fredag 23 april 2010

Söndra och härska

Finns det egentligen några genier i dag?

Jag återvänder till den frågan.

Ulf Lundell?

Jean Michel Jarre?

Ja, båda två är naturligtvis två stora konstnärsgenier inom sina områden, men allt dom gör är inte genialiskt. De släpper riktigt dåliga grejer emellanåt, men de har också förmågan toucha det stora höga i sina bästa stunder. Och det är väl något som förenar alla konstnärer; mixen mellan toppar och dalar. Högt och lågt. Bra och dåligt om vartannat. Ingen trollar fram godbitar från himlen på beställning, utan det ligger ett hårt och metodiskt arbete bakom, vilket ibland kan gå ut över gnistan och inspirationen, och då blir konstverket tråkigt.

Nog om detta nu.

Det måste vara djävulen som söndrar och härskar i det här systemet och vänder människor mot varandra på grund av deras egoism och olika marknadsvärde. Då hjälps man inte åt, då försvarar man bara sitt eget, helt i linje med kapitalismens grundläggande idé. Det är därför vi mår så dåligt trots att vi har det så bra, vilket inte ens experterna fattar. Det har ju skrivits böcker i ämnet bland annat av Nisse Simonson. Jag tror att det är den här kapitalistiska ego- och tävlingsmentaliteten som äter upp oss inifrån. Vi är inte medmänniskor längre utan rena konkurrenter i racet därute. I det hopplösa rat racet som ingen kan vinna. Man måste nästan skratta åt eländet, hehe. För det här måste ju vara djävulens egen specialkomposition för att trycka ner folk i skiten. Det kan väl i rimlighetens namn inte vara Guds vilja att lyfta upp ett fåtal i skyn och trycka ner resten i dyn? Men det är ju där vi är, det är ju så systemet fungerar.

Alla på botten går omkring och hoppas på att turen ska vända en dag och att de någon gång ska lyckas riktigt stort. Men det blir sällan så. Man hinner ha ihjäl varandra innan den dagen kommer. Det vi har i dag är ju nästan värre än det gamla nazityskland, för där hade de ju något gemensamt att kämpa för och tro på. I dagens Sverige är splittringen nästan total och vanliga hederliga infödda svenskar som får fylla funktionen som förföljda judar, när ett litet fåtal samtidigt gottar sig och lever skyhögt. Och hela etablissemanget sviker oss i sin egenskap av Klubb för ständiga ryggkliare som ger varandra medalj på medalj, utan att det någonsin görs något som verkligen förbättrar samhället.

Ulf Lundell har dock aldrig fått någon officiell medalj konstigt nog.

Vad kan det bero på?

Är han möjligen för farlig för den rådande ordningen?

Men vad, vem eller vilka är det som bestämmer vår världsbild i dagens samhälle?

Bibeln? MTV? SVT? DN? Aftonbladet?

Vad tror det internationaliserade samfundet på just nu?

Ingenting som är sant i alla fall, så mycket kan jag säga. En härva av lögner dominerar vår samtid. It´s the big confusion.

Självklart är det media som styr och likriktar oss varje dag.

Vi tror på det som händer, vi tror på nyhetsflödet som en sanning, men vi vet i allmänhet inte varför det som sker verkligen sker.

Där har vi lite att ta tag i och jobba med.

För den som har makten bestämmer själv vad som är sant och falskt samt alla befintliga spelregler.

Den som har makten bestämmer hela världsbilden själv.

Den som har makten behöver inte bry sig om andras normer och tyckande.

torsdag 22 april 2010

Korven är beviset


Korven är beviset. Beviset på att ingenting är vad det ser ut att vara.

Nothing is what it seems.

Saker och ting är inte så oskyldiga som man tror som barn.

Korv är ju alla barns favorit men det är ju en fruktansvärd produkt egentligen. Det är rena skiten man stoppar i sig. Bara en massa likdelar och slakteriavfall.

Sanningen är väl att allt ser lite oskyldigare ut än vad det i själva verket är, precis som korven. Det är det som är korvsanningen och den gäller även för människor, särskilt då för outsiders och original. Där bedrar skenet verkligen. Som i fallet Burk-Curt.

