 |
| Guldbägare provocerade de gamla grekerna. |
Begreppet ”synd” används sällan i dagens samhälle, eftersom de flesta är sekulariserade vid det här laget. Men ordet är ändå användbart eftersom det är ett begrepp för en handling som på något sätt är felaktig. Låt det vara utgångspunkten för följande resonemang.
Att synda sociologiskt är att unna sig litet mer än andra
kan göra. Det är själva definitionen på begreppet. Men det vore skillnad om
alla kunde få det, då skulle det kanske inte vara synd längre. Men där är vi
inte än. I framtiden kommer kanske annat i samhället att vara känsligt, det
beror ju på hur det ser ut då, och vad som då är kutym i tillvaron. Det var ju
ingen som under vikingatiden i Sverige ansåg fläskkött vara synd. Det ansågs ju
då vara gudamat. Funderingar kring fläskköttet har kommit in senare med Gamla
Testamentet och islam. Därför har dess status sjunkit väsentligt på senare tid.
Syndbegreppet ändras alltså över tid. Just det är typiskt för sociologisk synd.
Man kan enkelt säga att det som känns orättvist i regel kan
betraktas som synd, så ta inte för er för mycket. Men man ska inte heller vara
så asketisk att man funderar på självmord. Man ska njuta lagom, säger TM-gurun
Maharishi Mahesh Yogi.
Både djur och gudar är känsliga för orättvisor, därför är
det farligt att lyxa till det för mycket. Även svenskar i gemen reagerar
negativt på orättvisor. Det är den svenska avundsjukan det. Även i det antika
Grekland var de rikas lyxliv en het potatis som debatterades flitigt. Det
uppskattades inte att vissa satt och drack vin ur guldbägare och åt egyptisk
fisk när det fanns grekisk.
Under medeltiden ansågs frosseri vara en allvarlig synd, en
dödssynd. Man gillade inte att vissa satte i system att bara njuta bordets
fröjder, bli feta och strunta i samhället. Dessa tankar är på väg tillbaka i
samhället och överviktiga stigmatiseras allt mer. Men det finns också ett
motsatt läger av matglada som tycker träning är den stora fåfängan och synden.
Två grupper står emot varandra idag i kroppsfrågan.
Ett bra sätt att bli impopulär i samhället är att unna sig
för mycket av livets goda, och så har det alltid varit. När vi kritiserar någon
för detta idag säger vi inte ”du syndar”, utan ”du är osolidarisk”, men vi
menar samma sak. För en vetenskaplig epok ändrar ju inte människans underliggande
psykologi.
Men kanske att ”synd” inte bara är sociologisk till sin
natur, utan även handlar om Djävulens försök att få människor på kroken, att få
dem fast. Så kan det ju vara med t.ex. alkohol, cigaretter, sex och spel. Man
ska vara medveten om det, att det är något kosmiskt med synd också, något
transcendentalt. Kanske att Gud definierar synd på ett annat sätt än Djävulen?
Eller så jobbar de ihop, och Lucifer fungerar som Herrens åklagare på jorden. Men
här kommer vi in på religion och lämnar sociologins område.
