Hans älskade fru hade varit den vackraste kvinnan i Köpenhamn. Sedan våldtogs hon av fyrtio berusade piketpoliser på en julfest, hamnade på psyk och kom aldrig tillbaka till verkligheten. Ingen av polismännen åtalades och själv blev han utfrusen och senare av med jobbet. De jävlarna hade tagit ifrån honom allt med sin lust och falskhet. Nu började han förstå de terrorister han själv hade bekämpat vid specialkommandot. Nu skulle samhället få betala det högsta pris som fanns; en justitieminister för ett justitiemord.
Han monterade ihop sitt schweiziska precisionsgevär Sig Sauer SSG-3000 med tillhörande mynningsstativ och ljuddämpare på hustaket på Sankt Pedersstraede, och lade sig bekvämt på mage och väntade.
Han monterade ihop sitt schweiziska precisionsgevär Sig Sauer SSG-3000 med tillhörande mynningsstativ och ljuddämpare på hustaket på Sankt Pedersstraede, och lade sig bekvämt på mage och väntade.
Det skulle inte dröja länge innan målet visade sig. En svart limousine gled upp på universitetsplanen och justitieminister Andreas Bergsen äntrade självsäkert talarstolen. Han började tala till folkmassorna och de förväntansfulla unga studenterna;
”Ni ska vara övertygade om att vår rättssäkerhet är god i Danmark, men vi låter oss ändå inte nöjas. Vi kommer att satsa på fler tungt beväpnade poliser och bygga ett stabilare samhälle för alla. Vi inom Venstre strävar efter fullkomlig trygghet.”
Jesper Knudsen kramade långsamt avtryckaren. Hårkorset pekade rätt på justitieministerns mun. Avståndet var 562 meter.
Bergsen fortsatte;
"Vi tolererar inga orättvisor och ingen rättsröta. Våra skickliga poliser och våra seriösa myndigheter garanterar medborgarnas säkerhe…"
Skottet brann av mitt i meningen. Hela käken slets av. Bakhuvudet exploderade och en formidabel blodfontän sköt ut från den ännu arbetande kroppspulsådern.
Det blev dödstyst. Sedan kom paniken. Alla började skrika som grisar inför slakt. En del kastade sig på marken, andra sökte springande skydd. Det blev ett fullständigt kaos, precis som Jesper Knudsen hade räknat med. Nu skulle han kunna dra sig tillbaka obehindrat.
Lugnt packade han ihop geväret i sin lilla svarta väska och firade ner sig från taket. På avstånd hördes sirener. Jesper gick avspänt till bilen som stod parkerad på andra sidan Örstedsparken. På den här sidan av Norre Voldgade visste ännu ingen vad som hade hänt och det var lätt att smälta in. Bilen gick igång och han körde hem utan bekymmer. Han visste att han inte lämnat ett spår efter sig. Han var hundra procent säker. Ett rent rutinuppdrag i jämförelse med jobben inom polisen. När han hällde upp första drinken i sitt vardagsrum och tände en Marlboro light, upplevde han en inre frid han inte känt på tio år. Han log lite för sig själv och slog på TV:n för att se på hysterin i direktsändning.
Livet kändes plötsligt skönt igen.
”Ni ska vara övertygade om att vår rättssäkerhet är god i Danmark, men vi låter oss ändå inte nöjas. Vi kommer att satsa på fler tungt beväpnade poliser och bygga ett stabilare samhälle för alla. Vi inom Venstre strävar efter fullkomlig trygghet.”
Jesper Knudsen kramade långsamt avtryckaren. Hårkorset pekade rätt på justitieministerns mun. Avståndet var 562 meter.
Bergsen fortsatte;
"Vi tolererar inga orättvisor och ingen rättsröta. Våra skickliga poliser och våra seriösa myndigheter garanterar medborgarnas säkerhe…"
Skottet brann av mitt i meningen. Hela käken slets av. Bakhuvudet exploderade och en formidabel blodfontän sköt ut från den ännu arbetande kroppspulsådern.
Det blev dödstyst. Sedan kom paniken. Alla började skrika som grisar inför slakt. En del kastade sig på marken, andra sökte springande skydd. Det blev ett fullständigt kaos, precis som Jesper Knudsen hade räknat med. Nu skulle han kunna dra sig tillbaka obehindrat.
Lugnt packade han ihop geväret i sin lilla svarta väska och firade ner sig från taket. På avstånd hördes sirener. Jesper gick avspänt till bilen som stod parkerad på andra sidan Örstedsparken. På den här sidan av Norre Voldgade visste ännu ingen vad som hade hänt och det var lätt att smälta in. Bilen gick igång och han körde hem utan bekymmer. Han visste att han inte lämnat ett spår efter sig. Han var hundra procent säker. Ett rent rutinuppdrag i jämförelse med jobben inom polisen. När han hällde upp första drinken i sitt vardagsrum och tände en Marlboro light, upplevde han en inre frid han inte känt på tio år. Han log lite för sig själv och slog på TV:n för att se på hysterin i direktsändning.
Livet kändes plötsligt skönt igen.
