Sverige håller på att bli ett riktigt mygelsamhälle. Man märker ganska tydligt att omoralen sprider sig som en löpeld för närvarande. Eller ska man säga eldstorm? Jag ska ge några exempel på det nu.
Lars Nittve, chef på Moderna Muséet, köper in en svindyr utställning av sin egen fru, Shideh Shaygan.
Eldkvarns Tony Thorén säger sig ha jobbat femtio timmar i veckan åt sin bostadsrättsförening Ringen under den senaste månaden och för det fakturerat dom 100 000 kronor via Eldkvarn AB.
Taxibranschen har skruvat upp priset till 2700 för en tur Stockholm-Arlanda.
Investmentbolaget Carnegie har en tradition av att festa varje kväll med strippor, horor och sprit på aktieägarnas bekostnad. På spararnas bekostnad snor dom åt sig miljonbonusar varje år.
Göteborgsposten har det senaste halvåret flitigt rapporterat om den utbredda vanskötseln bland stadens till 90 procent invandrarägda krogar. Hygienen är så eftersatt att det många gånger är rent hälsofarligt för gästerna. Bakom kulisserna ser det ofta ut som byggarbetsplatser.
Det har framkommit fusk bland KRAV-producenterna som under falsk flagg säljer icke-ekologiska livsmedel.
Svensk kasserad elektronik hamnar på sopberg i Afrika. Det är det som i folkmun kallas ”återvinning” för miljöns skull.
Två av Sveriges mest framgångsrika företag, IKEA och Hennes&Mauritz har byggt upp sina förmögenheter genom slavarbete i U-länderna.
Stiftelser som ska hjälpa mindre bemedlade ger istället bidragen till sig själva och sina anhöriga.
Handlare som inte vill ha något svinn återanvänder gammal köttfärs.
De svenska landstingscheferna driver enskilda firmor vid sidan om och lägger jätteordrar till sina egna bolag på dyrt sjukhusmateriel. Inte konstigt då att landstingen dras med miljardförluster nuförtiden. Kolosserna mjölkas av sina egna anställda och ingen har någon kontroll över vad som egentligen pågår.
HSB bygger ”garanterat mögelfria” radhus någonstans i Sverige. Det första de boende drabbas av är mögel.
Politikerna ger varandra statliga kulturbidrag på hundratusentals kronor så att de ska kunna ta time-out och skriva usla böcker om usla politikerliv som ingen vill läsa.
Svensk politik domineras av svågerutnämningar. Det är inte bäste man som får jobbet, utan de egna barnen, en kusin eller någon annan närstående.
Politikeradeln skyddar varandra över blockgränserna i händelse av valförlust så att förlorarna alltid får behålla sina toppjobb fast i en annan, mer undanskymd maktposition. För eliten spelar det egentligen ingen roll hur valen utfaller. Dom ser till att vinna oavsett hur folket röstar.
Avslutningsvis var det en kul tjej som i en blogg skrev apropå FRA att hon inte kunde föreställa sig att det fanns en moralisk hotbild mot Sverige.
Vad tror ni?