Häromdagen var det en högintressant artikel i SvD om Sovjetunionens plötsliga kollaps. Ingen har någonsin kunnat förklara vad som egentligen hände på ett vettigt sätt och egentligen gjorde man väl inte det i den här artikeln heller. Men man lämnade fältet öppet för allmän spekulation.
Skulle samma sak kunna inträffa i Sverige?
Förmodligen.
När tillräckligt många tappat tron på systemets, etablissemangets, medias lögner och vad vi egentligen håller på med dag ut och dag in, då finns inte mycket kvar att försvara för det folk som bygger landet.
Då vill man ha något nytt och bättre.
Vi kan mycket väl snart vara där.
Jag själv har i alla fall tappat mycket av min tro på Sverige. Och med mig följer flera.
När ett land upplöses handlar det om något som ligger i luften – kalla det folksjälen om ni vill.
Har misstron väl börjat ta skruv så går den nästan inte att stoppa. Det handlar om oerhörda krafter om än osynliga.
Det var väl också det som hände i det man en gång trodde så orubbliga Sydafrika på Mandelas tid.
Mahatma Ghandi uttryckte det som att hur starka tyrannerna än tycks vara så faller dom alltid för rättvisans svärd till sist. Det är som en naturlag.
För hänsynslösa makthavare kan inte leva för sig i ett land i landet.
Snart nog upptäcker de själva att de kört huvudet i väggen och målat in sig i ett hörn, hotade av gatans parlament överallt dom går.
I det läget blir de så trötta på sina egna lögner att de frivilligt ger upp sitt galna välde.
Så måste Boris Jeltsin ha känt vid kuppen utanför duman i Moskva, när han gick ut och ställde sig på folkets sida mot stridsvagnarna.
Det var helt enkelt världens mest oblodiga revolution vi såg spelas upp på de berömda TV-bilderna. All den kommunism man hade kämpat för under mer än sjuttio år var hux flux inte värd ett skit. Ett helt sekels hype som en vacker dag ingen längre tror på, inte ens eliten. Kollapsen sker på några futtiga timmar och plötsligt har något helt nytt tagit sin början.
Inte ett skott avlossas.
Helt fantastiskt – det var som trolleri.
Frågan är väl bara vem som var magikern?
Skulle samma sak kunna inträffa i Sverige?
Förmodligen.
När tillräckligt många tappat tron på systemets, etablissemangets, medias lögner och vad vi egentligen håller på med dag ut och dag in, då finns inte mycket kvar att försvara för det folk som bygger landet.
Då vill man ha något nytt och bättre.
Vi kan mycket väl snart vara där.
Jag själv har i alla fall tappat mycket av min tro på Sverige. Och med mig följer flera.
När ett land upplöses handlar det om något som ligger i luften – kalla det folksjälen om ni vill.
Har misstron väl börjat ta skruv så går den nästan inte att stoppa. Det handlar om oerhörda krafter om än osynliga.
Det var väl också det som hände i det man en gång trodde så orubbliga Sydafrika på Mandelas tid.
Mahatma Ghandi uttryckte det som att hur starka tyrannerna än tycks vara så faller dom alltid för rättvisans svärd till sist. Det är som en naturlag.
För hänsynslösa makthavare kan inte leva för sig i ett land i landet.
Snart nog upptäcker de själva att de kört huvudet i väggen och målat in sig i ett hörn, hotade av gatans parlament överallt dom går.
I det läget blir de så trötta på sina egna lögner att de frivilligt ger upp sitt galna välde.
Så måste Boris Jeltsin ha känt vid kuppen utanför duman i Moskva, när han gick ut och ställde sig på folkets sida mot stridsvagnarna.
Det var helt enkelt världens mest oblodiga revolution vi såg spelas upp på de berömda TV-bilderna. All den kommunism man hade kämpat för under mer än sjuttio år var hux flux inte värd ett skit. Ett helt sekels hype som en vacker dag ingen längre tror på, inte ens eliten. Kollapsen sker på några futtiga timmar och plötsligt har något helt nytt tagit sin början.
Inte ett skott avlossas.
Helt fantastiskt – det var som trolleri.
Frågan är väl bara vem som var magikern?
Det kanske var mästaren själv?
