Drömde häromdagen att man i Japan med en ny metod skapade fiskar från fiskrens och elstötar. Det var någon slags återvinning. Fram ur slamsorna poppade stora karpar på en sekund. Budskapet är väl att viljan till liv är så stark att det kan skapas ur vadsomhelst, nästan ur tomma intet. En amerikansk kvinna får hela ansiktet bortslitet av sin något otämjda chimpans. Dessutom blir hon blind. Tidigare hade ”Chimpy” suttit till bords och ätit med övriga familjen, och zappat med fjärren framför TV:n, men så en dag exploderade det. Ja, vi har alla litet av ett vilddjur i oss, hur civiliserade vi än tycks vara. Det kunde lika gärna ha slagit slint för hennes make. Det är det som är så otäckt. Man vet aldrig vem som flippar ur härnäst. Denna gång var det en apa.
En kommun i Sverige har urdålig ekonomi. Åtgärden: att köpa in tänkarmössor för 18 000. Avslutningsvis slår det mig att vi inte har några paparazzis i Sverige, och det beror väl på att vi inte har några stjärnor av den kalibern. Det finns inga vare sig människor eller berömdheter här i detta lilla land som är tillräckligt spännande att spionera på. Det säger rätt mycket om oss och vår kultur, för i övriga Europa ligger ju smygfotograferna och trycker överallt. Vi måste vara jädrigt tråkiga överlag helt enkelt. Det finns alltså inget att avslöja längre hos oss (?), och aldrig får vi ta del av några riktiga scoop heller nuförtiden. Det är över 30 år sedan det förra - jag tänker på IB-affären. Har vi verkligen inget kvar att gräva fram, eller är bara våra journalister för dåliga och likgiltiga och utan gnista?
