Bronsåldersmänniskorna i Norden ca 2000 f Kr hade en solkult.
Fornsyrianerna dyrkade solguden.
Egyptierna hade solguden Ra.
Grekerna talade om solguden Helios som människornas glädje.
Aztekerna offrade människor till solgudens Tonatiuhs ära.
Inkaindianerna byggde tempel och offrade människor till solguden Inti.
Buddhismen är i grunden också en sol och ljuskult i och med att de talar om ”upplysningen” som ett första steg på visdomens väg.
Indierna har också goda ”ljusgudar” som är kopplade till solen som exempelvis Krishna och Vishnu.
I Kina talar man om Yang som ljusets princip som ligger i strid mot det onda, mörka Yin.
Zoroastrismen i Iran talar om att livet är en strid mellan det goda ljuset och det onda mörkret på ett liknande sätt som kineserna påstår.
Den kristna föreställningen om himmel och helvete är också representerad i en rad religioner utöver de andra monoteistiska religionerna som judendomen och islam.
Grekerna trodde på dödsriket Hades och himlen Olympos. Fornnordisk mytologi hade också himmel och helvete i sin föreställningsvärld.
Aztekerna såg framför sig nio nivåer i underjorden och tretton himlar. Precis som våra förfäder i Norden och de gamla grekerna trodde de på ödet, spådomar och magi.
Indierna i sin tur menar att helvetet kan manifestera sig redan på jorden under den sämsta av gudarnas tidsåldrar som vi är inne i nu; Kaliyuga, vilken präglas av stort moraliskt förfall.
Fornafrikansk religion har en föreställningsvärld som påminner om den kristna dualismen mellan ont och gott, mellan Gud och djävul. Dom har Gao Na, skaparen, som är ambivalent men primärt god. Under honom finns Gau Wa, som också är ambivalent, men primärt ond. Man tror liksom kineserna också på förfädersandar, vilka liksom gudarna kan orsaka allvarliga sjukdomar. Rituell dans var viktigt i Afrika och man kan lugnt säga att vi fått vår popmusik därifrån bakvägen via slavarna. Afrikanerna utmärker sig också för sin tro på fetischer, statyetter som man tillber för att få kontakt med andevärlden.
Vår kultur i västvärlden är väldigt fetischistisk till sin natur idag, i och med vårt prylsamhälle.
Så vi fick mycket av slavarna från Afrika som vi inte hade räknat med.
Forntida afrikansk kultur talar om en allvetande Gud som drivit hela Afrika ut ur paradiset efter ett allvarligt syndafall. Det är precis samma teologi som kristendomen har.
Afrikas religioner är starkt ritualistiska och syftar till att blidka makterna här och nu för det goda livet, inte att komma ifrån detta liv som buddhisterna och hinduisterna vill. Livsnjutandet utmärker ju afrikanerna ännu i våra dagar var de än befinner sig i världen. Dom gillar att vara eleganta och käka god mat.
Så har dom alltid varit.
Voodoo är en haitisk utveckling av afrikanska föreställningar. Människor, natur och gudavärld ingår i ett gränslöst spirituellt kosmos. Det går till och med att passera gränsen mellan gud och människa, menar dom. Typ att en insatt människa kan bli gudarnas jämlike. En människa som klarat det kallas bokor. Han sägs kunna straffa en misshaglig person genom zombiefiering genom att infånga den själ som styr medvetandet och därefter kontrollera kroppen, som då exempelvis kan användas till slavarbete.
Låter det bekant?
Jag tycker det låter som det som pågår i vårt samhälle på ett ungefär.
Alla slavar som inte känns vid sin själ och bara konsumerar fetischer. Det är så afrikanskt det kan bli.
Var det inte vi som var kristna?
Smuts är ett av de få svenska tabun som återstår tillsammans med att prata om döden.
Varför är vi då så rädda för dessa ting?
Därför att det är det enda irrationella vi inte fått bort.
Men döden är givetvis det ultimata långfingret mot denna gudlösa kultur.
Andra sidan skrämmer skiten ur oss helt enkelt för att vi fruktar den gigantiska fakturan för vår brakfest här.
Vi vet allesammans innerst inne att vi lever på en bluff.
Det är därför vi är så rädda för det som väntar.
Nu när jag skriver detta formligen exploderar solen. Den är nu fyra gånger så stor som normalt.
