 |
| Vita huset i Washington liknar slottet i Budapest. |
Jag kör igång morgonen med en underbar fransk omelett fylld med
skinka, spenat, broccoli och ost. Svart kaffe och hembakt källarfranska till.
Wow!
En bra start på dagen i alla fall.
Vad kan vi hitta för vinklar i dag på västfronten?
Så här kunde det låta i 1940-talets Stockholm:
”Efter alla språngfikor på stan är jag alldeles utschasad.
Det var ärenden till Länsrådet och Fru Blomberg och till Posten och till
Kammarherrn. Arbetslivet är så jäktigt nuförtiden! Jag förstår inte hur man ska
fixat. Fart och fläkt vill man väl ha, men att fara omkring som ett skållat
troll..
Jag är ju för sjuttsen anställd som chefens maskinskriverska
och inte som nån springschas de ska köra med! Snälla Direktör Rydell, solen har
faktiskt skinit hela veckan, och då kan man väl inte låtsas som det regnar?”
Med Vänliga Hälsningar
Fröken Elsa Ahlén, sekreterare
Vilken är Sveriges nationalrätt?
Är det pizza?
Under 2017 uppmärksammade Morgonpasset i P3 det faktum att
Sverige inte har någon officiell nationalrätt. Vinnare i deras omröstning blev ”sill
och potatis” före ”falukorv med makaroner”. Ganska lättlagat får man säga.
Varför inte då istället helt enkelt ta knäckebröd med Kalles eller Rydbergs
rödbetssallad?
Eller ska vi säga Pripps Blå?
Bara skojar litet.
Ja, då är det ju inte så konstigt att man i
matlagningsprogrammen ofta sneglar på utlandet. För även inom kokkonsten är ju
Sverige uppenbarligen lite utvecklingsstört. Eller i varje fall litet vilset.
Där drog vi ner brallorna på dom så det stod härliga till!
Wow, vilket scoop!
Det här är åter en omständighet som visar att Sverige inte
har så mycket eget att komma med i dagens moderna värld.
Det vi förknippas med i utlandet är ju IKEA:s
köttbullstallrik i kategorin lågpris. Därför skulle jag vilja påstå att det är
Sveriges egentliga nationalrätt. Och så våra överdådiga julbord då är tämligen säregna
för utlänningar. Pyttipanna med inlagda rödbetor och stekt ägg är en tredje
kandidat. Det är en svensk klassiker också. Det är en av de rätter som är mest
uppskattade i svenska fängelser.
Det man ser på ovanstående maträtter är att de utstrålar en
viss fattigdom. Det handlar inte direkt om Sjötunga Walewska toppad med grädde
och vitt vin om vi säger så.
Men vi har ju i och för sig västerbottenpajen, kräftorna och
snapsen.
Och rökt flundra med potatismos, leksandsknäcke och kalla inhemska
öl skulle nog kunna fungera på en utländsk gäst.
Nu ska jag titta på Köln som grundades 38 f.Kr. Jag beger
mig till Gamla stan i en street view i Google maps.
Okej, vi ser direkt att Köln påminner en hel del om Paris
och litet om Östermalm i Stockholm. Köln och Paris är jämngamla, ca 2000 år.
Idag är det mycket 1960-talskänsla över cityområdena i båda städerna. Mycket
träd, välplanerat, fräscht och snyggt. Jag känner direkt att jag gillar Köln.
Så kände jag om Paris också. Det var ”coup de foudre”, kärlek vid första
ögonkastet.
Köln har drygt miljonen invånare. Är i storlek med Stockholm
alltså. Känns som en väldigt vass stad.
Kölnerdomen är mer imponerande än Peterskyrkan i Rom. Den
byggdes mellan 1248 och 1322.
Man får en tår i ögat av kraften i det hela.
Den är enorm.
Man känner ett djupt rus av stor lycka blandat med stor
sorg.
Den här kyrkan har vetenskapsmännen tydligen missat i sina
efterforskningar, annars skulle de nog vara litet mer ödmjuka i sin syn på
livet.
Där hittade jag något jag letade efter. Den som söker han
finner.
Plötsligt känns svensk media så futtigt.
Sverige så ont.
Wien ska vi ta en titt på också.
Den staden är också 2000 år gammal.
Nu har jag spanat litet. Staden är rätt steril och saknar
grönska. Mycket går i vitt. Påminner i många avseenden om Athen. Luftig och
rejält tilltagen stadsplanering. Ovanligt stort utbud av butiker. Det betyder
att här finns pengar. Dock inte så mycket uteserveringar. Man verkar inte vara
så sociala av sig i ”kyliga” Österrike. Var och en verkar sköta sitt. Men köper
gör man. Inte riktigt min typ av stad. Känns litet avslagen. Staden känns som
en jättekuliss skapad av en och samma arkitekt för två-tre hundra år sedan.
Känslan i staden är onaturlig och konstlad som om den vore byggd för en filminspelning.
Det är nästan samma atmosfär som här i Oppeby. Man verkar inte ha någon direkt
lust att ”leva” där. Det har väl med de långa kalla vintrarna att göra. Det är som
med norrlänningarna. Man ser inga pumor heller, bara gamla tanter. Var är
utvikningsbrudarna? Är det en utrotningshotad dinosaurie nuförtiden?
När det gäller stadsplanering är Wien raka motsatsen till
trånga Marseille. I Marseille är det mest en massa gränder och trångt som
sjutton. I Wien bara en massa storslagna paradgator. Det känns som det är en
arméstad byggd för soldaterna att bo och paradera i. Varenda kvarter känns som
en förlängning av slottet Schönbrunn. Schönbrunn är väl tilltaget och
välbevarat, men slottet i Budapest, som en gång tillhörde samma maktsfär, är
långt pampigare. Det går inte att jämföra.