Curt såg ut som en riktig lodis och luffare, men var trots det Skellefteås rikaste man, med guld, aktier och fastigheter. Där ser man vad som kan finnas under ytan på en man inte tror någonting om.

Finns det några genier kvar i Sverige och världen?, frågar sig SVT och bjuder in Karl-Ove Knausgård och Stig Larson för att reda ut begreppen. Det var en kul vinkel, den kändes fräsch. Det var ju det här jag skrev om på bloggen för ett drygt år sedan, men jag kunde inte komma på någon riktig storfräsare bland oss. Det är tunnsått med genier nuförtiden. Det är inga som utmärker sig, i alla fall inte i Sverige. Genitronen står ledig just nu för alla hugade som vill försöka sig på konststycket att förklara precis allting, hela tillvarons mysterier. Det grejar ingen just nu levande. Den som kommer närmast är väl i så fall Kjell Höglund. Han vågar tänka både stort, fritt och rätt. De som tänker mest rätt för övrigt, är väl de religiösa som verkligen kan sin bibel.

Men i det läget är det desto värre när den katolska kyrkan skakas av ännu en pedofiliskandal. En i raden. Hela organisationen verkar ha fallit i djävulens våld. Ingen i denna värld, vad det verkar, kan stå emot köttets frestelser när det väl kommer till kritan, och då hjälper det inte hur rätt man än tänker. Där har vi grundproblemet. Privates VD Berth Milton berättade en gång att det är i Vatikanens kiosker de säljer flest hårdporrtidningar i hela världen. De katolska prästerna har ju kravet på sig att leva i total avhållsamhet och celibat, men de klarar helt enkelt inte av den uppgiften, det visar sig ju gång på gång. Och tyvärr för dem så är faktiskt sexbiten det som Gud prioriterar som den allvarligaste synden. Precis som många religiösa har hävdat i historien, är det sexdriften det handlar om att få bukt med för egen del. Det är där man ska börja, det man ska ta tag i först.

Korven är som sagt beviset. Beviset på att det som smakar jävligt gott inte alltid är så nyttigt för en.

Pröva en vegokorv nästa gång.

måndag 12 april 2010

Vi vill härifrån


Vad gör alla människor på denna förbannade planet när här inget finns att göra?

Dom sitter av tid.

They´re just doin´ time in this fuckin prison.

Och i själva verket tror jag att alla vill härifrån.

Att vara född är en nitlott från början till slut. I grunden är det så även om det döljs för oss bakom en rad tjusiga bländverk.

För att trivas på jorden måste du vara lite dum i huvudet så att du kan engagera dig i något riktigt meningslöst. Som att samla på frimärken. Som att spela golf eller innebandy. Som att gilla Körslaget. Som att vara med och rösta i melodifestivalen. Som att digga Idol. Som att gå ut med hunden. Som att samla på skalbaggar.

Vi måste på något sätt hålla oss sysselsatta så att vi kan glömma att vi innerst inne vill tillbaka till himlen. Så att vi kan glömma att vi inte trivs på jorden.

Att det ligger till så kommer man på efter ett tag i livet när de ekonomiska dörrarna börjar stängas omkring en och man upptäcker att man sitter fast i tillvaron som i ett skruvstäd. Då måste man många gånger ta till flaskan för att kunna känna sig fri som i ungdomen igen.

Nej, antingen ska man vara korkad för att överleva eller så jädrigt smart så att man kan bryta sig loss på allvar. För vi är hitlurade av djävulen. Vi borde inte vara här alls. Vi kommer bara att få lida pin. Så slutar det för alla människor och det är ingen slump.

Skulle man släppa den aktiva dödshjälpen fri skulle till slut alla välja den utvägen, för det är ju enklaste sättet att lösa den jordiska problematiken och komma ifrån sin smärta.

En del vill inte bara bort från jorden, de vill till och med komma ur sitt eget skinn. Jag tänker på alla dem som lägger sig under kniven för att fixa läppar och bröst och tror att deras inre ångest och självdestruktivitet ska trollas bort av en simpel skönhetsoperation.

