men såg den sista tiden ut som en nittioåring. Och så till slut Anders ”Dajmen” Jonasson, 54, som bara rasade ihop dagen efter han vunnit 20 miljoner på V75. Vi lär oss av detta att livet är väldigt skört och sårbart, och att det ofta går väldigt fort på slutet.
Nu har vi 1% deflation i Sverige. Det betyder att en vara som kostar 100 kr på ett år blir en krona billigare. På ekonomispråk betyder det att den ekonomiska aktiviteten avstannar i samhället. Ekonomerna är oroliga, men de erkänner i alla fall att det är hushållen och inte företagen som tjänar på detta. Det var det här jag skrev om i november 2008, nu har det blivit verklighet. Låt nu ekonomerna tugga på sina slipsar. Deflation är mycket ovanligt för svenska förhållanden, jag vet inte om vi haft det sedan depressionen på 30-talet. Det här är ännu ett tecken bland många andra som visar att vi lever i mycket ovanliga och extrema tider. Ni får väl lägga ihop två och två själva. Men det är mycket på gång just nu. Helt klart är det så.
Storartisterna påstår i alla intervjuer att dom verkligen gillar vårt land och att alla svenskar är såååå trevliga, men med kroppsspråket säger dom ”Fuck off, Sweden”. Varenda storfräsare drar härifrån bara en kvart efter att de klivit av scenen. Dom vill inte vara här en minut längre än de behöver. Och det säger väl allt om vad de egentligen tycker om oss.
Jag har lagt märke till en annan sak beträffande stjärnorna, och det är att de har en dragning åt mörkret i tillvaron. Svarta kläder och svarta solglasögon är den givna regeln och konserterna spelas aldrig i det trevliga dagsljuset mitt på dagen, utan alltid från solnedgång till midnatt. Jag tippar att de är ljusets sanna fiender allesammans.
Förmodligen är de i själva verket vampyrer.

Ett flagellanttåg av förlorare

Hur många människor i dagens Sverige känner sig lyckade, förverkligade och som livets egna smashhitar?
Och hur många i en vanlig småstad, en liten janteby?
Jag tror det är väldigt få. Inte ens ”geniet” Lundell är nöjd med sig själv, sitt verk och sitt liv. Och just självmissnöjet och mindervärdeskomplexet tror jag är väldigt vanliga känslor, för det finns alltid någon som är bättre att vara avundsjuk på. Vår ständiga självförnedring och vårt eviga livskomplex speglas väl rätt bra i medias oupphörliga dräglande över stjärnor och miljardärer. Vi är som ett flagellanttåg av losers som älskar att varje dag strö mer salt i våra egna inre sår och piska oss med framgångssagor. Eller vi tvingas göra det via medias pundiga attityd. Många gånger är det ju vrak de höjer till skyarna, men det erkänner de först fem år senare när tågen redan har gått ifrån oss.
Hur ska vi då bli lyckliga under dessa svåra förhållanden? Livsmagin går inte att pressa fram, den kommer bara då och då när bränsleman behagar öppna kranarna. Övrig tid får vi rulla tummarna, direkt eller indirekt. Nu går vi ju in i den mörka hösten när bara reklamskyltarna lyser på oss. De riktiga torskarna går igång på det också.
Och det är ju så detta eländiga jordeliv är; mycket talar för att vi är vilseledda allesammans.

Giganternas tid snart förbi

Drömde om ett par gymnasiepolare i natt. Jag häcklade deras akademiska utbildningar och menade att de var värdelösa i grund och botten. En mer avlägsen vän som hade valt den praktiska banan genom tillvaron figurerade i periferin. Drömmen handlade om vem eller vilka som har rätt i livet – högskoletraditionalisterna eller vi drop-outs.
BNP-raset på 6,2% dämpas något av att alkohol och tobaksförsäljningen skjuter i höjden i dessa kristider. Där ser man att cigg och bärs gör nytta i alla fall...
Tittar på programmet ”Ultimate Survival” på Discovery och det visar att man absolut inte får tycka synd om sig själv i en extrem överlevnadssituation. Det är inte bra för den såkallade ”moralen”. Att tycka synd om sig själv kommer man ingen vart på. Det gäller istället att peppa upp sig. Detsamma gäller för krig. Där hjälper det inte heller att tycka synd om sig, där måste man kämpa och hålla stridsmotivationen uppe varenda dag och varenda natt.
”Giganternas tid snart förbi” skriver en krönikör i Aftonbladet i dag apropå U2:s konsert på Ullevi. Band och artister som U2, Springsteen, Stones, Iron Maiden och Madonna kommer inte fram längre. Återväxten på den fronten är lika med noll. Publiken har väl helt enkelt mognat och tröttnat och kan inte bli så lurad längre av dessa totalt ihåliga massfenomen. De allt kräsnare lyssnarna söker sig till mer nischad musik, och allt fler mindre artister får dela på den snabbt krympande musikkakan. 2003 fick svenska band in 402 miljoner kronor på skivförsäljning. 2008 hade den summan krympt till 250 miljoner, ett tapp på nästan fyrtio procent. En mycket bra och tänkvärd utveckling för dessa musikpellejönsar som ju älskar att surfa i livets gräddfil.

Babianen - nu på Tellusförlaget!

Jag snackade med Henning Mankell på telefon i går och han vill ge ut sin senaste på Tellusförlaget. Hans tidigare succéer var ju som bekant Gulingen, Svartingen, Vitingen och Rödingen och nu kommer mästerverket Babianen. Den handlar som ni förstår om en babian, som har flytt från ett laboratorium där han utsattes för plågsamma djurförsök som gjort honom helt galen. Nu tänker han utkräva hämnd på etablissemanget och åker runt på flakmoppe och slår ihjäl en hel drös forskarfruar med ett grovt järnrör. Det är storyn i stora drag. Grejen och det nya fräcka greppet i denna fantastiska deckare är att mördaren aldrig åker fast. Den galne babianen lurar skiten ur varenda existerande dumsnut och utkräver en grandios Naturens Hämnd som slår hela Sverige med häpnad.
Det är sådana här vilda storys vi på Tellusförlaget gillar och det är med glädje vi publicerar den. Den här boken toppar allt som hittills skådats inom spänningsgenren, och det är väl därför Mankell väljer oss, för nu vill han bli rik, riktigt rik, och inte hålla på och fnaska för småpengar längre. Tellusförlaget behärskar ju konsten att mjölka ur sina kassakor till fullo som alla vet, och nu ska vi greja de stora pengarna, och då menar vi miljarder, åt Herr Mankell.
Det är väl ändå på tiden?

