Skrämmande medicinalhistoria

För inte så länge sedan sedan, i slutet av 1700-talet, åt man skit när man ville bli frisk. Grisskit eller barnskit, prästfett, ormfett, nermalda grodor och ben från döda eller till och med järnfilspån. Sådant rekommenderade apoteken och farmaceuterna på den tiden. Medicinerna under vår stora politiska frihetstid var rena häxbrygderna. En lära som hängde kvar från den mörka medeltiden, eller rent av ända från vår urtid. Först runt 1900 kom man på sjukdomarnas verkliga orsak: mikrobiologin med bakterier och virus. Det har vi mycket tysken Robert Koch att tacka för som fick Nobelpriset 1905. Ja, tyskarna är ju än i dag kända för sin renlighet och inom sjukvården var de alltså banbrytande. Men tänk att insikterna om våra sjukdomar kom så pass sent, det var något helt nytt för mig.

Då finns det nog mycket kvar för oss att upptäcka i tillvaron. Allt är inte kartlagt som vi tror. Det slår mig nu som en blixt från ovan.

I ca 4 miljoner år har människan funnits. I endast ca hundra år har vi haft ett hum om sjukdomsorsakerna. Det är verkligen fem sekunder i tolv, eller om man räknar matematiskt på det: två sekunder i tolv.

Ett virus är för övrigt 100 gånger mindre än en bakterie: 1/10 000 millimeter. Först på 1930-talet med de nya elektronmikroskopen kunde man börja studera dem. Det lustiga med virus är att de är mer döda än levande, de saknar helt ämnesomsättning.

Tänkvärd kulturell demokratisering

Så sent som för ca 300 år sedan, på 1700-talet, var det bara de allra rikaste i samhället som hade råd att ha egna bibliotek, typ adelsmän, biskopar och kungen själv. Och det var bara dessa grupper som hade råd att dricka det nya fina teet i salongerna. För folket var denna dryck då ännu tämligen okänd. Och gemene man ägde som regel bara två böcker; Lilla katekesen och psalmboken, det var den enda horisont allmänheten hade på den tiden. Lärdom och kunskap var något hyperexklusivt som överklassen helst ville behålla för sig själv.

För hundra år sedan, runt 1900, hade nästan ingen en egen musiksamling, eftersom grammofonen då var något helt nytt och för de flesta också något helt ouppnåeligt.

Går vi tillbaka femtio år i tiden, till 1960-talet, så hade bara TV-bolag, filmbolag och storregissörer möjlighet att ha egna filmarkiv. En privat filmsamling var en oerhörd lyx på den tiden.

I dagens samhälle kan i princip vem som helst bygga upp ett eget ”bibliotek”, fixa en enorm skivsamling till en billig penning och till detta även kunna unna sig ett helt videotek om man så önskar. Vilken utveckling! Det är ju sanslöst! Jag tror inte vi fattar hur bra vi har det, vilka möjligheter som ligger vidöppna för oss. Vi får sluta fjanta med innebandy, fotboll och poker och ta för oss av kunskapen istället. För kunskap är vad livet handlar om, och nu har vi ju vapen för en hel safari...

Livet handlar mycket om psykologi

Alla dem vi är avundsjuka på i dagens samhälle som nu lever i sus och dus, deras problem kommer att komma, för så fungerar det. Charles Bukowski hade rätt i sina spekulationer när han utfattig tänkte i de banorna i 1950-talets grymma och orättfärdiga USA.

Man tar inget materiellt med sig när man lämnar jordelivet, inte heller pengar. Men om själen har ett minne kan vi tänkas ta med oss vår kunskap vi förvärvat om livet. Alltså torde kunskapen och erfarenheten vara viktigast för oss och det vi borde värdera högst.

För livet handlar mycket om psykologi, hur man själv upplever det. Tillvarons problem är sällan något absolut i sig, utan mer en fråga om hur man tacklar dem. En del kan ju som bekant lägga all sin vakna tid åt att älta sin stora näsa eller sin stora häck eller något annat oväsentligt som inte för dem någon vart. Det är typexempel på psykologins makt över tillvaron när man börjar hänga upp sig på små energikrävande förtretligheter hela dagarna.

