Att hålla på med investeringar (aktier, fonder, guld, råvaror, mm), det är ett minst lika effektivt sätt att tjäna pengar som att vara småföretagare. Det ser jag genom siffror på lokala småföretag som finns att hämta på Gula sidorna på nätet. Kolla själva på era lokala företag så får ni se…
Ibland är en värdepappersportfölj till och med en effektivare intjäningsmaskin än att ha egen butik och stå och sälja grejer om dagarna. För du får i allmänhet bättre avkastning på Sveriges storföretag än ett hemmasnickrat småföretag. Och du behöver inte jobba heller, inte ens sköta bokföring om du har ett investeringssparkonto på banken. Då går all nödvändig redovisning automatiskt till Skatteverket fyra gånger per år. Jämför det med allt det pappersarbete egenföretagare får sitta med i helgerna…
Så om man är sugen på lite riktig business här i livet, om man står inför ett sådant beslut, så är det många gånger smartare att låna en miljon till låt oss säga aktier, än att låna en miljon för att köpa en tobaksaffär exempelvis, för det ger ungefär samma vinst på satsat kapital, ungefär en 6-9% per år.
Då säger det sig självt att man väljer den lösning som kräver minst arbete av en, fysiskt och psykiskt, så kan man ägna tiden åt sina hobbies istället.
Men detta kräver att man går in med pengarna i ett läge när börsen är lågt värderad, som i höstas när det var kris, eller 2008 när det var ännu värre kris. Det var den här tekniken Erik Penser och finansgrabbarna använde på 80-talet för att nå toppen i samhället. Det var exakt så de gjorde och de lyckades, även om Penser till slut föll, för att till sist resa sig igen. Trots alla kriser han gått igenom så är han ju i dag godsägare i England. Och det är ett mycket bra resultat på att låna sig till toppen…
Det är egentligen inte konstigare att låna några hundratusen eller miljoner till aktier och guld, än att låna samma belopp till en liten brödbutik, en korvkiosk eller en villa. Risknivån är ungefär lika hög vad du än väljer. För affärer är alltid affärer, och man vet aldrig riktigt.
Men enligt min åsikt är det bättre att satsa på värdepapper. Det är många gånger värt en liten chansning, om man går in vid rätt tillfälle, när marknaden är lågt värderad. Så det gäller att kunna sina saker naturligtvis, och inte ha för bråttom.
Egentligen är det ju lika mycket business att hålla på med investeringar som att sälja korv på stan, eller att driva en liten brödbutik. För som investerare kan du ju handplocka de allra bästa och lönsammaste företagen på marknaden och bli delägare i. Det säger sig självt att den lönsamheten är svår att nå själv på att sälja korv eller bröd, eller vad det nu kan vara.
Det är tuff match för egenföretagarna mot aktierna, till aktiernas favör.
Och därför kan man lika gärna låna ihop till en bra aktieportfölj som till ett eget företag, om man nu är sugen på lite affärer.
lördagen den 17:e mars 2012
lördagen den 10:e mars 2012
Det här jobbiga med PPM
Många tycker det här med PPM är jättesvårt. Sparekonomen Jeanette Hauff på Skandiabanken skriver som om det nästan vore en omöjlighet för en normalbegåvad människa att välja rätt fonder bland de ca 800 som finns att välja på i systemet.
Själv tycker jag det är busenkelt.
Det är svårt om du ska upp på Warren Buffets nivå med 20% avkastning på ditt kapital om året. Det klarar bara ett proffs, ett affärsgeni som Warren. Men om man nöjer sig med mer normala 7-10% per år, då är det enkelt. För det är ju så mycket storbolagen i världen tjänar i snitt per år, vilket bakas in i fondkursen med tiden. Så då är det bara att ligga lång i världens Topp 500-bolag, som utgör ca 80% av hela världsekonomin. CNN har listat dessa, se länk. Det är där pengarna finns, och vinsterna. Killarna runt Stureplan handlar bara i Large Caps, storbolag. Så då ska man göra likadant som småsparare för att undvika risk. Warren Buffets största innehav är Coca Cola, IBM, Wells Fargo, Procter & Gamble och American Express. Klassiska Large Caps i USA. Och dessa har gjort honom till miljardär. Alltså är det sådana bolag man ska satsa på. Idiotsäkra bolag som genererar miljardvinster år efter år. Men vill man ha mer än 10% om året, då måste man pricka topparna och dalarna exakt, och ibland lägga sig kort i räntefonder. Det kan vara idé för de som följer börsen varje dag och känner på sig vart det är på väg. Men då riskerar man också att gå miste om årliga fondrabatter och utdelningar på en 4-5%. Så den metoden är vansklig om man är amatör.