Cirkus Zlatan, cirkus Britney och cirkus Madonna

Cirkus Zlatan fortsätter i 580 km/h. Inte en lugn stund för denne man denna sommar. Det säger bara klick, klick, klick hela tiden. Den jäveln är förmodligen testosterondopad. Men när allt det där är över och ingen längre frågar hur han mår kommer han att uppleva ett gigantiskt tomrum i sitt inre. Det är i dom lägena man tar till flaskan, och väldigt många stjärnor hamnar där. Plötsligt en dag är framgången över och de slår i botten. Jag har sett det hända några gånger genom åren.
Cirkus Britney på besök i Stockholm och här ser sexbomben ut som ett litet vilset barn bakom sina gigantiska solglasögon. Hon vet inte ens vad hon ska ha för färg på håret längre, så hon kör varannan dag brunett och varannan dag blondin. Maskeraden är fulländad. Nu en nobody, en hype, en bluff, en spillra som är hotad från alla håll och ständigt hårdbevakad av gorillor, vart hon än går. Bara en liten dum Texastjej som inte vet vad hon håller på med och var hon hamnat i världen. Men pengar som gräs och privatjet of course.
Cirkus Madonna i London och människan ser dödssjuk ut. Som om hon tillbringat fem år i koncentrationsläger. Det är väl hennes tur nästa gång, efter Michael. Jag tippar att hon har max fyra månader kvar att leva. Hon grät mycket när Jackson avled, kanske inte så mycket av sympati som av rädsla att bli nästa stjärna att falla. Hon kände nog det på sig redan då.
När cirkusen inte längre kan snurra uppåt, utan bara gå neråt, det är då det brukar bli problem. Och det är det som brukar hända med megastjärnorna.

Instruktion för demontering av folkhemmet

Avreglera elmarknaden så folk inte längre har råd med sin el.
Bolagisera trygga Televerket och installera automatiska telefonsvarare överallt så att ingen längre kan få någon hjälp med alla telefoner som nu har slutat att fungera.
Bolagisera gamla hederliga Posten och dra ständigt ner på servicen.
Utsätt Statens (Folkets) Järnvägar för konkurrens från multinationella bolag och påstå att det är för folkets egen skull.
Lägg ner de kommunala bostadsförmedlingarna så att de unga inte hittar några bostäder och startar upplopp istället.
Försämra A-kassan kraftigt för de utsatta och ge dem slavjobb. Kalla det ”garantijobb”.
Sälj ut kommunala skolor till privata entreprenörer och gör vinst på ungdjävlarna.
Släpp in de cyniska marknadskrafterna i radio och TV och förvrid synen på hela det förbannade folket.
Skär ner på all samhällsservice och servera ren svinföda i skolor och inom äldreomsorgen.
Kriminalisera pöbelns sopor och kalla det för ”miljöanpassning”.
Försämra undan för undan villkoren för studiemedel så att bara överklassen har råd att studera.
Vanvårda alla äldre till döds utan någon som helst respekt för människovärdet.
Höj folkets ersättningar med två procent och ge er själva tjugo så ökar klassklyftorna successivt.
Sälj alla fina statliga bolag som SSAB, Vin & Sprit och Svenska Tobaks till lägstbjudande, så att vinsterna går till direktörerna istället för till samhället.
Lägg ner samtliga biblioteksfilialer i förorterna och storsatsa på de rika i centrum.
Gör business av sjukvården och slumpa bort Apoteksrörelsen.
Privatisera brandkåren och ryck bara ut mot förskottsbetalning.

Sådärja! Då var den omoraliska demonteringen av folkhemmet klar!
Vad ska vi göra nu?
Är nån sugen på lite poker?

Kom ihåg vem som sa det först

Fem jamaicanska sprinters har åkt fast i en dopingkontroll. Samtliga ingår i landets VM-trupp, varav två är absoluta toppsprinters.
Det var ju det här jag sa för ett år sedan när jag varnade för Usain Bolts framgångar i OS i Peking; se mitt tidigare inlägg. Jag har alltid tyckt att det gått litet för enkelt för den här killen och utgått från att han varit dopad. Nu visar det sig alltså att minst halva den jamaicanska truppen är dopad och att fusket är satt i system på nationsnivå. Alltså hade jag rätt om Bolt - kom ihåg vem som sa det först.
Och håll med om att det också gått misstänkt bra för Jamaica som nation genom åren. Minns Merlene Ottey med tre OS-silver och tre VM-guld. Var hennes kropp naturligt kvinnlig, hehe? Hon såg ju för fan ut som en Belgian Blue-tjur! Mycket riktigt testades hon också positivt för anabola steroider 1999, men friades senare. Men vem som helst fattar ju att hennes kropp är fejkad in i minsta atom.
Hela idrottsvärlden börjar bli ett snuskigt skämt i jakten på guld och reklampengar. Lägg ner skiten eller totalsanera träsket, för här behövs stenhårda tag mot de fuskande förebilderna som duperar oss varje säsong.

Born like this, into this

Födda så här, till det här medan kritansiktena ler
Medan Fru Död skrattar, medan politiska landskap faller i stycken
Medan neroljade fiskar spottar ut sitt neroljade byte
Vi är födda så här, till det här
Till sjukhus som är så dåliga att det är bättre att dö
Till advokater som tar så grovt betalt att det är bättre att erkänna sig skyldig
Till ett land där fängelserna och dårhusen är överfulla
Till en plats där massorna upphöjer dumhuvuden till rika hjältar
Födda till det här
Tar oss fram och lever igenom det här
Döende på grund av det här
Kastrerade, fördärvade, berövade vårt arv på grund av det här
Fingrarna sträcker sig efter en otillgänglig gud
Fingrarna sträcker sig efter flaskan, pillret, pulvret
Vi är födda till sorgsen dödlighet
Öppet och obestraffat mördande kommer att äga rum på gatorna
Skjutvapen och kringhärjande pöbel överallt
Mark blir obrukbar, mattillgången kommer att minska
Kärnvapen kommer att hamna på många håll
Explosioner kommer ideligen att skaka planeten
Strålskadade människor kommer att äta strålskadade människors kött
De ruttnande liken efter människor och djur kommer att stinka i den mörka vinden
Och ur detta föds den vackraste tystnad som någonsin har hörts och lägger sig över planeten
Gömd väntar solen på nästa kapitel
Charles Bukowski, 1920-1994

Vem är Sveriges största geni?

