fredag 1 januari 2021

Poesins antihjältar och infernot

Bob Hansson heter den rikskände poeten i Stockholm, som på en numera klassisk bild suttit och mediterat på Sergels torg mitt i rusningen. Det är litet Stefan Sundström över Bob, antihjältetypen. Jag gillar den sortens personer; de brukar tänka själva och gå sina egna vägar.

Att bli uthängd i kvällspressen är otäckt i Sverige, då får man sina fiskar varma. Just det händer regeringen nu. Och jag vet att det är psykologiskt jobbigt. Plötsligt är man på allas läppar, och då sitter man där man sitter, som skalden Lundell uttryckt saken. Då törs man inte ens gå till Ica och köpa mjölk, som en annan bard berättat.

Nyårsdagen brukar alltid vara gråmulen och trist, rentav årets värsta dag. Och så är det den där jävla backhoppningen. Det betyder: Välkomna till ett nytt skitår – hälsningar från gudarna. Signatur ”Ni är i helvetet”. På nyårsafton firar vi att ett helvetesår tagit slut. Nyårsdagen sörjer vi att ett nytt begynner. Vi vet att det kommer att bli tufft, bland annat därför att idiotin är total. Gud har skapat hur mycket idioter som helst, och det är det som är problemet, när nu idiotin står oss nu upp i halsen och vi mår illa av all dumhet. Möjligen blir himlen i kväll flammande orange, som förra året, och det betyder då ”välkomna till infernot”. För just nu är det inne att vara så taskiga som möjligt mot varandra, och då blir tillvaron överjävlig, ett inferno, vilket då är helvetets värsta nivå. Där har alla flickor vackra stora blå ögon som inget ser. Det finns grader i helvetet också, även om inte alla vet hur dessa luktar.

Den som skriver om corona blir icke frälst, ety man då jagar spöken istället för ljuset. Spindeln i vinkällaren uppskattar ett fint vin. Det gör vi väl alla. Och spindeln sjunger ensam. Tillvarons sanna natur. En författare sjunger också solo, medan ett rockband jobbar som ett team. Tills bandet senare spricker av avundsjuka på den förtjusande sångaren. Ursulas underbara hattar i Wien. Där fryser nyhetsankaret Eva till is i Nyhetsmorgon. Det finns alltså ett ord som stavas ”avundsjuka” också, det bör de rika lägga på minnet, ty denna sjuka kan försätta berg, och orsaka mången cancercell. Visserligen är vi redan nu i evigheten, men denna evighet skördar liv, som mina vänner brukar säga. Vilket i sin tur beror på att de fattiga förvägras sin rätt, och så har det varit sedan biblisk tid. Varje generation har sina inbördes fighter. I slutänden brukar alla förlora, man tar kål på varandra. Sedan slutar tillställningen i helvetet, och där får vi stanna i evighet. Fy fan för jävlarna i Nyhetsmorgon, men jag tror inte de överlistar Döden i alla fall. Inte i längden. Och där sitter skelleftehäxan Agneta Sjödin och snuskgarvar i direktsändning. Hennes polare Adam Alsing har just gått bort, minnet är kort. Hon tror att just hon kommer att klara sig, att det är något särskilt med henne. Men nuförtiden är en människa intet värd, och vi skiter i corona, därför att vi skiter i om vi dör själva också.

Det öde landet.