Men som sagt dessa Topp 500 går att täcka in med en bred Europafond, en bred USA-fond, en Japanfond, en BRIC-fond och en Nordenfond. Då täcker man in ca 300-400 av Topp 500. Sen kan det ju vara naturligt att komplettera med en Sverigefond, eftersom det är här vi lever. Då har man allt som bygger våra dagliga liv, all världens vinstmaskiner. Fondbolagens fonder i de här kategorierna har i princip samma innehåll, det är bara priset och namnen som skiljer egentligen. Det är som att välja mellan Canon och Níkon när man köper kamera. Båda är bra. (Se respektive fonds årsberättelse på hemsidorna – där kan man se exakt vilka aktier och bolag fonden innehåller) Så välj indexfonder, de är billigast. Bra förvaltare är pensionsbolagen som SPP och AMF, för de är av tradition långsiktiga och håller inte på med fördyrande daglig trading i portföljen.
Sen är det bara att vänta en 20-30-40 år på avkastning.
Det är tiden som är problemet när man investerar, inte att välja rätt fond.
Kom ihåg finansbaronen Bernard Baruschs klassiska ord från 1920-talet:
”Börsens huvudsakliga uppgift är att få så många som möjligt att framstå som idioter”.
Och det lyckas den ju rätt bra med.
Själv tycker jag det är busenkelt.
Det är svårt om du ska upp på Warren Buffets nivå med 20% avkastning på ditt kapital om året. Det klarar bara ett proffs, ett affärsgeni som Warren. Men om man nöjer sig med mer normala 7-10% per år, då är det enkelt. För det är ju så mycket storbolagen i världen tjänar i snitt per år, vilket bakas in i fondkursen med tiden. Så då är det bara att ligga lång i världens Topp 500-bolag, som utgör ca 80% av hela världsekonomin. CNN har listat dessa, se länk. Det är där pengarna finns, och vinsterna. Killarna runt Stureplan handlar bara i Large Caps, storbolag. Så då ska man göra likadant som småsparare för att undvika risk. Warren Buffets största innehav är Coca Cola, IBM, Wells Fargo, Procter & Gamble och American Express. Klassiska Large Caps i USA. Och dessa har gjort honom till miljardär. Alltså är det sådana bolag man ska satsa på. Idiotsäkra bolag som genererar miljardvinster år efter år. Men vill man ha mer än 10% om året, då måste man pricka topparna och dalarna exakt, och ibland lägga sig kort i räntefonder. Det kan vara idé för de som följer börsen varje dag och känner på sig vart det är på väg. Men då riskerar man också att gå miste om årliga fondrabatter och utdelningar på en 4-5%. Så den metoden är vansklig om man är amatör.
Men som sagt dessa Topp 500 går att täcka in med en bred Europafond, en bred USA-fond, en Japanfond, en BRIC-fond och en Nordenfond. Då täcker man in ca 300-400 av Topp 500. Sen kan det ju vara naturligt att komplettera med en Sverigefond, eftersom det är här vi lever. Då har man allt som bygger våra dagliga liv, all världens vinstmaskiner. Fondbolagens fonder i de här kategorierna har i princip samma innehåll, det är bara priset och namnen som skiljer egentligen. Det är som att välja mellan Canon och Níkon när man köper kamera. Båda är bra. (Se respektive fonds årsberättelse på hemsidorna – där kan man se exakt vilka aktier och bolag fonden innehåller) Så välj indexfonder, de är billigast. Bra förvaltare är pensionsbolagen som SPP och AMF, för de är av tradition långsiktiga och håller inte på med fördyrande daglig trading i portföljen.
Sen är det bara att vänta en 20-30-40 år på avkastning.
Det är tiden som är problemet när man investerar, inte att välja rätt fond.
Kom ihåg finansbaronen Bernard Baruschs klassiska ord från 1920-talet:
”Börsens huvudsakliga uppgift är att få så många som möjligt att framstå som idioter”.
