 |
| Är kvinnans plats vid spisen? |
Hittade i går en sprillans ny electrolåt på Youtube som heter In the company of robots med artisten Oscillian. Nytt och fräscht sound. Det här är banne mig 2020-musik.
När jag slår på Mix Megapol kör de ”Fame” från 1980.
Medan jag utvecklas stoppar kvinnorna huvudet i sanden och
retarderar.
Det är den mätta och belåtna medelklassen som fortfarande
klamrar sig fast vid skolgårdsstiden, när de var de givna vinnarna.
När ska de växa upp?
Jag ser att när kvinnor bloggar handlar det mest om
matlagning och recept.
Håller kvinnan på att bli en levande matmaskin igen?
Tillbaka till köket!, verkar vara mottot.
Tillbaka till barrikaderna, sa man på 60-talet.
Vi ser ju det på de kvinnor vi känner också, att många just
går in för det husliga och gör väldigt stor grej av det.
Precis som förr i tiden.
Har de inte hajat än att köket är en kvinnofälla?
Vi ser ju den här matfixeringen på tv också, särskilt i Nyhetsmorgon.
Ja, mat är tidens melodi.
Jag brukar säga det, att om jag lade ut kakrecept istället
för samhällsanalys, skulle min blogg gå hundra gånger bättre.
Men matlagning och bakning är ju basic. Det är inte den
nivån jag vill ligga på i livet. Jag kan ju den biten också, men självfallet
strävar jag efter något annat. Något intressantare.
Modet blir alltmer 50-talslikt.
Liksom då har familjelivet hamnat i fokus igen och anses nu
rent allmänt vara meningen med livet.
Till och med bland de homosexuella.
Kulturlivet vacklar, och kvinnan har gått tillbaka till spisen.
Det blev inte jag, eller Gud som vann slaget om människornas
själar.
Det gjorde mina ärkekonservativa föräldrar.
Vägen till människans hjärta går via magen, som det gamla talesättet lyder.
Äventyret Quinnan har gått och blivit Mamma Mu.
