Krönika: The Controller

Chefen ryter i.

Vi människor är hundra procent biologi helt utan själ, har en svensk professor hävdat. Nu spinner komikern, skådespelaren och författaren Stephen Fry vidare på samma tema i en intervju med New York Times. Den fria viljan finns inte, den existerar helt enkelt inte, det är 98 procent av alla filosofer överens om, säger Fry. Det här är så pass chockerande nyheter att det borde stå på varenda löpsedel. Visserligen kan vi fortfarande kontrollera våra kroppar, men vi väljer inte våra hjärnor, vi väljer inte våra gener och vi väljer inte våra föräldrar, menar Stephen Fry.

Jag tar en promenad. Plötsligt svischar tre brandbilar förbi på utryckning med fullt påslagna sirener. Hoppas det inte är hos mig, hoppas det är hos en medmänniska. Var och en är sig själv närmast när Titanic sjunker och det är kamp om livbåtarna. Det är din egen plikt att rycka upp dig bland pissenissarna. Ingen annan kan göra det åt dig i ett land som består av utvecklingsstörda. Vilken nation syftar jag på? Jo, Norge såklart.

En äldre herre, Lars Westerberg, berättar på sin blogg att den nyligen avlidne dramatikern Lars Norén var inlagd för schizofreni på 1960-talet. Westerberg minns det från sin ungdoms dagstidningar. Ingen annan media skriver om detta. Privatbloggar kan som synes vara värdefulla. Mycket värdefulla.

Jag tittar senare på en direktsänd riksdagsdebatt. Miljöminister Per Bolund (MP) ser ut som en hackspett, utrikeshandelsminister Anna Hallberg (S) ser ut som en vråk, digitaliseringsminister Anders Ygeman (S) ser ut som en gam, och ytterligare en riksdagsledamot från SD ser ut som en livsfarlig Bandidosmedlem när han ställer sig upp. Utbildningsminister Anna Ekström (S) är ruggugglan och inrikesminister Mikael Damberg (S) är Ville Vessla. Ja, det är sköna juveler vi har i toppen i Sverige. Det är inga goda människor det handlar om direkt, det kan man räkna ut. Bara damaged goods överallt. Derelicts. De till vänster är lika onda som de till höger inom politiken. Vi får välja på pest och kolera i valen. Det är helt upp till oss. Nu är klockan 12:21. Det är ett palindrom. Det blir samma sak både framlänges och baklänges. Är det ett tecken på Djävulens makt? Att vi sitter fast i något vi inte kan komma loss ifrån? Att explodera är inte legalt, men att implodera är det. Trots att jag bryter ny mark inom kulturen hela tiden, är det likadant från dag till dag i alla fall. Detsamma brukar Ulf Lundell säga. Grönmögelosten Gorgonzola har tillverkats i den italienska byn med samma namn sedan medeltiden. Vilka traditioner. Där har inte mycket hänt heller, om man ska skoja till det.  En kvinnas lust. Man kan ha matlust också. Man kan grilla i villa, vilket då förmodligen är meningen med livet. Lust, food and violence make some perfect sense. Men är det fri vilja, eller är det instinkter? 

När jag på kvällen börjar skriva ”som en författare” känner jag Djävulens kontroll över tillvaron. Det är en ruggig känsla, och plötsligt förstår jag varför jag inte kommer någonvart med mitt liv. Lucifer ser till att jag står och stampar på stället. Otäckt, men okej, då vet jag det. Kan jag bearbeta detta litet är jag mycket starkare på andra sidan. Djävulen nästan snyftar fram påståendet, att Patrik, du kan inte skriva som en författare. Han är rädd att bli upptäckt naturligtvis. Det här är väl något alla seriösa skribenter går igenom. Den otäcka känslan av Satans makt. 

The Controller.