Skymningen - sprickan mellan världarna

Skymning, min tid på dagen.
I dag dyker hela den lokala fladdermussvärmen upp och sätter sig på taket mitt emot.
Så många har de aldrig varit förr. Säkert fyra hundra. Nytt rekord. Sedan visar de något jag aldrig sett förut. Dom ser inte verkliga ut längre, utan mer som greve Draculas vampyrer i en skräckfilm.
Dom gör något på en helt sanslös nivå, något utöver verkligheten.
Dom höjer sig över kött och blod. Dom är en fantasi, en ren fantasi som i en film.
Oj, nu kom dom tillbaka!

Jag känner en iskyla i bröstet.
Det är makalöst och samtidigt skrämmande.
Det är som jag alltid har trott. Dom har mycket mer att ge än dom visat hittills.
Det har jag anat och misstänkt länge. Nu börjar jag fatta deras sanna nivå och natur.
Dom är helt makalösa. Dom övergår allt förstånd.
Dom ska jag lyssna på och följa, för dom har det. Dom har grejen. Häpnadsväckande. Någonting från en annan värld, en annan dimension, en annan verklighet.
Det där var någonting nytt. Det där gav mig något att fundera på.

Dom kör alltid sin grej i skymningen, det är väl därför dom är svarta.

Jag har alltid undrat varför.

När får jag följa med dom till andra sidan?

"Push on through to the other side", som the Doors sjöng.

Sedan kommer jag att försvinna utan att lämna ett spår efter mig och ingen kommer att fatta någonting.

Haha.