 |
| Den lyckliga barndomen på landet. |
Alla barn får några somrar i idyllen på landet. Man är fri.
Man är lycklig.
Sedan kommer några somrar på den soliga stranden i tonåren.
Sedan mulnar det till och de hektiska åren i yrkeslivet
följer. Man lyckas uppnå ett radhus i en förort, men är i själva verket en fånge
i systemet. Man går i sin förnedring omkring och hoppas på en stor Lottovinst
som aldrig kommer.
Alla vet hur det blir med den där barndomsdrömmen. Den
övergår i något grått och trist. Minnesbilderna från de lyckliga åren bleknar
bort som gamla kort. Man slutar i ”mediasamhället”, som successivt ersätter det
riktiga livet. Man stirrar allt mer döden i vitögat.
Därefter kraschar man in i klimakteriet. Man är utbränd. Åren
med förtidspension och lådvin följer. De resignerade åren, när man försöker
ladda batterierna på nytt och bli ung igen. Man försöker förstå var livet gick
fel. Man börjar skriva och analysera. Går i parterapi. Engagerar sig i utsatta
gruppers rättigheter. Funderar på att bli vegetarian. Man börjar så smått ångra sitt liv.
Men tyvärr kan ingen vända tiden. Det sluttande planet är redan
ett faktum, och allt slutar i den ännu bistrare ålderdomen, där man får rulla tummarna
på ett deprimerande ålderdomshem i 10-20 år. Man tvingas vänta in döden och alla
de hemskheter som då eventuellt kan tänkas följa. Domen över död man.
