Alla är eller ska föreställa stjärnor i dag.
Det är ett uttryck journalisterna älskar att svänga sig med till höger och vänster. Men börjar man leka litet själv med begreppet kan det bli så här;
Säger man ”stjärnan Bukowski” låter det som värsta ironin eller ett snuskigt skämt.
Men säger man ”stjärnan Celine Dion” låter det klockrent. Då är man allvarlig i tonen.
”Stjärnan George Bush” det blir ironi, men ”stjärnan Cajsa-Stina Åkerström” låter bra.
Men säger man ”stjärnan Celine Dion” låter det klockrent. Då är man allvarlig i tonen.
”Stjärnan George Bush” det blir ironi, men ”stjärnan Cajsa-Stina Åkerström” låter bra.
"Stjärnan Reinfeldt" det låter som en riktigt äcklig typ. Ett pervo.
”Stjärnan Maharishi Mahesh Yogi” känns opassande men inte direkt komiskt. Snarare neutralt.
Säger man "stjärnan Ronald Reagan" och "stjärnan Margaret Thatcher", så hör man direkt att det var två onda politiker.
Sedan har vi ”Stjärnan Hitler”, ”stjärnan Himmler”, ”stjärnan Göring” och ”stjärnan Albert Speer”. Där klingar det i samtliga fall otäckt av ren ondska.
Pröva att sätta ihop era egna stjärn-namnkombinationer och lyssna hur dom låter.
Man uppnår en del oväntade effekter.
Det avslöjar en hel del.
Sedan har vi ”Stjärnan Hitler”, ”stjärnan Himmler”, ”stjärnan Göring” och ”stjärnan Albert Speer”. Där klingar det i samtliga fall otäckt av ren ondska.
Pröva att sätta ihop era egna stjärn-namnkombinationer och lyssna hur dom låter.
Man uppnår en del oväntade effekter.
Det avslöjar en hel del.
Riktigt vad får ni fundera på själva, men det kan ha med karman att göra som på något sätt smyger sig in i namnet.