Vem är egentligen Sveriges största nu levande geni?

Vem har gett oss mest av himlen?

Har vi någon Mozart, Bach eller Beethoven som kan spela riktig himmelsharpa för oss när vi mår dåligt? Eller har vi någon Einstein som verkligen bryter ny mark på kunskapens område? Vem har genom åren gett oss mest glädje, hopp och framtidstro? Jens Spendrup? Håkan Lantz? Ingvar Kamprad? Jan Guillou, Stefan Persson eller Janne Josefsson?

Vem eller vilka har fått oss att häpna mest? Vem kan förklara allt som sker och vad som väntar oss på andra sidan? K G Hammar, den gamle ärkebiskopen kanske? Är denne man vår tids store geni? Vem vet? Kan han sprida något ljus över oss när sommaren plötsligt blir svart? Jag har inte sett honom göra det än, men kanske kommer det i år? Notera att jag hittills bara nämnt män. Det är svårt att komma på genialiska kvinnor.

Kan schackspelerskan Pia Cramling göra oss lyckligare med sitt storspel? Hon är säkerligen mycket intelligent, men frågan är om det räcker ända fram? Vi har Johanne Hildebrandt som är otroligt begåvad också. Hon ser saker vi andra inte alltid ser och kan uttrycka dem på ett bra sätt. Hon är en av få kvinnor som kan mäta sin talang med männens i det här landet, i övrigt är det rätt tunnsått. Men vi ska för all del inte förneka att Kristina Lugn och Eva Dahlgren i sina bästa stunder även de kan toucha himlen. Men vem tar hem stormästartiteln här och nu?
Vem ska vi utnämna till Sveriges skarpaste hjärna?

Vi faller fritt som i en dröm

Det här landet riskerar att skära ihop totalt snart, för det finns inte mycket kvar att försvara längre. Det skulle kunna bli den här sommaren, för den känns verkligen förryckt. Det kan bli fråga om upplopp, anarki eller ett rent inbördeskrig. Det är vad jag sitter och väntar på; ett svenskt megahaveri. Och när det kommer ska jag tacka Gud, för vad som helst är bättre än detta tillstånd.
Daniel Suhonen skriver i dag på Aftonbladet kultur att högern med sin propaganda vridit både makten och självförtroendet ur folkets händer. Nu behövs en röd satsning menar han, vilket jag ger honom fullkomligt rätt i.
Jag kan ta ett exempel som illustrerar detta. Proggtidningen Musikens makt hade på sjuttiotalet en upplaga på 15 000 ex. Den kommersialiserades senare till tidningen Schlager vilken kom att sluta som Slitz; en svensk Playboy med 40 000 läsare. Från proletär till yuppieidentitet på tre decennier. Man sålde sin själ för 25 000 läsare, ingen lysande affär direkt. Det är en tydlig illustration av vart hela samhället är på väg. Vi måste lära oss hela läxan på nytt - om vi hinner innan allt exploderar. Hela den här ”utvecklingen” måste ju någon börja kämpa emot snart, för det är ju ingen utveckling. Det är ju mer ”faller fritt som i en dröm”. Allt ligger ju under midjenivå nuförtiden.
Tommy Körberg om Lotta på Liseberg; ”det är det värsta jag sett”. Så är det med mycket nu, det mesta är det värsta man sett.
Och det enda kontorsfolket gör om dagarna (inklusive präster, poliser och landstingsdirektörer) är att sitta och porrsurfa. Det är den nya tidens viktigaste arbetsuppgift tycks det som. Förr i tiden fick man betala dyrt för porr, idag kan man tjäna närmare 45 000 per månad på att troget konsumera den.
Nordkorea i sin tur visar ölreklam i statlig TV för första gången någonsin samtidigt som de har överhängande matbrist. Ja, har de ingen mat får de väl dricka öl, skulle Marie Antoinette ha sagt. Norska Aftenposten kallar det ett överraskande steg mot kapitalism.
Jaså, öldrickande är själva definitionen på en fri marknad? Kanske själva definitionen på frihet? Den de alkoholtörstande iranierna demonstrerar för. Den friheten vet ju jag är tämligen illusorisk och det vet ju alla alkoholister också. Men vem på denna fördömda planet längtar inte efter en bärs i solen? Det gör väl alla? Det har ju gjorts en riktig klassiker på det temat också; En iskall i Alexandria, som skildrar en stekhet mardrömsvandring under en brännande sol i Sahara. Så till slut når i alla fall de hårt prövade brittiska soldaterna Alexandria och civilisationen och får sin belöning; varsin iskall. I flera minuter sitter de bara och tittar på de immiga glasen, sedan kommer svepningarna. ”Worth waiting for”, stönar hjälten. Tja, ni har ju sett reklamen för Norrlands Guld; lite frihet har väl aldrig skadat?
Frihet och alkohol är ofta synonymer i den här världen, men riktigt så enkelt är det nog inte, särskilt inte för ett land som faller fritt som i en dröm.