En del säger att Demiurgen har fångat in våra himmelska själar i rymden och placerat dem i köttets stinkande bojor.

Själv påstår jag att hela jorden är ett förtäckt kosmiskt fängelse för kriminella själar, där gudarna leker med våra liv hela vägen utan att vi ens märker det.

Vi måste först sona våra existentiella brott, först därefter kan vi bli fria.

lördag 10 april 2010

Vad fan är det för skit i luften på lördagar?

Polarna Kenny, 43, och Roffe, 47, Sveriges absolut mest olicensierade filosofer, sitter kvar på parkbänken vid järnvägsstationen i Norrköping där vi lämnade dem sist och groggar på.

Kenny: ”Jag har tänkt på en annan grej också förutom knegandet; vad fan det är för jävla skit i luften på lördagar. Det går ju knappt att andas”

Roffe: ”Jag tycker det känns som efter Tjernobyl ungefär. En jädrans massa bequerel som fladdrar omkring. Det måste vara SKB som dumpar kärnavfall nånstans i Kolmården.”

Kenny: ”Eller så är det alla helglediga som går omkring och fjärtar hela dan.

Roffe: ”Man skulle i alla fall ha gasmask på sig.”

Kenny: ”Helt klart. Det är som någon dimma, en konstig stank. Jag blir alldeles matt. Vad fan kan det vara?”

Roffe: ”Alla miljoner helgknull som hyvlas av skulle kunna ge en viss stank av kön över stan. Där har du min mest aktuella teori.”

Kenny: ”Jag tror nog trots allt mer på gammastrålning, som efter ett reaktorhaveri. Varenda helg likadant. Eller så kan man säga att det påminner om när pesten drog in 1350 eller vad det var, det är den näst bästa liknelse jag kan komma på.”

Roffe: "Ja, det är knappt man tar sig igenom. I alla fall inte utan en grogg. Sedan slår man på sin TV för att få uppleva lite äkta lördagssvennemys men man blir nästan galen på all skit de visar."

Kenny: ”Jag hörde om en kille i Vilbergen som fick spel i ett sånt läge och slängde ut TV:n från nionde våningen. En trettitvåtums tjockwidescreen på sextio kilo, den träffade en gammal kärring i huvudet som dog på direkten. Han fick livstid på kåken."

Roffe: ”Stackars jävel.”

Kenny: ”Ja, det är mycket psychogrejer överallt just nu. Jag vet inte vad det är med folk. Dom är så vridna så att allt spårar ur, till och med vädret och luften vi andas.”

Roffe: ”Och den här jävla dimman sträcker väl sig ända från Peking till Oslo. Är folk verkligen galna överallt?"

Kenny: ”Det kan du ge dig fan på att dom är grabben. Hörde du inte om den där flygkraschen i Smolensk i morse där hela den polska regeringen strök med. Där var det också nån satans dimma i luften.”

Roffe: ”Man är ju inte förvånad att det sker en sån här dag.”

Kenny: ”Nej, det är ju pestlördag. När skulle det annars ske?”

Roffe: ”Man får passa sig.”

Kenny: ” VI får passa OSS. Det är bättre uttryckt.”

Roffe: ” Tror du att det är undergången?”

Kenny: ”DEN undergången?”

Roffe: ”Ja, DEN undergången. Den folk har pratat om i tusentals år.”

Kenny: ”Jag ska berätta en sak för dig gosse som jag inte har berättat för nån. Hemma har jag en jättepärm med en massa konstiga klipp som alla pekar åt samma håll. Du ska få se den. Och du kommer att smälla av. Du kommer inte att tro dina egna ögon, så konstigt är det. Det är något stort på gång därute. Något så stort och kusligt att ingen ser det. Bara en och annan knäppgök som du och jag."

Roffe: ”Låter förbannat ruggigt det där du. Bäst att ta sig en bärs till medans man kan. Nejmen så skål på dig olycksbroder! Ska du se matchen i kväll förresten?"

Kenny: ”Menar du El Clásico i Ankeborg i Disneyland? Skulle nog inte tro det. Men skål ändå min vän…”