Och det lyckas den ju rätt bra med.
söndagen den 1:e januari 2012
Månadens låt – Ice Ice Lady
Så var det dags för januarilåten; Ice Ice Lady. Det är lite Kraftwerk, lite Vanilla Ice och lite Grieg i ett. Rätt kul sak tycker jag.
Så God Ny Tår! Och en tår kommer nog att behövas 2012, för nu har domedagsåret börjat enligt Mayakalendern. Och det börjar ju jättebra. Det vill säga med en alldeles fräsch och nyskriven låt…
Så God Ny Tår! Och en tår kommer nog att behövas 2012, för nu har domedagsåret börjat enligt Mayakalendern. Och det börjar ju jättebra. Det vill säga med en alldeles fräsch och nyskriven låt…
fredagen den 2:e december 2011
Mentalskötare söker fru
Här listar jag några programidéer till TV4, när de har tröttnat på bondjävlarna.
Här kommer underklassen:
Stins söker fru.
Lagerarbetare söker fru.
Industriarbetare söker fru.
Cykelreparatör söker fru.
Lokförare söker fru.
Nattvakt söker fru.
Dräng söker fru.
Kolgruvearbetare söker fru.
Rörmokare söker fru.
Statist söker fru.
Affärsbiträde söker fru.
Svetsare söker fru.
Städare söker fru.
Gatsopare söker fru.
Invandrare söker fru.
Chaufför söker fru.
Ovanstående typer, för att inte säga förlorare, låter inte så kul för dagens kräsna kvinnor. Här vet de direkt att de inte har någon framtid, så vi tar en titt på nästa lista över programidéer istället.
Här kommer alltså överklassen:
Biskop söker fru.
Domprost söker fru.
Professor söker fru.
Chefsveterinär söker fru.
Lektor söker fru.
Överläkare söker fru.
Chefsekonom söker fru.
Egen företagare söker fru.
Forskare söker fru.
Landstingsdirektör söker fru.
Tandläkare söker fru.
Kommunchef söker fru.
Landskapsarkitekt söker fru.
Näringslivsdirektör söker fru.
Fackpamp söker fru.
Advokat söker fru.
Butiksägare söker fru.
Jurist söker fru.
Miljonär söker fru.
Miljardär söker fru.
Bestsellerförfattare söker fru.
Rockstjärna söker fru. (Där kan Ulf Lundell vara med…)
Skådespelare söker fru.
Regissör söker fru.
Fotograf söker fru.
Pilot söker fru.
General söker fru.
Det här låter mer spännande, helt klart. Det här går att göra TV av! Och ovanstående yrkeskategorier ger helt klart kvinnan bättre chanser att få komma iväg till Ibiza och New York lite oftare och få ha kul också. Här tror jag kvinnorna spontant blir mer intresserade av ett eventuellt äktenskap och att vara med i programmen.
Sen har vi den riktiga fullistan:
Konservator söker fru. (Risk för uppstoppning!)
Gynekolog söker fru. (Risk för ett mycket speciellt sexliv.)
Abortläkare söker fru. (Stor risk för barnlöshet.)
Fängelsedirektör söker fru. (Risk att hamna i den gyllene buren.)
Mentalskötare söker fru. (Kommentarer överflödiga.)
Överpsykiater söker fru. (Det låter i högsta grad överjävligt.)
Hells Angels-medlem söker fru. (Lycka till...)
Det här visar ju att vi fortfarande i högsta grad har ett klassamhälle, för gissa vilken lista kvinnorna dras till. Javisst, de rika och privilegierade ligger mycket bättre till på äktenskapsmarknaden. Men det är ju som en modern form av kohandel. Förr i tiden fick man betala hemgift för att bli av med kvinnan. I dag måste man betala några miljoner för att få henne. Helst ska hon ha en halv gård på köpet som i Bonde söker fru.. Okej, det handlar om kvinnans frigörelse, jag vet.
Men det är tamejfan inte kärlek det handlar om.
Det är ren jävla boskapshandel, inte sällan inklusive insemination.
Här kommer underklassen:
Stins söker fru.
Lagerarbetare söker fru.
Industriarbetare söker fru.
Cykelreparatör söker fru.
Lokförare söker fru.
Nattvakt söker fru.
Dräng söker fru.
Kolgruvearbetare söker fru.
Rörmokare söker fru.
Statist söker fru.
Affärsbiträde söker fru.
Svetsare söker fru.
Städare söker fru.
Gatsopare söker fru.
Invandrare söker fru.
