Matriskoden

”Jag tror någon har knäckt koden.”
”Matriskoden?”
”Vilken kod skulle jag annars tala om?”
”Holy shit! Vad gör vi nu? Vet du vem det är?”
”Ingen aning, det kan vara vem som helst, en kines, en pygmé, en norrman. Vi vet inte, men det måste vara ett geni för det har aldrig hänt förr.”
”Jag som trodde systemet för mänsklig själsallokering var totalsäkert!”
”Vi har misstagit oss. Och nu ligger vi gudar och övriga dolda härskare lite risigt till om man säger så. Vi har störningar på alla våra system överallt just nu.”
”Helvete också! Kan det vara Loke?”
”Det skulle kunna vara den djäveln. Gudarnas fiende och människornas vän verkar ha dykt upp från ingenstans igen.”
”Gudars skymning, tänk om han får storhetsvansinne och befriar Fenrisulven! Då är ju det roliga slut för oss gudar här på jorden. Det luktar rök – ragnarök. Har vi ingen aning om var han kan finnas i världen?”
”Nej, inte den blekaste. Han kan gömma sig varsomhelst, i skogen, i en öken, på en bergstopp eller i en källarhåla i någon stad.”
”Och nu kommer han att väcka upp mäskligheten ur deras djupa sömn och göra dom upproriska mot oss. Det är väl det första han gör?”
”Ja han gillar ju att upplysa människorna om våra fula tricks.”
”Det här var definitivt det värsta som kunde hända för oss i den jordiska eliten just nu.”
”Definitivt det värsta.”
”Vi som har spelat i vår egen division här på planeten, och nu kommer vi att få en situation där alla ska vara med! Jag mår illa, jag känner mig plötsligt riktigt sjuk.”
”Jag med. Men det jävligaste av allt är att vi inte har någon att be några böner till heller, för det är ju vi som är gudarna.”
”Vi hade bara vårt system.”
”Och nu är det knäckt av den sluge Loke.”
”Vi är chanslösa nu.”

”Jag är rädd för det.”