Tredje världskriget undercover

KI meddelar i dag att årets BNP-utveckling kommer att bli den sämsta sedan åren under andra världskriget. Vi kanske är inne i det tredje världskriget nu? Ett krig undercover. Det är väl därför sakernas tillstånd känns så extrema. Det är en tänkbar förklaring. Siffrorna tyder i alla fall på det. Så alla som sparar och lägger i ladorna är helt rätt ute i svängarna. Den nya trenden är att inte göda kapitalisterna på daglig basis.
Aftonbladet har i dag rubriken ”Spara 7000 i sommar" överst på löpet. ”Våga vägra kioskglass – köp storpack.” Det är väl ett tidens tecken så gott som något? Skottsalvorna från det nya gerillakriget mot utsugningen ekar överallt nu, haha. Undrar hur det här kommer att sluta? Kommer hela det ekonomiska systemet att skära ihop framöver? Vissa tecken tyder på det.
I övrigt noterar vi att Mia Farrows bror som är en känd och respekterad bildhuggare har tagit livet av sig. Han har i alla fall hittats död och polisen misstänker inget brott. Han blev 66.
Att många stora konstnärer har det jobbigt med sig själva är ingen nyhet dock. Hermann Hesse (1877-1962) som skrev den världsberömda Stäppvargen var schizofren och självmordsbenägen och vårdades i tio år på olika mentalsjukhus. Men senare kom han att få nobelpriset och hans böcker har sålts i över 100 miljoner ex. Hans författarskap handlar om sökandet efter andlighet utanför samhället och utanförskapet i sig. Det verkar som alla de bästa har diverse själsliga problem. Saul Bellow (1915-2005) fick också nobelpriset i litteratur. Hans teman var den moderna människans främlingskap och andlig längtan kontra samhällets krav. Det är många som är, och har varit inne på dessa spår. Jag tycker jag känner igen Lundell i det här och även mig själv.
Jag tror människornas öden styrs av vädret. Det är på himlen det avgörs hur vi ska må och vad vi kan göra om dagarna. Och så formar gudarna våra liv. Vi är mycket mer väderberoende än vad vi är beredda att erkänna. Den som har kontrollen över vädret kommer också att ha kontroll över mänskligheten på detta långsamma tåg på väg mot skymningen.
Midsommarafton blir den sista helgledigheten innan jul. Julafton ligger i år på en fredag.
Norrmännen tror att det kommer att bli en knallsommer i år på grund av väderfenomenet El Nino. Ja, kanske det. Bortåt september.
Värnplikten avskaffas och Sverige får en yrkesarmé på 50 000 man. Läskigt. Det kanske leder till ett ökat inflytande för militären som i så många andra länder. En sysslolös yrkesarmé som inte vet vad den ska göra om dagarna kan bli en ny inrikespolitisk maktfaktor som säkerligen kommer att användas för att slå ner diverse folkliga missnöjesyttringar. Vi har en ständigt pågående högervridning av det här landet, och detta är bara ytterligare ett tecken av många som pekar åt samma håll. Jag tycker inte det låter bra alls.
Nu börjar femtiotalisterna smyga sig in på maktens arena. Det gäller för tex labourpolitikerna Gordon Brown och Peter ”mörkrets furste” Mandelson i Storbritannien. Vänta bara. Om tio år kommer vi sextiotalister in på scenen, totalkvaddade av livet men lika välkammade som alla andra fula fiskar före oss. Då ska det bli fest, ska ni få se.
Den fantastiske Phil Lynnot i Thin Lizzy får avsluta i dag; ”Believe me, you can do anything you wanna do in life”
Gissa hur gammal han blev.

Bli smal med pizza!

I dag har de en special i en svensk landsortstidning som går ut på att man ska äta sig smal med hjälp av pizza, hamburgare och pasta. Är det någon ny metod? Vem har kommit på den? Pizza Hut, Mac Donalds eller pastatillverkarnas centralorganisation? Det är ju för dumt för att kommenteras vidare. Har filmen Supersize me! redan fallit i glömska? Det var ju den killen som höll på att dö av Mac Donaldsmat. Men okej, det går att gå ner på vad som helst bara man äter lagom. Pizzabak och komedi när eleverna själva får välja sista veckan innan lovet. Dom lär sig snabbt att hitta kickarna i livet. En norsk krönikör drar slutsatsen att gutter helst av allt dricker öl och tittar på styggpene jenter. Och äter pizza såklart.
Lauryn Hill ställer in hela sin europaturné meddelades i veckan. Vissa kändisskvallrare menar på att det är psykisk sjukdom som ligger bakom. Hon är visst manodepressiv.
Kris nu för Sveriges golfklubbar och stora ekonomiska bekymmer. Allt fler lägger av och går ur och begär pengarna tillbaka. Hela sporten är hotad. Golfflugan tycks nu vara över. För tio-femton år sedan skulle alla börja på, nu ska alla lägga av. Det är ganska tydliga exempel på flockbeteende. Hur står det till med individualiteten i Sverige? Finns det någon kvar som är sig själv, eller är vi alla gnuer på flykt undan lejonen? Ibland känns det så.
Inledningen av sommaren är visst den kallaste på femtio år. Vart tog den globala uppvärmningen vägen? Den pratar ingen om längre. Nu har vi istället en ny istid på ingång verkar det som. Det måste vara något fel på forskarnas resonemang. De ligger på helt fel plan i analysen. Ändå slutar vi aldrig tro på dem.
Det rapporteras också att psykiska problem är vanligare på landsbygden än i städerna. Man skulle ju kunna tro att det var tvärtom, men så är det alltså inte. En som dock inte mådde så bra i stadslivet var Ernst Rolf, den store svenske revykungen. Han försökte begå självmord 1932, misslyckades, men dog i sviterna av ett drunkningsförsök. Ernst Rolf minns vi för ironiska klassiker som ”Grabben med choklad i” och ”Bättre och bättre dag för dag”. Han blev blott 41. Ännu en stjärna som dött ung.
Agneta Sjödin säljer sin lyxkåk för det facila priset av nio miljoner. Hon rapporteras vara trött på att sitta och uggla i Nacka och vill in till stan. Ja, det är ju där man mår bäst, det har vi redan konstaterat. Agneta Sjödin har ju skrivit en bok om Jesus och lärjungarna och nu är han på ingång på allvar, minsann. Han har siktats på en potatis i Skåne och i en verandaskugga i Mellansverige. Nu får alla syndare se upp.
I går kväll ringde kyrkklockorna i Malmö två timmar i sträck.
Det måste vara ett omen.

