Folk tar alla genvägar som finns tillgängliga. Det kallas minsta motståndets väg, den breda vägen eller fördärvets väg som åt helvetet bär.
Det där jobbiga får vänta till livets sista minut, den bleka dödens minut. Under den lilla stunden ska man klara ut Guds vara eller icke-vara, alla livets stora sanningar, gott och ont, rätt och fel och själva meningen med livet. Ja, allt besvärligt man hållit ifrån sig under hela sitt hektiska och förljugna liv.
Tyvärr är det ju så här i livet att det roliga är sällan nyttigt, och det nyttiga är sällan roligt.
Så vad väljer folk?
Det roliga elller det nyttiga?
Människan är ju av naturen extremt bekväm av sig, så väljer hon njutning eller askes, heligt eller oheligt, synd eller renhet, spara eller slösa, den svåra vägen eller den enkla?
Sanningen är den att de allra flesta sätter sin lit till ett mirakel på dödsbädden hellre än att göra ett endaste offer här och nu.
Men trots att alla konsekvent tar fel vägar genom livet så har dom ändå gott hopp om att dom ska komma till himlen och paradiset en dag. Hur går det ihop?
Det går inte ihop, men människan är väldigt bra på att ljuga, så pass bra att hon till och med tror sig själv.
Ingen vill inse att minsta motståndets väg är just den väg där djävulen vill ha oss, så att vi hjälplöst flyter med strömmen genom hela långa livet.
Ingen fattar att minsta motståndets väg är livets klassiska fälla som nittioåtta procent aningslöst trampar rätt ner i. Bara de riktiga originalen, vildarna och genierna hittar sin egen väg. Resten är döda fiskar i livets stora syndfulla flod. Och det är troligen försent att ångra sig när man väl spolats ut i den eviga svarta oceanen.