Fornsyrianerna dyrkade solguden.
Egyptierna hade solguden Ra.
Grekerna talade om solguden Helios som människornas glädje.
Aztekerna offrade människor till solgudens Tonatiuhs ära.
Inkaindianerna byggde tempel och offrade människor till solguden Inti.
Buddhismen är i grunden också en sol och ljuskult i och med att de talar om ”upplysningen” som ett första steg på visdomens väg.
Indierna har också goda ”ljusgudar” som är kopplade till solen som exempelvis Krishna och Vishnu.
I Kina talar man om Yang som ljusets princip som ligger i strid mot det onda, mörka Yin.
Zoroastrismen i Iran talar om att livet är en strid mellan det goda ljuset och det onda mörkret på ett liknande sätt som kineserna påstår.
Den kristna föreställningen om himmel och helvete är också representerad i en rad religioner utöver de andra monoteistiska religionerna som judendomen och islam.
Grekerna trodde på dödsriket Hades och himlen Olympos. Fornnordisk mytologi hade också himmel och helvete i sin föreställningsvärld.
Aztekerna såg framför sig nio nivåer i underjorden och tretton himlar. Precis som våra förfäder i Norden och de gamla grekerna trodde de på ödet, spådomar och magi.
Indierna i sin tur menar att helvetet kan manifestera sig redan på jorden under den sämsta av gudarnas tidsåldrar som vi är inne i nu; Kaliyuga, vilken präglas av stort moraliskt förfall.
Fornafrikansk religion har en föreställningsvärld som påminner om den kristna dualismen mellan ont och gott, mellan Gud och djävul. Dom har Gao Na, skaparen, som är ambivalent men primärt god. Under honom finns Gau Wa, som också är ambivalent, men primärt ond. Man tror liksom kineserna också på förfädersandar, vilka liksom gudarna kan orsaka allvarliga sjukdomar. Rituell dans var viktigt i Afrika och man kan lugnt säga att vi fått vår popmusik därifrån bakvägen via slavarna. Afrikanerna utmärker sig också för sin tro på fetischer, statyetter som man tillber för att få kontakt med andevärlden.
Vår kultur i västvärlden är väldigt fetischistisk till sin natur idag, i och med vårt prylsamhälle.
Så vi fick mycket av slavarna från Afrika som vi inte hade räknat med.
Forntida afrikansk kultur talar om en allvetande Gud som drivit hela Afrika ut ur paradiset efter ett allvarligt syndafall. Det är precis samma teologi som kristendomen har.
Afrikas religioner är starkt ritualistiska och syftar till att blidka makterna här och nu för det goda livet, inte att komma ifrån detta liv som buddhisterna och hinduisterna vill. Livsnjutandet utmärker ju afrikanerna ännu i våra dagar var de än befinner sig i världen. Dom gillar att vara eleganta och käka god mat.
Så har dom alltid varit.
Voodoo är en haitisk utveckling av afrikanska föreställningar. Människor, natur och gudavärld ingår i ett gränslöst spirituellt kosmos. Det går till och med att passera gränsen mellan gud och människa, menar dom. Typ att en insatt människa kan bli gudarnas jämlike. En människa som klarat det kallas bokor. Han sägs kunna straffa en misshaglig person genom zombiefiering genom att infånga den själ som styr medvetandet och därefter kontrollera kroppen, som då exempelvis kan användas till slavarbete.
Låter det bekant?
Jag tycker det låter som det som pågår i vårt samhälle på ett ungefär.
Alla slavar som inte känns vid sin själ och bara konsumerar fetischer. Det är så afrikanskt det kan bli.
Var det inte vi som var kristna?
Smuts är ett av de få svenska tabun som återstår tillsammans med att prata om döden.
Varför är vi då så rädda för dessa ting?
Därför att det är det enda irrationella vi inte fått bort.
Men döden är givetvis det ultimata långfingret mot denna gudlösa kultur.
Andra sidan skrämmer skiten ur oss helt enkelt för att vi fruktar den gigantiska fakturan för vår brakfest här.
Vi vet allesammans innerst inne att vi lever på en bluff.
Det är därför vi är så rädda för det som väntar.
Nu när jag skriver detta formligen exploderar solen. Den är nu fyra gånger så stor som normalt.