Roboten som inte kunde stänga av sig

Alf Svensson är snart 71. Han borde ju tagga ner sig lite inför den sista vilan när han har ena foten i graven. Göra comeback efter 70 – helt sanslöst. Men han har väl inget att göra om dagarna trots att han är fri. Han sätter sig hellre i Bryssel. Snacka om sinnessjukt. Han borde väl njuta sitt otium, som det heter, med en grogg i hammocken. Sitta och vänta på döden i Bryssel, vilket skämt. Alf har alltså inget liv den stackaren, bara sitt jobb. Som en robot som inte kan stänga av sig.
När allt fler jobbar tills dom dör, det visar att det inte längre finns något liv kvar att leva. Det har dött ut. Allt har blivit jobb, jobb, jobb. Själva livet är faktiskt utrotningshotat. Det är förbannelsen. Vi får jobba tills vi dör. Och Alf Svensson, kristdemokraten, är i själva verket den onda dockan utan själ. Klart att han skiter i familjen, klart att han jobbar ihjäl sig. Men så otroligt hjärntvättat det är.
Är Gränna verkligen så hemskt på ålderns höst för en gammal politiker? Finns där inget att hitta på vid Vätterns smaragdgröna kust?
Fotnot 1: Marit Paulsen är också över 70.
Fotnot 2: Lars Leijonborg avgår i dag och avsäger sig alla ytterligare uppdrag för att han ”vill göra något annat i livet”.

En vanlig dag

En vanlig dag känns det som 75% av alla nyheter på webben är påhittade, fria fantasier eller halvsanningar. Vi börjar leva i den totala lögnen nu. Mytologin är snart sannare än verklighetsrapporteringen. Några exempel; ”Vickan är fil. kand.” = bluff. Hon har släppts igenom på nåder av universitetet i Uppsala. I själva verket klarade hon inte utbildningen. Hon är lika mycket fil. kand. som Sven Otto Littorin i regeringen med sin köpta amerikanska internetfejkexamen. ”Spenatpiller ska hjälpa bantare”; om spenat ger viktreducering, är det då inte bättre att börja äta spenat? ”Satsa på färg i sommar”, säger den gråklädda Ebba von Sydow om årstidens mode. ”Mördarsniglarna snart utrotade”; är det någon som verkligen tror på det? ”Varumärket Sverige på väg utför”; halvsanning. ”Vulkanutbrott i Kina ledde till massdöd”; tidigare har de hävdat att det var en komet som var orsaken. Och så mal det på. Lögner blandas med trams. Det är inte helt lätt att vara nyhetskonsument i dessa tider.
Köp av SEB A-aktier tror jag kan vara en bra affär just nu. De står i drygt 30 kronor. Toppnoteringen 2007 var 226 kronor och vi kan nog på några års sikt vänta oss ganska kraftiga ökningar i denna aktie. Under bankkrisen 1992 när SEB A stod som lägst var den värd ca 20 kronor, så det är historiskt extremt låga nivåer för tillfället.
Ännu ett svenskt jordskalv. Denna gång i Linköpingstrakten. Mycket ovanligt säger seismologerna. Vi lever som sagt i väldigt extrema tider, och då börjar det också hända extrema saker. Det är min konklusion.
Vi har också stora problem med råttor i de svenska städerna. Är det då klokt att skjuta av 100 000 förvildade katter som jordbruksministern vill? Kommer inte råttproblemet att bli ännu större då? Vill han hellre se gigantiska gnagare springa omkring på gatorna än katter? Jag tror ministrarna får ta och tänka efter en gång till innan de osäkrar bössorna.
Jag läser att Céline Dion är den rikaste kvinnan i showbiz. Hon är god för en miljard. Det hörs inte så mycket om henne nu rent musikaliskt, men jag tror hon håller på att köpa sig ett hockeylag i Kanada. Det blir hennes nya hobby. She´s running for the money and the flesh. And that´s called love for the workers in songs.
Kvällstidningarna skriker ut att nu kommer skatteåterbäringen, den första positiva nyheten det här året. Det kanske inte blir fler heller, vi får väl se.
”Zlatan är ingen smart spelare”, menar Pelé. Men Lennart Johansson började storgråta när Ibra fick journalisternas stora pris innan matchen mot Danmark på Råsunda. Mardrömmen. Sverige förlorade tungt, både Zlatan och Henke gjorde bort sig och missade givna lägen. Sedan kom det verkliga sorgebeskedet; Henkes brorsa hade tagit livet av sig. En dubbelchock och en ödesdag för Henrik Larsson den 6:e juni 2009. Det är kul att vara sportstjärna i framgång, men det är inte lika kul i motgång, det vet gudarna.
Samma dag spelar Bruce and The E-street band på Stadion. Hela tillställningen är som en biltvätt. ”Vi levererar i alla väder precis som posten”, hävdar Bruce. ”Dåligt väder gör oss ännu bättre”, påstår han. Men i Sundsvallstidningen låter det annorlunda; ”Tyvärr, inte ens Springsteen kunde övervinna vädrets makter. Regnet spolade bort magin”.
Dagen efter är det EU-val. Ett val där alla utom piraterna och Marit Paulsen känner sig som förlorare. Sju miljoner ska rösta fram arton personer, det är klart att de flesta blir besvikna och känner sig överkörda. Det vore skillnad om vi fick skicka 200 ledamöter som Tyskland. Då skulle alla känna sig som vinnare. Nej, Sverige är en lilleputt bland jättar därnere. Vi har arton platser av drygt sju hundra. Vi har egentligen inget där att göra, med tanke på vårt ringa inflytande. Kalaset kommer bara att kosta oss en massa pengar och vi kommer inte att få mycket tillbaka. Det är därför jag säger att det är ett skämt.
Om ca två veckor är det dags för Roskildefestival igen. Försäljningen har gått rekorddåligt i år (se där, ännu ett rekord) och bara 40 000 biljetter av 75 000 har sålts. Jag tror det står för en förtroendekris för hela musikindustrin. Folk har ingen lust längre att stå i dyn och applådera åt att miljonerna rinner in på ”stjärnornas” konton. Ett friskhetstecken. Det finns väl bättre saker man kan göra här i livet…
Michael Jackson har skrivit kontrakt på trettio spelningar i London i sommar. Det kommer att ta livet av honom. Redan innan de har börjat är han avmagrad och svårt cancersjuk. Det där åtagandet kommer han aldrig att fixa, men om han ändå gör det så blir det början till slutet för honom, det känner jag på mig.
Köldrekord för juni noteras i Västervik. Den 150-åriga tidigare bottennoteringen slogs med en tiondel. Den nya är -0,1 grader.
Visst lever vi i rekordtider.

