Först Island – sedan Sverige

För ett år sedan rankades Island som världens femte rikaste nation (Sverige är den åttonde rikaste). Idag under finanskrisens tryck utbrast landets premiärminister; ”Gud hjälpe oss”.
Island, ett land vars enda egentliga tillgångar är sill, val och får, men som byggt upp sin förmögenhet på att förvärva utländska företag för dessa företags egna pengar via fientliga uppköp.
Det är som om jag, Svenne Svensson, skulle bestämma mig för att köpa upp hela SEB som låt oss säga är värt 200 miljarder.
Jag går till sultanen av Brunei och ber att få låna dessa 200 miljarder med företagets aktier som pant. Sedan köper jag hela rasket och har gjort mig själv till kejsare av ett imperium utan att egentligen prestera ett dugg. Så har islänningarna hållit på under 20 års tid och levt flott som imaginära storföretagare på utländsk kredit.
Nu har detta inträffat att världens företag och börser har börjat svacka. Långivarna börjar bli oroliga för sina utlånade pengar och höjer den rörliga räntan, varvid den isländska affärsidén kraschar. Dom kan inte längre finansiera sina luftslott och hela den isländska ekonomin genomgår en härdsmälta när marknaden nu inser den osminkade sanningen - att dom egentligen inte är goda för några som helst reella värden. Pressen ökar på den isländska valutan som raskt devalveras till absoluta bottennivåer.
Från ett av världens rikaste länder till ett rent zimbabweläge, med mat och bränslehamstring på några månader, vad är det som händer?
Ja det kan man fråga sig, men en sak är väl klar; att i denna globaliserade värld kan marknadens mekanismer snabbt försätta en liten förljugen nation i konkurs.
Och Sverige står väl på tur härnäst, tror jag. Snart lär vi få börja förtrösta på Gud vi också, så be era böner redan i kväll.