Det här landet riskerar att skära ihop totalt snart, för det finns inte mycket kvar att försvara längre. Det skulle kunna bli den här sommaren, för den känns verkligen förryckt. Det kan bli fråga om upplopp, anarki eller ett rent inbördeskrig. Det är vad jag sitter och väntar på; ett svenskt megahaveri. Och när det kommer ska jag tacka Gud, för vad som helst är bättre än detta tillstånd.
Daniel Suhonen skriver i dag på Aftonbladet kultur att högern med sin propaganda vridit både makten och självförtroendet ur folkets händer. Nu behövs en röd satsning menar han, vilket jag ger honom fullkomligt rätt i.
Jag kan ta ett exempel som illustrerar detta. Proggtidningen Musikens makt hade på sjuttiotalet en upplaga på 15 000 ex. Den kommersialiserades senare till tidningen Schlager vilken kom att sluta som Slitz; en svensk Playboy med 40 000 läsare. Från proletär till yuppieidentitet på tre decennier. Man sålde sin själ för 25 000 läsare, ingen lysande affär direkt. Det är en tydlig illustration av vart hela samhället är på väg. Vi måste lära oss hela läxan på nytt - om vi hinner innan allt exploderar. Hela den här ”utvecklingen” måste ju någon börja kämpa emot snart, för det är ju ingen utveckling. Det är ju mer ”faller fritt som i en dröm”. Allt ligger ju under midjenivå nuförtiden.
Tommy Körberg om Lotta på Liseberg; ”det är det värsta jag sett”. Så är det med mycket nu, det mesta är det värsta man sett.
Och det enda kontorsfolket gör om dagarna (inklusive präster, poliser och landstingsdirektörer) är att sitta och porrsurfa. Det är den nya tidens viktigaste arbetsuppgift tycks det som. Förr i tiden fick man betala dyrt för porr, idag kan man tjäna närmare 45 000 per månad på att troget konsumera den.
Nordkorea i sin tur visar ölreklam i statlig TV för första gången någonsin samtidigt som de har överhängande matbrist. Ja, har de ingen mat får de väl dricka öl, skulle Marie Antoinette ha sagt. Norska Aftenposten kallar det ett överraskande steg mot kapitalism.
Jaså, öldrickande är själva definitionen på en fri marknad? Kanske själva definitionen på frihet? Den de alkoholtörstande iranierna demonstrerar för. Den friheten vet ju jag är tämligen illusorisk och det vet ju alla alkoholister också. Men vem på denna fördömda planet längtar inte efter en bärs i solen? Det gör väl alla? Det har ju gjorts en riktig klassiker på det temat också; En iskall i Alexandria, som skildrar en stekhet mardrömsvandring under en brännande sol i Sahara. Så till slut når i alla fall de hårt prövade brittiska soldaterna Alexandria och civilisationen och får sin belöning; varsin iskall. I flera minuter sitter de bara och tittar på de immiga glasen, sedan kommer svepningarna. ”Worth waiting for”, stönar hjälten. Tja, ni har ju sett reklamen för Norrlands Guld; lite frihet har väl aldrig skadat?
Frihet och alkohol är ofta synonymer i den här världen, men riktigt så enkelt är det nog inte, särskilt inte för ett land som faller fritt som i en dröm.