Frihet är ett sinnestillstånd, inte ett visst antal kronor på kontot. Det är lätt att förbise i villervallan.

Många invandrare som flytt övergrepp, förföljelse och krig, upplever Sverige som ett riktigt paradis, medan vi övermätta svenskar har en tendens att haka upp oss på baksidorna med välfärden. Ännu ett klassiskt exempel på psykologins makt över hur vi upplever tillvaron.

Vi infödda svenskar tvingas jaga starkare och starkare kickar för att kunna känna något alls. Ett bra sätt är att studera Sveriges historia. Där får man helvetesperspektiven man behöver för att bättre kunna uppskatta dagens samhälle. Historiskt sett har vi det naturligtvis bra. Många orättvisor består, men vi har alla blivit klart rikare mot förr.

I dag får man dessutom tro och tycka vad man vill. Det har inte alltid varit så. Under stormaktstidens strängt reglerade tro enligt konventikelplakatet kunde man få livstid i fästning för en oskyldig hemmaandakt. Den fattige men fromme studenten Leopold fick sitta 46 år på Bohus fästning tills han slutligen avled 1771. Hans enda brott var att han vurmade för Jesu återkomst.

Det står den moderna svensken fritt att tro på vad han vill, vilket är en verklig ynnest. Man kan om man har lust vörda de gamla fornnordiska asagudarna, eller Indiens hinduistiska devor, eller till och med djävulen om man är hågad där till. Under 1670-talets svenska häxprocesser hade man blivit bränd levande för den sakens skull och det är bara 340 år sedan.

Rent historiskt är alltså dagens religionsfrihet vår kanske förnämligaste tillgång, vilket vi har lite svårt att se och ta till oss. För om det finns en enda gud som är värd sitt namn, kan han rent teoretiskt också ta oss i hamn.

Det ska vi inte glömma bort.

Symboler i tiden

Peter Wahlbeck är med i Let´s dance av den enkla anledningen att han ser programmet som en slags symbolisk dödsdans; ”allt kommer att gå åt helvete ändå, det är lika bra att dansa med”.

En annan stark symbol är väl nedläggningen av SAAB, Sveriges traditionella kronjuvel inom industrin. Kanske till och med vårt industriella flaggskepp, med tanke på kompetensen inom SAAB Aero på försvarssidan. Och som ni vet går inte den divisionen så värst bra heller. Exporten av JAS har nästan helt uteblivit.

Det verkar i alla fall som SAAB är på väg till botten och frågan är om landet hinner hitta ut i ljuset igen efter denna smäll, eller om nationen följer med ner under ytan till en ny tillvaro på C-nivå?

Det kanske är Sverige det handlar om denna gång? Det kanske är vi som nu får gå ut på piratskeppets planka med en värja i ryggen? Det är ju så historien fungerar, vissa kulturer stagnerar, faller sedan tillbaka för att till sist gå under. För hur mår den svenska kulturen i stort? Var står den i dag i jämförelse med tidigare epoker?

Min första tanke är att den präglas mycket av ytlig popkultur. Snabbtillverkad och lättsmält som muzak ungefär. Deckare, dans, sex, poker, glittriga förföriska shower, massor av sprit och totospel. Inget djup, bara yta. Porrigt och kitschigt utan eftertanke och analys. Ingen vettig filosofi, ingen vettig religion. Ingen Gud. Bara den nya girigheten som härskar över oss alla. En kultur i det nya vilda västern.

En dag efter den oerhörda och fruktansvärda jordbävningskatastrofen i Haiti kallade Sydsvenskans chefredaktör till stort möte. Nu skulle man prata allvar minsann.

Och vad skulle då dryftas?

Hur man räddar Haiti, Sverige eller världen?

Nej, man hade specialinbjudit en supermodell för att berätta hur man stärker sitt personliga varumärke.

Nu tror jag ni vet vad en blue moon betyder, en klart lysande symbol i tiden.