Den tomma samtiden

MICK JAGGER DÖD

Var är analysen i media av det samhälle vi lever i och dess tidsanda? Dagens tidningar på internet är numera lika djupa som Metro. Lika dåliga som gratis. Och hur gick det för Metro. Jo, just det, konkurs slutade det med. I svensk kvällspress jobbar nu mest unga tjejer, ofta med invandrarbakgrund, och som fattar noll av livet. Man fokuserar mest på krim, olyckor och sport.

Var finns de moderna författare som har ett ärligt svar på livet och dess högre mening?

Var finns dagens seriösa gurus med ett sant kall? Det finns knappt några kvar ens i USA. Den religiösa väckelsen har svårt att ta riktig fart.

MICK JAGGER DÖD

GILMOUR I PINK FLOYD DÖD

ULF LUNDELL DÖD

Gud vad sorgligt när dessa rubriker snart dyker upp. Jag kommer att gråta. De sista stora som verkligen förstod något av livet.

DAHLQVIST, DAHLQVIST, DAHLQVIST!

Ropen skalla – skiddrottningar till alla!

I morgon tänker vi på något annat. Vad det blir till lunch.

Jag kollar Expressens kultursida. Det är en halvljummen pyttipanna med mestadels historiska vinklar på kulturen, men ingen av skribenterna lyckas sätta fingret på samtiden. Det finns bland 20-30 kulturkrönikor inget som jag känner att jag blir klokare av. Inte rikare heller.

Varför har dagens kulturskribenter så svårt att vara relevanta?

Kan det bero på att man försöker undvika vissa känsliga tabun?

Regissören Vilgot Sjöman påstod att alla samhällen lever med en rad tabun, även i tider när man anser sig frigjord och öppensinnad.

Vilka skulle då dessa kvarvarande tabun då vara? Det kan handla om t.ex. Guds existens, Djävulen, himmel, helvete och klassklyftor. Det kan också vara utseendefixering och sex man är rädd för. Jag vet inte riktigt, jag spekulerar litet snabbt här, så får ni fundera vidare.

Men jag ska försöka återkomma med en specialkrönika just om samhällstabun. Det är ju en kanonvinkel.