Prickskytten

Hans älskade fru hade varit den vackraste kvinnan i Köpenhamn. Sedan våldtogs hon av fyrtio berusade piketpoliser på en julfest, hamnade på psyk och kom aldrig tillbaka till verkligheten. Ingen av polismännen åtalades och själv blev han utfrusen och senare av med jobbet. De jävlarna hade tagit ifrån honom allt med sin lust och falskhet. Nu började han förstå de terrorister han själv hade bekämpat vid specialkommandot. Nu skulle samhället få betala det högsta pris som fanns; en justitieminister för ett justitiemord.
Han monterade ihop sitt schweiziska precisionsgevär Sig Sauer SSG-3000 med tillhörande mynningsstativ och ljuddämpare på hustaket på Sankt Pedersstraede, och lade sig bekvämt på mage och väntade.

Det skulle inte dröja länge innan målet visade sig. En svart limousine gled upp på universitetsplanen och justitieminister Andreas Bergsen äntrade självsäkert talarstolen. Han började tala till folkmassorna och de förväntansfulla unga studenterna;
”Ni ska vara övertygade om att vår rättssäkerhet är god i Danmark, men vi låter oss ändå inte nöjas. Vi kommer att satsa på fler tungt beväpnade poliser och bygga ett stabilare samhälle för alla. Vi inom Venstre strävar efter fullkomlig trygghet.”
Jesper Knudsen kramade långsamt avtryckaren. Hårkorset pekade rätt på justitieministerns mun. Avståndet var 562 meter.
Bergsen fortsatte;
"Vi tolererar inga orättvisor och ingen rättsröta. Våra skickliga poliser och våra seriösa myndigheter garanterar medborgarnas säkerhe…"
Skottet brann av mitt i meningen. Hela käken slets av. Bakhuvudet exploderade och en formidabel blodfontän sköt ut från den ännu arbetande kroppspulsådern.
Det blev dödstyst. Sedan kom paniken. Alla började skrika som grisar inför slakt. En del kastade sig på marken, andra sökte springande skydd. Det blev ett fullständigt kaos, precis som Jesper Knudsen hade räknat med. Nu skulle han kunna dra sig tillbaka obehindrat.
Lugnt packade han ihop geväret i sin lilla svarta väska och firade ner sig från taket. På avstånd hördes sirener. Jesper gick avspänt till bilen som stod parkerad på andra sidan Örstedsparken. På den här sidan av Norre Voldgade visste ännu ingen vad som hade hänt och det var lätt att smälta in. Bilen gick igång och han körde hem utan bekymmer. Han visste att han inte lämnat ett spår efter sig. Han var hundra procent säker. Ett rent rutinuppdrag i jämförelse med jobben inom polisen. När han hällde upp första drinken i sitt vardagsrum och tände en Marlboro light, upplevde han en inre frid han inte känt på tio år. Han log lite för sig själv och slog på TV:n för att se på hysterin i direktsändning.
Livet kändes plötsligt skönt igen.

Alla heter Pär

”Vem ska dra väderspyan i kväll?”
”Vad sägs om Pär?”
”Men vafan alla heter ju Pär.”
”Inte den nye fransmannen. Han heter Pierre.
”Men han har ju bara lärt sig två fraser på ett halvår; jag älskar dig och växlande molnighet.”
”Han får väl fokusera på den sistnämnda då; växlande molnighet i Götaland, växlande molnighet i Svealand och växlande molnighet i Norrland. Närmare än så kommer man inte det svenska skitvädret.”
”Ska vi inte satsa på Per istället? Han brukar ju köra onsdagar.”
”Nej, onsdagarna är Pereriks.”
”Visst sjutton! Men han börjar ju bli så schizzig nu med sina ständiga stilbyten. Där får vi passa oss.”
”Ja då återstår bara Per-Johan eller Pärra G. Jag tycker vi kör Pärra G i kväll. Hans nya slips var en succé senast. Jag fick 25 000 mejl efter sändning.”
”Bara han inte skiter på sig eller tappar rösten som han brukar göra.”
”Inte med nya slipsen på, då är han säkerheten själv.”
Okej, låt gå för Pärra G då. Vafan spelar det för roll när alla heter Pär?

Noterat v.21

Fd fotbollsstjärnan Klas Ingesson, 40, har fått myelom, en form av leukemi. Det brukar medföra dödlighet inom fem år för de flesta drabbade. Att få myelom är lika med en dödsdom i princip. Det går inte att bota. Cancern är överallt, i hela kroppen. Ännu en stjärna som biter i gräset, vilket jag varit inne på tidigare här är vanligt . Då fick han inte mycket glädje av sina fotbollsmiljoner och sin fina gård, men sånt är livet.
Line Gertsen, nyhetsankare i DR, kollapsade i direktsändning av ”Avisen” i fredags kväll och fick bäras ut på bår för vidare transport till ”hospitalet”. En helt normal ung och frisk tjej på 36 år. Undrar om vi någonsin kommer att få reda på vad det var?
Det är väl mycket sådant här som kommer att komma framöver, när rekylen slår tillbaka för alla de som lever på lånad tid från himlen. Kollapser bland unga karriärmänniskor kommer ju mer och mer nu, och det beror på att de är så otroligt lurade på vad livet är. De har inte en susning om sanningen och då kan det bli så här tokigt. I fallet Line Gertsen ser jag för egen del bara en liten tjej som sålt sin själ för pengar, och i fredags kväll blev det tomt därinne. Ljuset slocknade för henne.
Avslöjande bilder i AB på två divor som inte ser kloka ut utan spackel i ansiktet; Charlotte Perelli och Mariah Carey. Dessa två ”vackra” kvinnor visar sig nu vara helt oigenkännliga utan sina masker. Där ser man ändå vad lite makeup kan göra för karriären.
Men det är inte de vackra ansiktena som styr oss, utan de verkligt ansiktslösa krafterna som lurar här och där, hävdar Jonas Gardell i dag i Sydsvenskan. ”De ansiktslösa styr pöbelsamhället”, lyder rubriken. Så aktarej för Hajen, Jonte...

Den svenska kulturen är häpnadsväckande efterbliven

Det är inte mycket svensk kultur man går i gång på till en kopp te.
Jag vet nästan ingenting som fungerar från Sverige. Det är en själlös kultur utan insikter, känsla och talang. Svenskarna är inga kulturmänniskor, det är ett yxfolk kvar på vikingatiden.
Vi har fått för oss att vi är en kulturnation, men vi har inget eget som lyfter en millimeter över marken i nyktert tillstånd. Vi tror att vi är världens förnämsta kulturfolk, men vi äger ingenting värt sitt eget namn. Det enda svenskarna begriper sig på är maskiner.
Sverige är en kultur som är så efterbliven att det är fascinerande i sig. Men högmodet är det inget fel på. Det är grandiost.

