tisdag 21 april 2020

Stormaktstiden

Nyköpingshus borggård.
Foto: Patrik Nyberg
























Jag är inne på min 165:e klosterdag. (Jag är lite munk också.) Jag lägger på en nolla på 165, och frågar mig följaktligen vem som var regent i Sverige år 1650. Jag är inte säker, men gissar på Karl X Gustav eller Drottning Kristina. Det var Kristina. Rätt igen av mig. Jag gissar väldigt mycket rätt just nu mellan tummen och pekfingret. Karl X Gustav efterträdde Drottning Kristina år 1654.
Karl IX (Hertig Karl), som lätt förväxlas med Karl X Gustav, regerade ca 1600-1611, och efterträdde Sigismund. Han dog på Nyköpingshus. Eftersom Hertig Karl dog här (och ofta bodde här), måste Nyköping ha varit litet trendig som stad på den tiden. Stormaktstiden för Sverige definieras som åren mellan 1611 och 1721. Det är ju sonen Gustav II Adolf som kröns 1611, efter Karl IX:s död. Stormaktstiden har också kallats ”det långa 1600-talet”.
Där blir jag orolig i magen och går och förrättar mitt tarv. Doften är enorm. Det luktar ”historiskt”.
Jag läser vidare. Det var Karl IX som grundlade Göteborg och var ansvarig för både Kalmar blodbad år 1599 och Linköpings blodbad år 1600, där motsträviga anhängare till katoliken Sigismund avrättades. Karl IX var son till Gustav Vasa och Margareta Eriksdotter, och var en riktig äventyrare och stridis.
Hans liv är som en actionrulle från Hollywood. När han avled befann sig Sverige i tre krig samtidigt. Och hans son, Gustav II Adolf, skulle fortsätta faderns krigiska gärning i det 30-åriga kriget och därmed göra Sverige till en av de främsta nationerna i Europa. Det är under stormaktstiden Sverige pressar tillbaka Danmark, och får sina naturliga geografiska gränser som är kvar än idag.
Så var det dags för trefika. Jag dricker kaffe och äter ostfrallor med majonnäs och skivad tomat. Det smakar väldigt gott. Jag tycker mig känna historiens vingslag i luften. En magi har uppnåtts. Ofta blir det så när man läser om historia.