Så får vi se om du kommer undan din poo.
Tellus 729 = den skitnödiga planeten. And everyone runs like hell from their own shit.
Men dom lyckas inget vidare med det konststycket.
För bajshinnan i världen börjar nu täcka allt.
Det hjälper inte hur mycket folk än försöker springa ifrån den sanningen.
Ulf Lundell har skrivit om skådisen och regissören Tommy Berggren som har den där diaboliska looken på sitt fejs som om han verkligen ser den där hinnan överallt – bajshinnan.
Nu ser jag den också.
Man kan se den till exempel i en kvinnas dåligt maskerade fåfänga på en bild där hon blivit skrämmande omodern. Tiden brukar avslöja såna illusioner.
Men nu sitter vi där vi sitter.
På dasset.
Ingen kan lyfta från den svenska bajsosfären på hela långa dagen.
Alla sitter vi och klämmer på varsitt håll.
Det är tragiskt, men så är det.
Försöker man lyfta en aning med några bärs skiter man ner sig ännu mer.
Så ser den hårda jordiska lagen ut.
Människans hårdaste straff på denna planet är att hon måste bajsa.
För då blir det inte så många hjältar kvar. Börjar man titta med kinesiska sneda ögon ser man skiten överallt.
Den ligger utanpå dom på något sätt.
Tellus 729 = den skitnödiga planeten. And everyone runs like hell from their own shit.
Men dom lyckas inget vidare med det konststycket.
För bajshinnan i världen börjar nu täcka allt.
Det hjälper inte hur mycket folk än försöker springa ifrån den sanningen.
Ulf Lundell har skrivit om skådisen och regissören Tommy Berggren som har den där diaboliska looken på sitt fejs som om han verkligen ser den där hinnan överallt – bajshinnan.
Nu ser jag den också.
Man kan se den till exempel i en kvinnas dåligt maskerade fåfänga på en bild där hon blivit skrämmande omodern. Tiden brukar avslöja såna illusioner.
Men nu sitter vi där vi sitter.
På dasset.
Ingen kan lyfta från den svenska bajsosfären på hela långa dagen.
Alla sitter vi och klämmer på varsitt håll.
Det är tragiskt, men så är det.
Försöker man lyfta en aning med några bärs skiter man ner sig ännu mer.
Så ser den hårda jordiska lagen ut.
Människans hårdaste straff på denna planet är att hon måste bajsa.
För då blir det inte så många hjältar kvar. Börjar man titta med kinesiska sneda ögon ser man skiten överallt.
Den ligger utanpå dom på något sätt.
Dom är liksom smorda med den.
Man kan förklara det så här, att en sexig tjej blir jävligt mycket osexigare om man vet att hon just har varit inne på toa och lagt en riktig rackarrökare.
Och detsamma gäller för hela eliten.
Dom börjar se ut som bajskorvar hela gänget. Man ser om man tittar efter att dom gör allt för att maskera bort sin skitnödighet – ändå lyckas dom inte.
Hela arbetsförmedlingen i stans förnämsta hus luktade kloak för några år sedan.
Dom såg sig nödgade att flytta sin verksamhet till mindre beskäftiga lokaler.
Och en gång lyckades jag få hela Åhléns i Eskilstuna att lukta skit genom en mental grej jag gjorde. Och jag som hade tänkt att köpa Skippy jordnötssmör…
Allt är bara skit, säger Eskilstunagrabbarna i Kent.
Allt är bara bajs, säger jag.
Men det är dolt av serie skickliga bländverk.
Men egentligen har vi inget att komma med inför vår herre.
Vi är bara bajsvarelser.
Våran innersta hard-core är just bajs.
Det är därför vi straffas med den här skitiga hinnan som ligger som sordin över alltihop.
Den går liksom inte att komma undan och det är det som är meningen.
Det är den totala fördömelsen.
Men bara ett tränat öga kan se det.
Dom andra är lyckligt ovetande, men jag vet att dom förnimmer det på ett omedvetet plan.
Bajset är överallt, särskilt i dom fina miljöerna i kommersialismens högborgar.
Skiten smetar sig så förbannat, ja på ett sätt de flesta inte kan drömma om.
Men naturligtvis har vi inget annat val att låtsas som ingenting och det är det de flesta håller på med också.
Man kan förklara det så här, att en sexig tjej blir jävligt mycket osexigare om man vet att hon just har varit inne på toa och lagt en riktig rackarrökare.
Och detsamma gäller för hela eliten.
Dom börjar se ut som bajskorvar hela gänget. Man ser om man tittar efter att dom gör allt för att maskera bort sin skitnödighet – ändå lyckas dom inte.
Hela arbetsförmedlingen i stans förnämsta hus luktade kloak för några år sedan.
Dom såg sig nödgade att flytta sin verksamhet till mindre beskäftiga lokaler.
Och en gång lyckades jag få hela Åhléns i Eskilstuna att lukta skit genom en mental grej jag gjorde. Och jag som hade tänkt att köpa Skippy jordnötssmör…
Allt är bara skit, säger Eskilstunagrabbarna i Kent.
Allt är bara bajs, säger jag.
Men det är dolt av serie skickliga bländverk.
Men egentligen har vi inget att komma med inför vår herre.
Vi är bara bajsvarelser.
Våran innersta hard-core är just bajs.
Det är därför vi straffas med den här skitiga hinnan som ligger som sordin över alltihop.
Den går liksom inte att komma undan och det är det som är meningen.
Det är den totala fördömelsen.
Men bara ett tränat öga kan se det.
Dom andra är lyckligt ovetande, men jag vet att dom förnimmer det på ett omedvetet plan.
Bajset är överallt, särskilt i dom fina miljöerna i kommersialismens högborgar.
Skiten smetar sig så förbannat, ja på ett sätt de flesta inte kan drömma om.
Men naturligtvis har vi inget annat val att låtsas som ingenting och det är det de flesta håller på med också.
Snacka om helvetets demokrati här och nu!