Mer skit i maten

Nya rapporter om glasbitar och andra vassa föremål i maten.
Nu börjar det bli mystiskt. Ingen har något grepp om vad det här egentligen är, allra minst polisen.
För egen del börjar jag tro att det rör sig om någon form av övernaturlig spontanmaterialisering, ungefär som när vissa gurus materialiserar aska ur luften i Indien. Det här måste vara något ur den femte dimensionen, det går inte att få ihop pusslet annars. Det är en rekyl på grund av samhällets urspårning i cynismen, någon form av straff eller varningssignal riktad till det svenska folket. Än så länge går det väl att hantera, men det kan vara början på något större och ännu jävligare. Vi får börja se upp nu, så att vi inte vaknar i helvetet en morgon. För där lär man få skära tänder.
Eller vi kanske redan är där?

Livslögnen

Det är vanligt att man snackar om ”livslögnen” hit och dit i olika sammanhang, men börjar man leta efter en klar definition på begreppet verkar det som ingen egentligen vet vad det betyder. Men uttrycket kan syfta på olika saker. Det kan handla om diskrepansen mellan en vacker fasad och en kaotisk insida som i Ibsens Ett dockhem. Det är en form av livslögn. Eller det kan syfta på att ständigt lyda samhällsmaskineriet trots att man egentligen inte vill. Det är en annan form av livslögn. Och det kan vara att ha hög status trots att man känner sig jätteliten privat. För livslögnen är osynlig. Bara ett tränat öga kan se den. Den som ljuger för sig själv vet oftast inte ens om det. Inte förrän krisen slår till på allvar och man tvingas slå upp ögonen mot sin vilja. Hela det rationella samhällsbygget är förresten en lögn i sig självt, därför är det lätt att hamna i livslögnens osynliga klor. För de har en tendens att vilja ljuga för oss från vaggan till graven. Normalitetstron är en livslögn. Det funkar inte att komma hel genom livet om man går in för att alltid vara normal. Vetenskapstron är en annan livslögn, för vetenskapen vet ju inte ens varför vi i själva verket existerar, och hur ska den då kunna förse oss med karta och kompass? Nej det kan den inte göra, och det är bland annat därför den inte kan hjälpa alla dessa miljoner överviktiga i vår värld. Felet är att vetenskapen utgår strikt från en förnuftig modell, medan människor vanligtvis drivs av irrationella motiv. Det är där vetenskapen går bet. Våra målsättningar är sällan rationella, de ligger på ett helt annat plan. Därför måste vi gå bortom förnuftstron om vi ska förstå livet, då blir vi genast sannare.
Alla förenklade modeller av livet är oftast livslögner, för tillvaron är komplicerad och mystisk till sin natur. Det är en klassisk livslögn i västvärlden att försöka skildra livet som simplare än vad det egentligen är. Det är rent ljug.

Digerdöden Anno 2009?

Det är en stor global pandemi på gång nu från Mexiko. En form av korsning mellan ”galna svinsjukan” och fågelviruset. The Who är allvarligt bekymrade. Menar att man redan tappat kontrollen över smittspridningen. Kan det här bli nya digerdöden anno 2009 som leder till USA:s undergång, vilken vissa profeter väntar på? Ja, det är troligare att det sker den här vägen än via ett världskrig i alla fall. Vi som lever får se.
I övrigt noterar jag att livet är som filmen Matrix nu. Det finns inte många survivors kvar. Allt är likriktat ända in i döden över hela världen. Det är en slags pest det också. En tidning i fucking Åmål serverar samma stoff varje dag som L.A. Times gör, för att ta ett litet exempel. Helt sinnessjukt. Vart tog de egna idéerna och originaliteten vägen? Det gäller i första hand att komma bort från de stora likriktarna inom media, drakarna, om man ska bryta någon egen mark. Människan i dagens mediavärld är som regel förlorad.

Otursprogrammet

Elisabet Höglund åkte på två armfrakturer i Let´s dance. Hon har ett helvete i dag; ont jämt och kan inte sova. Så totalt blev det fyra allvarliga skador i tävlingen. Undrar vad det beror på? Där har vi ett klart mönster; Mojjes hjärtattack, Magdalenas hjärnblödning, Nicklas stukade fot och Elisabets arm slutligen – plus en rumpchock som pricken över i:t. Det där var en riktigt ”otursförföljd” serie minsann. Nästa säsong kan vi nog förvänta oss något letalt.

Utbildning eller burkar?

Burk-Curt från Skellefteå var en man som lyckades spara ihop 12 miljoner på att leta burkar. Han levde extremt snålt i och för sig, bytte aldrig kläder och unnade sig bara falukorv och köttbullar. Han blev 60 år. Curt ägde fastigheter, guld och fonder när han dog. Så varför ska man gå på högskola och dra på sig lån, när man kan bli miljonär på burkar och smarta placeringar?
En sådan här historia visar ju att vem som helst kan bli rik, bara man är metodisk och ger det gott om tid. Det här är ett ganska hoppfullt exempel för alla fattiga. Man kan ju byta kläder någon gång ibland. Burkar och fonder kan till och med vara en bättre karriär än författarbanan rent ekonomiskt. Jag tror inte många svenska författare är goda för över 10 miljoner i dagens läge. Där ser man hur crazy livet kan vara.

