Tre av dem är nu
döda. Tre av fyra. Tord Peterson dog häromdagen.
Dessutom är Viveka
Seldahl och Sven Wollter numera döda. De medverkade också i filmen. De var på
den tiden ett par i verkligheten dessutom.
Ungefär samma öde
har skådisarna från Göta Kanal och Sällskapsresan gått till mötes. Det är
mängder av dödsfall där också, t.ex Janne Loffe Carlsson, Stig Ossian Ericson,
Magnus Härenstam, Kim Anderzon, Svante Grundberg, Jon Skolmen och Roland
Janson.
Min teori är att
det är dessa populära men ytliga filmer som är den gemensamma orsaken till alla
dessa avlidna.
Jag vill ha det
till att svensk buskis för skattepengar retar gudarna å det grövsta, därför
straffar man skådespelarna med diverse hälsoproblem och senare döden.
Man kan ju jämföra
dessa filmer med Bergmans verk, som också fick stöd från Svenska
filminstitutet, och då hamnar vi plötsligt på en annan kvalitetsnivå, och då
kan statligt stöd vara motiverat.
Väldigt många
kulturjobb går i arv inom olika familjer. På så sätt är kulturen ofta litet
falsk, eftersom man hellre vill tjäna pengar på folk än att säga dem sanningen.
Man utnyttjar folks okunskap från generation till generation och ger dem
diverse skådespel som ska föreställa livet.
Utbildning har det
svenska systemet gett mig i alla fall. En sjuhelsikes utbildning. An education
for a king.
Genom att studera
livet och läsa nyheterna mellan raderna, kan man lära känna gudarna. När jag
slängde ett öga på en skönhet i går, smällde ”en bomb” av direkt i omgivningen.
Så ligger det t.ex.
till med de vackra kvinnorna.
Änglagårdregissören
Colin Nutley fyller snart 77 år. Hans fru Helena Bergström fyller snart 57. Hon
är alltså 20 år yngre än sin man.
