1995, ett år innan elens avreglering kostade en kWh ca 50 öre allt som allt.
1996 kom avregleringen.
Slagorden sossemaffian använde för att få folk att gå på stöten var att ökad konkurrens och ökad effektivisering av bolagen skulle ge oss konsumenter lägre priser.
Det lät ju självklart bra och trovärdigt. Dom trodde väl nästan själva på det.
Men i vassen lurade elbolagshajarna som hade tryckt på om en förändring.
Och dom hade sin plan klar för sig och inte gick den ut på att jobba effektivare åt folket.
Dom ville innerst inne givetvis tjäna mer pengar. Det var den egentliga outtalade agendan, som alltid i affärsvärlden.
Till en början såg allt bra och normalt ut.
De första tre åren gick elpriset faktiskt ner lite grand och låg på ca 35 öre/kWh i totalkostnad för konsumenten som lägst.
Sedan hände något.
Man började från bolagshåll klaga på att vattenkraftsdammarna aldrig var fulla nog. Det var fel på vädret för jämnan på typiskt svenskt manér. Vintrarna var för kalla och jävliga. Det kom inget regn. Det snöade för litet bla, bla, bla.
Det här var på medeltiden innan klimatkrisen hade kommit igång. Det vill säga för hela åtta år sedan. Långt tillbaka i historien alltså…
Ja allt var fel i naturen och nu krävdes prishöjningar och ett riktigt elrally inleddes.
I dag, nio år efter dom billiga åren har man ”väderjusterat” priset med 360 procent, ungefär samma värdestegring som börsen har haft under samma period för övrigt. Ingen slump naturligtvis för visst ligger aktieägarnas intressen dem varmare om hjärtat än konsumenternas.
Sedan fick vi hux flux en global uppvärmning på halsen. Det iskalla Sverige blev varmare och vintrarna mildare. Regnet kom tillbaka och fyllde magasinen.
Det borde ju ha lett till minskad elförbrukning och en sänkning av priserna igen, men icke.
Priserna sjönk inte som dom borde ha gjort utan bolagen fortsatte att höja i alla fall.
Marknaden styrdes inte längre av utbud och efterfrågan som en frisk marknad skall göra, utan av girighet, oligopol och dåliga bortförklaringar. De tre folkvänliga och folkkära bolagen Sydkraft, Fortum och Vattenfall står nämligen för 90 procent av all produktion och gör naturligtvis som dom vill.
1996 kom avregleringen.
Slagorden sossemaffian använde för att få folk att gå på stöten var att ökad konkurrens och ökad effektivisering av bolagen skulle ge oss konsumenter lägre priser.
Det lät ju självklart bra och trovärdigt. Dom trodde väl nästan själva på det.
Men i vassen lurade elbolagshajarna som hade tryckt på om en förändring.
Och dom hade sin plan klar för sig och inte gick den ut på att jobba effektivare åt folket.
Dom ville innerst inne givetvis tjäna mer pengar. Det var den egentliga outtalade agendan, som alltid i affärsvärlden.
Till en början såg allt bra och normalt ut.
De första tre åren gick elpriset faktiskt ner lite grand och låg på ca 35 öre/kWh i totalkostnad för konsumenten som lägst.
Sedan hände något.
Man började från bolagshåll klaga på att vattenkraftsdammarna aldrig var fulla nog. Det var fel på vädret för jämnan på typiskt svenskt manér. Vintrarna var för kalla och jävliga. Det kom inget regn. Det snöade för litet bla, bla, bla.
Det här var på medeltiden innan klimatkrisen hade kommit igång. Det vill säga för hela åtta år sedan. Långt tillbaka i historien alltså…
Ja allt var fel i naturen och nu krävdes prishöjningar och ett riktigt elrally inleddes.
I dag, nio år efter dom billiga åren har man ”väderjusterat” priset med 360 procent, ungefär samma värdestegring som börsen har haft under samma period för övrigt. Ingen slump naturligtvis för visst ligger aktieägarnas intressen dem varmare om hjärtat än konsumenternas.
Sedan fick vi hux flux en global uppvärmning på halsen. Det iskalla Sverige blev varmare och vintrarna mildare. Regnet kom tillbaka och fyllde magasinen.
Det borde ju ha lett till minskad elförbrukning och en sänkning av priserna igen, men icke.
Priserna sjönk inte som dom borde ha gjort utan bolagen fortsatte att höja i alla fall.
Marknaden styrdes inte längre av utbud och efterfrågan som en frisk marknad skall göra, utan av girighet, oligopol och dåliga bortförklaringar. De tre folkvänliga och folkkära bolagen Sydkraft, Fortum och Vattenfall står nämligen för 90 procent av all produktion och gör naturligtvis som dom vill.
Och inte vill dom konkurrera.
Vi är nu i ett läge när hajarna och guldgrävarna tillåts härja fritt på en minimal marknad utan verklig konkurrens som vi alla är helt beroende av.
Hur sunt låter det?
Nio miljoner konsumenter står helt maktlösa.
Senast i dag fick jag ett brev från Vattenfall om att det är nya höjningar på gång både i år och nästa.
Och som vanligt skyller dom på vädret.
På den gamla goda tiden i statens trygga famn var elen något billigt och självklart.
Nu har den blivit det nya guldet som ger oss alla gråa hår.
Det har blivit något väldigt märkvärdigt med elen nu igen. Man lanserar den som något jättelyxigt och jätteexotiskt som kan motivera i princip vilket pris som helst.
För tjugo år sedan hade man helt andra värderingar och bekymmer i livet.
Vad som har hänt är att alla har köpt sig en dator och numera sitter uppkopplade för jämnan, på jobbet såväl som hemma.
Vi har elektrifierat oss på alla plan.
Elen har blivit den nya livsstilen och det är det dom vet och utnyttjar.
Det är vårt beroende dom tar betalt för.
Dom talar fromt och förståndigt i sina glassiga broschyrer om värdet av att snåla på strömmen, men ju mer vi sparar desto mer höjer dom, för bolagen vill ha in sina jättevinster i alla lägen.
Det här är en marknad där kunden alltid är förloraren.
Vi är nu i ett läge när hajarna och guldgrävarna tillåts härja fritt på en minimal marknad utan verklig konkurrens som vi alla är helt beroende av.
Hur sunt låter det?
Nio miljoner konsumenter står helt maktlösa.
Senast i dag fick jag ett brev från Vattenfall om att det är nya höjningar på gång både i år och nästa.
Och som vanligt skyller dom på vädret.
På den gamla goda tiden i statens trygga famn var elen något billigt och självklart.
Nu har den blivit det nya guldet som ger oss alla gråa hår.
Det har blivit något väldigt märkvärdigt med elen nu igen. Man lanserar den som något jättelyxigt och jätteexotiskt som kan motivera i princip vilket pris som helst.
För tjugo år sedan hade man helt andra värderingar och bekymmer i livet.
Vad som har hänt är att alla har köpt sig en dator och numera sitter uppkopplade för jämnan, på jobbet såväl som hemma.
Vi har elektrifierat oss på alla plan.
Elen har blivit den nya livsstilen och det är det dom vet och utnyttjar.
Det är vårt beroende dom tar betalt för.
Dom talar fromt och förståndigt i sina glassiga broschyrer om värdet av att snåla på strömmen, men ju mer vi sparar desto mer höjer dom, för bolagen vill ha in sina jättevinster i alla lägen.
Det här är en marknad där kunden alltid är förloraren.
Reglera tillbaka skiten igen så vi får slut på det här vansinnet någon gång!
