Krönika: Världsbäst eller bankrutt?

VM-guld till Sverige?

Sverige är bra på mycket, men vi är inte världsledande inom kultur i alla fall. Själv tar jag nästan inte del av något svenskt längre, särskilt inte inom musiken. Där känns det som att vi inte har någonting i nuläget.

På litteratursidan är det nästan lika dött. Där handlar det mest om billiga kioskdeckare i ljudboksform.

Ca 60 000 svenskar drabbas av cancer varje år.

Svensk film kommer nu bara med skattefinansierad dålig buskis. De kvinnliga storstjärnorna lyser med sin frånvaro. Sedan Private kraschade har vi ingen erotikproduktion i landet heller.

Inte så många svenskar vet vad livet går ut på. De tror att det är att jobba.

Vad jag vet har vi heller inget ess på världsnivå kvar inom foto. Inte för mig känd i alla fall.

Och inom scenkonsten förlorade vi just vår störste – Lars Norén.

Idolloggan ser ut som loggan för dasspappret Edet.

Svensk radio är kaputt också, liksom svensk tv. Samhället har blivit ont och vänt sig ifrån Gud, skriver Jehovas vittnen på sin hemsida.

Sverige är alltså inte bäst på kultur, men vi är bäst i Europa på dödsskjutningar.

Kriminologen GW ser ut som Rövarkungen själv. Det är bara en stor guldring i örat som saknas. Att han har överlevt är märkligt.

Det finns väl inte en idrottskille i Sverige som är singel. Nej, för de har vad tjejerna vill ha – vältränade kroppar. Idrottsutövning ger utan tvekan ”tur i kärlek”. Men det ger tur i affärer också. Sportkillarna brukar, förutom flickvän, begåvas med miljoner, villor och bilar dessutom. Inte dåligt minsann. Då är det väl sport vi alla ska hålla på med? Alla älskar en muskulös ”sportsman”, i synnerhet tjejerna. De anses vara folkets hopp.

Och har man inte kroppen får man ha miljonerna, som GW med sin 12 år yngre fru. Något annat ser väl inte hon hos honom?

I ett samhälle där alla ständigt är kåta, går allt på utseende och pengar. Men toapapper har vi mycket av i Sverige i varje fall. Jag menar i jämförelse med kärlek.

Kan man inte vinna guld, blir det dasspapper.