Landet Ingenstans – en liten torsdagsmardröm

Åker för en gångs skull ner på stan för att lyxa med ett par flaskor rött.
Men när jag ska betala i kassan har jag till min stora förvåning inte täckning på kontot.
En kvinna i kön skrattar lite elakt bakom mig.
Besviken och tomhänt får jag ta mig hem igen. Där möts jag av ett oväntat strömavbrott.
Jag börjar bli nervös.
Jag börjar tappa greppet, jag börjar tappa fokus.
Jag känner att jag verkligen behöver en drink nu.
Det får bli SEB:s automatiska ”bank på telefon”.
08-210320
”Det är Madde”, stönar en tjej med väldigt sexig röst.
Jag lägger på direkt.
Försöker med Göteborg.
”Numret nedlagt utan hänvisning”, väser en iskall robot i andra änden.
Nervdallret kommer farande genom luften.
Allt håller på att bli vansinnigt. Jag håller på att bli vansinnig.
Det känns som jag plötsligt befinner mig i landet Ingenstans.
Eller möjligen landet efter bomben.
Men jag tillhör ju ändå de överlevande så det får bli ”sista chansen” i dag; mina tomburkar.
Alltid pålitliga, betydligt pålitligare än mycket annat i denna galna värld.
Dom ger mig femton spänn på ICA och räcker tillsammans med mina sista slantar exakt till ett sexpack Björnebrygg 2,8.
Gud ske pris!
När jag är halvvägs inne på den sista ölen och börjar landa, slås strömmen på igen.
”Hallelujah, världen är räddad!”, ropar jag.
Jag sätter på ”respiratorn” och livet känns litet skönare igen.
Nästan normalt.