Men man gör grejer med stil i Österrike.
Mozart.
Nu behöver jag en kopp starkt kaffe.
Halv kopp, älskling.
Sedan blir det en rundvandring i 2000 år gamla London.
I London luktar det Brittiska Imperiet och ännu mer pengar
än i Wien. Mycket lyxbutiker.
Men London känns direkt very nice. Här finns puls och
tillochmed brudar. Jaså, det är i London de håller till? Det är väl därför alla
invandrare vill dit. London är en läcker och fräck stad. Väl i klass med Rom.
Men i en annan stil.
Nu känns Sverige så där futtigt igen.
I think I
need a beer.
“Right”.
“Roger that”.
Min öltörstande själ känns nu sorgsnare än all världens
vissna julgranar.
Fan, nu måste jag gå och handla igen.
Ost ska jag ha också.
Det är Wien-känsla i luften i Nyköping i dag.
Mat och Wien.
Tar en titt på Ultravox ”Vienna”.
Midge Ure sjunger något om att det är en kylig stad och att
känslan ständigt viker runt hörnet som en gäckande demon.
Det är välgjort.
Och den kusliga dimman ligger över hela Österrike. Hela isriket.
Das Eisreich.
Om Måns Zelmerlöw hade något eget skulle han också göra
sådana här videos.
Han som säger sig vara chevaleresk.
Får se om det är någon magi i luften här i dag.
Spännande.
Kvinnan vet att hennes tid är kort.
Därför är hon rasande på gudarna?
Nästa projekt är Washington.
”I fängelset försökte vi hitta på saker som stimulerade
kropp och själ. Jag lärde mig portugisiska och läste hundratals böcker. Vi
lärde oss också att friheten är värd mer än stora pengar. När jag kom ut blev
jag bjuden på en fest på stranden. Där mötte jag en vacker brasilianska. Hon
frågade var jag hade lärt mig så bra portugisiska.”
När jag ser Vita Huset på nära håll, ser jag att det liknar
slottet i Budapest. Det får mig att le litet. Jag får också en känsla av att
befinna mig i Wien, för det är väldigt spatiöst och stora fria ytor.
Sedan drar jag kameran åt vänster. Där träder ett grekiskt
tempel fram. Då är vi plötsligt i Athen. Det ser ut som Parthenon i Akropolis.
Solen skiner på Vita Huset. Jag blir imponerad av fräschören i det hela. God
bless America!, utbrister jag. Det här är magi!
Sedan tänker jag på Dan Browns bok Den hemliga symbolen, som
påstår att Washington D.C. är frimurarnas hemliga centrum i världen. Vi får se
om vi kan ana något av det på vår rundtur i staden.
Nu kliver jag in i Kapitolium. Det första jag möts av är en
målning som verkar föreställa filosofen Voltaire. Inredningen går inte i vitt.
Den går i brunt. Det är sterilt. Det ser ut som en installation. Två stora
porslinsurnor är infattade i väggen. Är det lekyter, gravurnor? Nu ser jag Vita
Huset illuminerat nattetid. Det ser ut att vara år 1972. Eller kanske 1981. Det
ser hotfullt ut. Här finns ”knappen”.
Nu ser jag Vita Huset bakifrån i soluppgången. Gud känns
närvarande.
He´s
looking at you, kids.
Nu ser jag byggnaden i vidvinkel med de båda stora
flanktrapporna som leder upp mot entrén.
Det ser mäktigt ut.
Powerful.
Precis som Buda Palace.
Nu går jag ner på stan.
Mitt första intryck är att det ser ut som en ”modellstad”.
Något Brandi Love har hittat på.
Staden känns som en enda stor villaförort. Påminner litet om
villakvarteren här i Oppeby. Washington D.C. utstrålar någon form av livlöshet
trots att solen skiner. Jag befinner mig på Capitol Hill. Bara en massa
dockskåpslika hus och nya bilar. Inga människor i rörelse. Det är parklikt.
Staden är väldigt institutionell.
Jag ser ett litet rött hus det nästan ironiskt står ”Market”
på. Är det där en affär?
Nu hittar jag något som liknar ”downtown”. Där lyckas man
uppnå litet LA-känsla.
Här är staden riktigt snygg faktiskt. Det byggs en massa här
kring Southwest Waterfront. Här har man något på gång. Här börjar det likna
storstad. I dessa kvarter kan man ana Washingstons nya själ. Här lyckas man nu
få fram en helt ny stadskänsla, som i varje fall inte jag sett någonannanstans.
Det känns fräscht. Det känns modernt. Det känns 2000-tal. Här är man något på
spåren.
Det finns inga skyskrapor i Washington D.C. Det är en flack
stad. Enligt byggnormerna från 1910 får man inte bygga hus som är högre än 48 meter.
Man förstår varför Melania brukar stanna i New York när
Ronald McDonald jobbar.
Några frimurare ser jag inte till..
Därefter spökstaden Campione d´Italia, som en gång var
Italiens rikaste stad, närd av Europas äldsta casino. Här flödade champagnen
och alla var lyckliga.
Nu ligger strandpromenaden kusligt öde trots att solen
skiner. Persiennerna på husen är neddragna och butikerna är igenbommade. På
skyltar står det att husen är till salu till hugade spekulanter.
Whoever is
nourished by Fortune, she will make a great fool out of him.
Den kalla Luganosjön.
Nu ska jag ta en titt på Berlin.
 |
| Kölnerdomen från 1200-talet är byggd i gotisk stil. |