Kändisarna som försvann

Det fanns ett helt gäng svenska kändisar som jämt var på löpen för 10-20-30 år sedan. I dag hörs inte ett ord från eller om dem. Här kommer några exempel;
Lillemor Arvidsson – fd ordförande i Kommunal
Staffan Hildebrandt – gjorde ungdomsfilmen G
Sara Wedlund – 5000 m-löperska
Jannike Björling – scandal beauty på 80-talet
Johan Kinde – Lustans Lakejer
Tom Wolgers – Lustans Lakejer
Kerstin Sandels – premiärlejoninna på 70-talet
Henning Sjöström – fd kändisadvokat
Mary Stävin – svensk Miss World på 70-talet
Noice – popband
Gigi Hamilton från "Freestyle"
Navigators – hade hiten ”Superstar” 1999
Christer Garpenborg – fd 100-meterslöpare
Attack – ”Oah hela natten”
Mattias Sunneborn – längdhoppare
Trance Dance – syntpopare i slutet av 80-talet
Leila K – artist
Bibi Andersson – En av Bergmans favoritaktriser
Pierre Lindstedt – tidigare populär skådis
Kjell Isaksson – stavhoppare på 70-talet
Annika Jankell – fd programledare
Neneh Cherry – popartist
Eagle-Eye Cherry – popartist
Undrar vad som hände med dem alla? Men man kan väl säga att när läppar tiger, talar tystnaden desto mer…

Lilleputtarna och jättekvinnan

Brian Johnson, AC/DC; 1,60
Angus Young, AC/DC; 1,50
Danni Minogue, modell/artist; 1,40
Kylie Minogue, sångerska; 1,35
Är australiensarna lilleputtarna som dyrkar gudinnan/jättekvinnan Elle MacPherson istället för Gud? Australien är det konstiga landet som bekant. Och kanske är det ännu konstigare än vi trott?
Att göra sig en förmögenhet på att lovprisa helvetet där vi ska pinas en dag – det är konstigt.
Att alla verkar vara lilleputtar runt 1,50, det är ännu konstigare. Och att dessa små puttar lyckas avla fram världsmodeller på 1,85-1,90 det är riktigt konstigt. Det känns faktiskt transcendentalt. Som en helt annan värld från den tiden Gullivers resor skrevs. Då såg man ännu världen som magisk. I dag är vi så avtrubbade och överjästa att vi inget ser längre. Men det är fortfarande en fantasy world vi lever i, all vetenskap, utveckling och rationalism till trots.

Ett franskt familjemord

En fransk polisman i en avlägsen bergsby skjuter hela sin familj, och flyr sedan för att ta livet av sig. Han misslyckas och grips svårt sargad och skadad. Det är alltid intressant när en skötsam polis spårar ur totalt. Jag undrar vad som fick honom att göra det? Livslögnen? Tristessen? Fruns vänsterprassel? Den eviga korsfästelsen? Slentrianens karantän? Saknade bredband? Trött på den lokala inaveln?
Jag har ju varit inne på det tidigare här, att livet inte är så kul egentligen, vilket går upp för en efterhand. Men trots detta finns det de som gör det rätta i livet, och då kan det skeva ur rejält en dag för de som aldrig brytt sig, i ett slags olustigt uppvaknande till tillvarons underströmmar. Och i ett sådant läge kan det bli väldigt otäckt plötsligt. Och det var väl något sådant som hände denna gång. Det är inte alltid det hjälper att ha en ”trygg” familj, tvärtom, det bevisar ett sådant här fall.

Pyramiden

En vinnare är värd mer än en förlorare.
En frisk är värd mer än en sjuk.
En 25-åring är värd mer än en 75-åring.
En modell är värd mer än en städerska.
En polis är värd mer än en kassörska.
En smal är värd mer än en fet.
En lång är värd mer än en kort.
En jätte är värd mer än en dvärg.
En elefant är värd mer än en myra.
En bankdirektör är värd mer än en sophämtare.
En byråkrat är värd mer än en gatsopare.
En politiker är värd mer än en väljare.
En arkitekt är värd mer än en hyresgäst.
En författare är värd mer än sina läsare.
En journalist är värd mer än ett tidningsbud.
En flygkapten är värd mer än en steward.
Storbond är värd mer än torparen,
och greven är värd mer än betjänten.
Generalen är värd mer än soldaten,
och Kungen är värd mer än prinsen,
men prinsen är värd mer än den obetitlade.
Det hela handlar om allas olika värde inför Marknaden.
Det hela handlar om den gamla stinkande pyramiden.

Rom skakar i påskatider

Rom har skakat till ett par gånger i dagarna, och nu är det påsk. Det kan finnas ett dolt historiskt budskap från ovan där, om vi nu utgår ifrån att ingenting i denna värld är en slump, vilket jag tidigare hävdat här på bloggen. Och det dolda budskapet skulle då naturligtvis vara kopplat till korsfästelsen för 2000 år sedan. Det är ju den vi högtidlighåller nu på fredag, och det var ju som bekant romarna som var de ansvariga. En senkommen hämnd från Gud motiverat utifrån arvsynden? Vem vet? Men för mig förefaller det ganska trovärdigt. När Aquila rasade ihop ryckte de likgiltiga romarna på axlarna, och fortsatte som vanligt med sina liv som om ingenting hade hänt, men det kan vara de själva som drabbas nästa gång. Vi får väl hålla andan i helgen och se vad som kommer. Det kan bli mer därnere.
Min känsla säger mig det.

”Vi har varit en vända i helvetet”

Alla rikstidningar är lite småäckliga i sitt urval av tankegods börjar jag känna. Allt känns lite lätt hjärnskadat, gjort för att vädja till folks lägsta instinkter. Likadant med TV nu, de spelar också dummare än vad de är. Det är vad alla håller på med nu; ”playing dumb”.
Jag löste kycklingmysteriet före både polis, åklagare, journalistkår och Kronfågels ledning. Jag tror att jag har bilden rätt klar för mig, men den är en helt annan än den officiella.
Vi har varit en vända i helvetet allesammans under cirka tjugo års tid. På riktigt alltså. Det har varit helvetet på jorden om man tänker efter. Gamla kompisar säger det, jag hör folk säga det och jag känner likadant själv. En naturlig följd av detta är naturligtvis den ökande korruptionen och penningmyglet. Under högmedeltiden ansågs korruption vara en av de absolut värsta synderna som fanns, eftersom den får medborgarna att tappa tron på samhället. Alltså har vi ett samhälle i dag inte så många tror på längre, det måste bli slutsatsen. Och hur ska det kunna fungera i längden?
Ulf Lundell säger i senaste intervjun på svt.se att han börjar känna sig som Sveriges John Lennon; hotad av sina egna fans. Han börjar bli orolig för sin säkerhet nu. Det är ju för övrigt inte bara John Lennon som har råkat illa ut av stjärnorna, utan upp till 75-80% av dem. I princip alla de bästa har råkat ut för något otäckt. Det har dock Lundell inte klart för sig, och det kanske han ska vara glad för. Att vara storstjärna verkar vara ett av världens farligaste yrken, om inte det farligaste.