Kafkaprocessen

”Goddag, vi har fört dig hit till högkvarteret för att vi är lite bekymrade för dig. Hur mår du egentligen?”
”Jo tack, jag mår ganska bra. Ovanligt bra faktiskt.”
”Det stämmer inte med våra uppgifter från SÄPO.Vi har hört att du slarvar med duschningen och tandborstningen. Och vi har dessutom hört att du inte äter din dagliga apelsin. Stämmer det?”
”Jo, jag antar att det stämmer.”
”Sedan står det i din akt att du betvivlar Nobelprisets giltighet. Är det korrekt?”
”Ja, det är korrekt.”
”Det var verkligen inte bra. Vidare står det att du inte längre tror på politiker och inte heller på västvärlden samt att du vägrar äta det fina svenska slakteriköttet.”
”Det stämmer.”
”Det låter mycket allvarligt i mina öron. Och dessutom vägrar du att se på TV?”
”Ja precis.”
”Ja men då kan du inte må så bra. Vi måste hjälpa dig att normaliseras igen. Du behöver nog medicin. Jag skriver ett vårdintyg på dig nu och sedan gör du som vi säger annars låser jag in dig på stormen tills du mjuknat litet. Det här ska vi nog få ordning på. Vi lever ju för fan inte på medeltiden. Inte heller i Indien eller Tibet. Vi lever ju i världens finaste och modernaste land, det håller du väl med om?
”Jo, det får jag väl hålla med om.”
”Ja men då så, då är saken klar. Jag låter inte detta aparta beteende gå till domstol denna gång, men du ska anpassas till systemet nu. Systemet är inte till för individen och livet, utan individen och livet är till för systemet, den läxan ska du få lära dig nu. Det blir en milliliter decanoat var fjärde vecka. Fortsätter du trilskas blir det Guantanamobasen nästa gång. Vi har fina kontakter med CIA här i Sverige det ska du ha klart för dig! Capish?”
”Si il dottore. Jag tror jag börjar förstå nu.”