Chaufför söker fru.
Ovanstående typer, för att inte säga förlorare, låter inte så kul för dagens kräsna kvinnor. Här vet de direkt att de inte har någon framtid, så vi tar en titt på nästa lista över programidéer istället.
Här kommer alltså överklassen:
Biskop söker fru.
Domprost söker fru.
Professor söker fru.
Chefsveterinär söker fru.
Lektor söker fru.
Överläkare söker fru.
Chefsekonom söker fru.
Egen företagare söker fru.
Forskare söker fru.
Landstingsdirektör söker fru.
Tandläkare söker fru.
Kommunchef söker fru.
Landskapsarkitekt söker fru.
Näringslivsdirektör söker fru.
Fackpamp söker fru.
Advokat söker fru.
Butiksägare söker fru.
Jurist söker fru.
Miljonär söker fru.
Miljardär söker fru.
Bestsellerförfattare söker fru.
Rockstjärna söker fru. (Där kan Ulf Lundell vara med…)
Skådespelare söker fru.
Regissör söker fru.
Fotograf söker fru.
Pilot söker fru.
General söker fru.
Det här låter mer spännande, helt klart. Det här går att göra TV av! Och ovanstående yrkeskategorier ger helt klart kvinnan bättre chanser att få komma iväg till Ibiza och New York lite oftare och få ha kul också. Här tror jag kvinnorna spontant blir mer intresserade av ett eventuellt äktenskap och att vara med i programmen.
Sen har vi den riktiga fullistan:
Konservator söker fru. (Risk för uppstoppning!)
Gynekolog söker fru. (Risk för ett mycket speciellt sexliv.)
Abortläkare söker fru. (Stor risk för barnlöshet.)
Fängelsedirektör söker fru. (Risk att hamna i den gyllene buren.)
Mentalskötare söker fru. (Kommentarer överflödiga.)
Överpsykiater söker fru. (Det låter i högsta grad överjävligt.)
Hells Angels-medlem söker fru. (Lycka till...)
Det här visar ju att vi fortfarande i högsta grad har ett klassamhälle, för gissa vilken lista kvinnorna dras till. Javisst, de rika och privilegierade ligger mycket bättre till på äktenskapsmarknaden. Men det är ju som en modern form av kohandel. Förr i tiden fick man betala hemgift för att bli av med kvinnan. I dag måste man betala några miljoner för att få henne. Helst ska hon ha en halv gård på köpet som i Bonde söker fru.. Okej, det handlar om kvinnans frigörelse, jag vet.
Men det är tamejfan inte kärlek det handlar om.
Det är ren jävla boskapshandel, inte sällan inklusive insemination.
torsdagen den 1:e december 2011
Mr Big Fish – direkt från LA
Decemberlåten heter Mr Big Fish och den påminner om ett hämndtema ur en Leathal weapon-film, när Riggs åker runt i sin cheva på LA:s boulevarder mitt i natten med en cigg i mungipan och funderar på hur han ska komma åt mördarna. Det här kanske blir årets julhit i Sverige, för den är både bra och kuslig och mycket filmisk, och det passar ju utmärkt till vår nuvarande situation. Skämt åsido. Låtlängden är i alla fall 4:40, rippad från CD till 192 kbits (högsta kvalitet) WMA. Länken finns i högermarginalen som vanligt.
Gott Nytt Jul.
Gott Nytt Jul.
tisdagen den 22:e november 2011
Ny bonuslåt – Kandinsky paint
Jag har utökat bonuslistan med ännu en låt; Kandinsky paint, en psykedelisk danslåt med raveinfluenser. Den är faktiskt riktigt maffig. Ska helst spelas högt på en rejäl anläggning, då kommer den mest till sin rätt.
Länken finns i högermarginalen som vanligt. So pump up the volume…
Länken finns i högermarginalen som vanligt. So pump up the volume…
torsdagen den 10:e november 2011
Fokus ökar på ekonomin
På de vanliga nyhetssajterna händer det ingenting just nu, men på ekonomisidorna är det fullt ös, action varje dag. Massor av rafflande nyheter hela tiden. Riktigt spännande läsning. Ekonomitidningarna har blivit den nya sensationspressen i samhället.
Alltså handlar allt om ekonomi i dag. Samhällets kalla krig har flyttats över från våld till det ekonomiska området. Gott så. Då vet vi vad som gäller, att allt handlar om pengarna just nu, det andra tjafset är oväsentligt.
