Alla i denna värld mörkar sina kort in det sista, alla utom börsen som är tvingad att leverera sina ständigt lika dystra kvartalsrapporter. Där kan man läsa av hur världen egentligen mår, hur mycket framtidstro som finns kvar.
Pressen håller oss inte informerade om vad som pågår under ytan just nu, utan den rapporterar först när katastrofen är ett faktum och det är försent att göra något.
Försent att gripa in.
Idag bladdrar de som vanligt om sina horor och madonnor, sina bantningstips och sina bantningsvarningar, sina affärsmän och sina affärskvinnor.
Här är allt som det brukar.
Det regnar förstås.
Men ute i världen pågår något.
USA skickar jättelika hangarfartyg till Georgiens hamnstad Poti.
Nu är dom inne på ryssarnas egen bakgård fullt beväpnade.
Vilken djävla provokation!
Det är som om ryska trupper skulle klampa in i Kanada.
Skulle jänkarna tolerera det?
Nej, icke!
Vad svarar ryssarna med nu?
Det här är som upplagt för en clash, en riktig battleclash!
Detta kan vara början till slutet!
Men för mig spelar det ingen roll.
Jag trallar på Bergakungens sång.
Hangarfartygens hotfulla närvaro gör att ryssarna skickar iväg en skvadron Mig-29:or för att möta upp.
En av de ryska piloterna har aldrig haft någon flickvän och är trött på livet.
Han skiter i att lyda order och ”trycker på knappen” som man säger.
Tio missiler går iväg och sänker ett av skeppen.
En missnöjd rebell och lavinen går.
Det är så det börjar, det är så det kan bli.
Som när Gavrilo Princip på eget bevåg sköt den österrikiske tronarvingen Franz Ferdinand 1914 och hela världen ”i princip” rasade ihop.
Pressen håller oss inte informerade om vad som pågår under ytan just nu, utan den rapporterar först när katastrofen är ett faktum och det är försent att göra något.
Försent att gripa in.
Idag bladdrar de som vanligt om sina horor och madonnor, sina bantningstips och sina bantningsvarningar, sina affärsmän och sina affärskvinnor.
Här är allt som det brukar.
Det regnar förstås.
Men ute i världen pågår något.
USA skickar jättelika hangarfartyg till Georgiens hamnstad Poti.
Nu är dom inne på ryssarnas egen bakgård fullt beväpnade.
Vilken djävla provokation!
Det är som om ryska trupper skulle klampa in i Kanada.
Skulle jänkarna tolerera det?
Nej, icke!
Vad svarar ryssarna med nu?
Det här är som upplagt för en clash, en riktig battleclash!
Detta kan vara början till slutet!
Men för mig spelar det ingen roll.
Jag trallar på Bergakungens sång.
Hangarfartygens hotfulla närvaro gör att ryssarna skickar iväg en skvadron Mig-29:or för att möta upp.
En av de ryska piloterna har aldrig haft någon flickvän och är trött på livet.
Han skiter i att lyda order och ”trycker på knappen” som man säger.
Tio missiler går iväg och sänker ett av skeppen.
En missnöjd rebell och lavinen går.
Det är så det börjar, det är så det kan bli.
Som när Gavrilo Princip på eget bevåg sköt den österrikiske tronarvingen Franz Ferdinand 1914 och hela världen ”i princip” rasade ihop.
En enda man, ett enda finger på en enda avtryckare, det är allt som behövs.
