 |
| Två olycksfåglar i livet. |
Charlie Chaplin, den lille otursförföljde, panke luffaren.
Först skrattar man åt honom när han kliver rätt ned i en målarfärgsburk. Sedan
kliver han i en till. Sedan får han en över huvudet och blir jagad av polisen.
Alla skrattar så gott. Det här är för patetiskt! Vilken humor!
På kvällen ska han ge en liten luffarpojke bröd i en kall
lada, men har inget kvar. Han tittar i sin lilla portmonnä, men den är tom. Han
ger pojken en kram, det enda han har att ge ett hungrande barn med
trasiga skor i en ond värld. Den vuxne är lika hjälplös som barnet.
Då gråter alla.
Gud framstår som ohyggligt ond.
Charlie däremot framstår som
god och orättvist behandlad av livet och får publikens fulla sympatier. Nästa dag lämnar
hela biopubliken den allmänna kyrkan. Chaplin å sin sida hyllas i en enig press.
Han har spelat på deras känslor, som en ängel spelar
harpa.
Det är både komedi och tragedi i ett.
