Det innebär en svår inre balansgång att leva i det moderna samhället med allt det oerhörda och fruktansvärda som händer runt omkring oss i dessa dagar.
Men man får inte bli tvivelsjuk. Det är farligt. Det är också farligt att vara överoptimistisk.
Sina framsteg ska man tala tyst om och aldrig skryta med. Sina svaga punkter finns det heller ingen anledning att dra fram till allmän beskådan.
Silentium est aureum, som alltid.
Man ska inte ifrågasätta grundläggande saker varje dag utan försöka mobilisera litet tillförsikt och blicka framåt.
Den som vet sitt värde men känner sin begränsning går inte mot undergång, hävdar orientalerna.
Man måste vara realist samtidigt som man lämnar lite åt fantasin. Man måste lära sig uppskatta både ljuset och mörkret i tillvaron.
Man ska inte leva med överdrivna förhoppningar men inte tappa hoppet helt.
Ena foten ska vara i verkligheten och den andra i drömmarna.
Man får varken vara för naiv eller cynisk och övermod är lika farligt som feghet.
Man kan inte säga ja till allt, men inte heller vara en total nejsägare.
Att ha många järn i elden kan vara bra, men det kan också vara bra att fokusera på ett enda mål.
Man ska ta det lugnt, men inte så lugnt att man aldrig kommer till skott.
Det är som sagt en svår balansgång att hitta en bra mix mellan livets motsatspar, något som kräver viss erfarenhet.
Någon har sammanfattat det så här;
Att resa i tystnad längs en lång omväg
Att trotsa missödets pilar
Och frukta varken snaror eller eld
Att spela det största spelet av alla
Och vinna utan att sky några medel
Är att håna ödets växlingar
Och äntligen få nyckeln
Som öppnar porten
Men man får inte bli tvivelsjuk. Det är farligt. Det är också farligt att vara överoptimistisk.
Sina framsteg ska man tala tyst om och aldrig skryta med. Sina svaga punkter finns det heller ingen anledning att dra fram till allmän beskådan.
Silentium est aureum, som alltid.
Man ska inte ifrågasätta grundläggande saker varje dag utan försöka mobilisera litet tillförsikt och blicka framåt.
Den som vet sitt värde men känner sin begränsning går inte mot undergång, hävdar orientalerna.
Man måste vara realist samtidigt som man lämnar lite åt fantasin. Man måste lära sig uppskatta både ljuset och mörkret i tillvaron.
Man ska inte leva med överdrivna förhoppningar men inte tappa hoppet helt.
Ena foten ska vara i verkligheten och den andra i drömmarna.
Man får varken vara för naiv eller cynisk och övermod är lika farligt som feghet.
Man kan inte säga ja till allt, men inte heller vara en total nejsägare.
Att ha många järn i elden kan vara bra, men det kan också vara bra att fokusera på ett enda mål.
Man ska ta det lugnt, men inte så lugnt att man aldrig kommer till skott.
Det är som sagt en svår balansgång att hitta en bra mix mellan livets motsatspar, något som kräver viss erfarenhet.
Någon har sammanfattat det så här;
Att resa i tystnad längs en lång omväg
Att trotsa missödets pilar
Och frukta varken snaror eller eld
Att spela det största spelet av alla
Och vinna utan att sky några medel
Är att håna ödets växlingar
Och äntligen få nyckeln
Som öppnar porten
Good Luck!
