Butiksjobb är ett vanligt yrke, men inte det vanligaste. |
En nyhet om dagen, inget på tv. Dagar som hasar sig fram. Är
det Monty Python som hittat på det här? Solen grinar fult i tristessen. Ännu en
dag i skyttegravarna. Man kanske skulle skaffa hund? Det vi vet är att ett
antal kändisar kommer att dö även denna vecka, frågan är bara vilka. En
kvinnlig f.d. politiker mördar sin kollega på nattjobbet hos en brukare. Detta
sker i Trollhättan. Sådant kan alltså hända den bäste, men jag rekommenderar
ingen att ta efter. Det blir inte så många skratt på Kumla. Det här betyder kort
sagt att samhället är infekterat av hat nu, och att smockan hänger i luften
överallt. Jag märker samma tendenser i min närbutik, det är ibland nära att det
spårar ur där också. Vissa butiker i Sverige har under senare år helt sonika
bränts ned av arga kunder. Ja, och i viss mån kan jag förstå det. Personalen
börjar bli assholes överlag.
När det känns som om gudarna bara ger till vissa tappar vi
tron på livet och samhället. Då blir det trendigt att vara en så stor jävel som
möjligt. Samhällsmaskineriet börjar gnissla.
Vi skall älska mörkret mer än ljuset, profeterar Bibeln.
Miljonären och villaägaren Roffe sitter bara och röker och
dricker ute på vischan om dagarna. Men allt man gör i stan tycks förolämpa de
yrkesverksamma. Därför är synd synd, enligt himlens löjliga regler. Kan inte
alla unna sig, får ingen unna sig, liksom.
Den största yrkesgruppen i Sverige är vårdbiträdena. Den
näst största gruppen är de butiksanställda. Dessa två stora grupper är inga
vinnare i livets ekonomiska lotteri, men de är samhällsviktiga.
- Vad gör Ingrid Swede idag?
- Ja, hon jobbar väl inom vården eller sitter i kassan på
Ica.
Precis så är det i Sverige. Det är orättvist mot de som
jobbar att sitta och njuta av livet i veckorna. Möjligen går det för sig i
helgerna.
Den tredje största yrkesgruppen är grundskollärarna. De är
också sådana där duktiga typer. De måste ju vara goda förebilder för barnen.
Ska man gå hem i Sverige ska man tänka som de som jobbar till usel lön. Det
gäller de allra flesta på listan över våra 30 vanligaste yrken. Det handlar
nästan bara om låglönejobb med dåliga arbetsvillkor. Listan är sammanställd av
SCB.
Jag anar nu att Sverige är fattigare än vad som påståtts i
media. Jag ser framför mig 7 miljoner proletärer som alla sitter i lägenheter
och drömmer om ett hus på landet, där de ska leva i harmoni med naturen och
finna lyckan. Men konkurrensen om sådana gårdar och hus är nu stenhård, därför
skjuter fastighetspriserna i höjden. Men så har det ju varit i 30 år nu. Staden
betraktas som helvetet, och vischan är paradiset. Så går resonemangen allt mer.
Den femte största yrkesgruppen är barnskötarna, ett dåligt
betalt jobb det med.
Inofficellt finns en annan dold yrkesskara som är ännu
större än de hittills nämnda, och det är kulturarbetarna. De uppgår till hela 5
procent av alla yrkesverksamma, vilket då innebär 250 000 personer. Ca 200 000
svenskar arbetar i butik som jämförelse. I kultursektorn är konkurrensen
mördande. Jag tror inte det finns så mycket avundsjuka någon annanstans, utom
möjligen då bland tjejerna inom porren. Kanske 250 personer i denna stora grupp
ges utrymme i media. Då förstår ni själva hur oddsen ser ut i den branschen. De flesta tjänar nästan inga egna pengar alls.
Det stora flertalet individer i Sverige är alltså ekonomiska
olycksfåglar som tycker synd om sig själva i livet.
Nästan alla i Sverige är ekonomiska förlorare i kapitalistisk
mening, därför är också chanserna små att kunna jobba sig upp ur skiten.
För det försöker alla göra idag med näbbar, klor och alla
till buds stående medel.