Meja sjöng ju om det för några år sedan; ”It´s all about the money”. Och nu är vi där.
Men det gör inget. Det är bättre att folk ser om sin ekonomi, än att de blir lurade av systemet hela tiden. Det är en slags revolution det också.
Om ni funderar på att köpa guldcertifikat i banken, kan jag tala om att guld beter sig omvänt mot aktiemarknaden. När börsen går upp går guldet i allmänhet ner och tvärtom. Oljecertifikat däremot följer aktieindex. När det blir högkonjunktur och börsen går bra behövs mycket olja, och då stiger oljepriset. I tider som dessa har oljepriset en tendens att gå ner.
Penningmarknadsfonder är ett bra alternativ just nu tills vi ser en tydlig trend i ekonomin. Index har stått och stampat runt 300 i tre månader nu. Jag tror det vänder efter årsskiftet. Då brukar många göra omplaceringar på 180 grader mot fjolåret och då uppstår en rekyl på marknaden.
Ett annat tips är att spekulera i indexutvecklingen i aktiehandlade fonder. Handelsbankens variant heter XACT, SEB:s variant heter SpotR och Deutsche Banks indexfonder heter dbx-trackers. Det här är en ganska ny grej på marknaden och den innebär att du som privatperson för första gången kan blanka, dvs tjäna pengar på en börsnedgång. Tror du att index kommer att gå ner under en period köper du en sk Bear-fond (björnen går i ide och sover). Bearfonderna brukar vara försedda med derivat, hävstång på 1,5 – 2 gånger. Dvs går börsen ned 1% går Bearfonden upp med 1,5 – 2%.
Tror man däremot att börsen kommer att gå bra investerar man med fördel i en sk Bull-fond (tjuren rusar). Den arbetar också med derivat. Dvs går OMX-index upp 2% en dag kommer XACT BULL 2 att gå upp med 4%.
Detta med derivatfonder som utgår från index på olika marknader är en mycket intressant produkt. Det är lite som att spela på svart och rött på rouletten, vilket de flesta klarar av.
Alltså handlar allt om ekonomi i dag. Samhällets kalla krig har flyttats över från våld till det ekonomiska området. Gott så. Då vet vi vad som gäller, att allt handlar om pengarna just nu, det andra tjafset är oväsentligt.
Meja sjöng ju om det för några år sedan; ”It´s all about the money”. Och nu är vi där.
Men det gör inget. Det är bättre att folk ser om sin ekonomi, än att de blir lurade av systemet hela tiden. Det är en slags revolution det också.
Om ni funderar på att köpa guldcertifikat i banken, kan jag tala om att guld beter sig omvänt mot aktiemarknaden. När börsen går upp går guldet i allmänhet ner och tvärtom. Oljecertifikat däremot följer aktieindex. När det blir högkonjunktur och börsen går bra behövs mycket olja, och då stiger oljepriset. I tider som dessa har oljepriset en tendens att gå ner.
Penningmarknadsfonder är ett bra alternativ just nu tills vi ser en tydlig trend i ekonomin. Index har stått och stampat runt 300 i tre månader nu. Jag tror det vänder efter årsskiftet. Då brukar många göra omplaceringar på 180 grader mot fjolåret och då uppstår en rekyl på marknaden.
Ett annat tips är att spekulera i indexutvecklingen i aktiehandlade fonder. Handelsbankens variant heter XACT, SEB:s variant heter SpotR och Deutsche Banks indexfonder heter dbx-trackers. Det här är en ganska ny grej på marknaden och den innebär att du som privatperson för första gången kan blanka, dvs tjäna pengar på en börsnedgång. Tror du att index kommer att gå ner under en period köper du en sk Bear-fond (björnen går i ide och sover). Bearfonderna brukar vara försedda med derivat, hävstång på 1,5 – 2 gånger. Dvs går börsen ned 1% går Bearfonden upp med 1,5 – 2%.
Tror man däremot att börsen kommer att gå bra investerar man med fördel i en sk Bull-fond (tjuren rusar). Den arbetar också med derivat. Dvs går OMX-index upp 2% en dag kommer XACT BULL 2 att gå upp med 4%.
Detta med derivatfonder som utgår från index på olika marknader är en mycket intressant produkt. Det är lite som att spela på svart och rött på rouletten, vilket de flesta klarar av.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
