 |
| Sveriges riksdag |
Om ett påhopp är riktigt infamt brukar det träffa under bältet.
Det kan i princip vara hur dumt som helst:
”Tydligen ska man ha elefantöron för att lyckas inom politiken,
som vi ser på Jan Björklund och vissa andra..”
Genast känner sig Björklund som Dumbo, trots att hans öron är
normala. Slaget har träffat under bältet. Infama påhopp ska vara så knäppa som möjligt,
då tar de skruv. Ju tokigare de är desto större blir chockverkan:
”Här kommer hon som aldrig har trosor på sig på presskonferenser. Vi kallar henne Sveriges Sharon Stone.”
”Kan vi få upp Timur Lenk i talarstolen?”
”Ebba Busch Thor behärskar visserligen modets alla konster, men tänka kan hon inte.”
”Tydligen ska man vara en räv inom politiken. Som vi ser på vissa rödaktiga.”
”Kan vi få upp Timur Lenk i talarstolen?”
”Ebba Busch Thor behärskar visserligen modets alla konster, men tänka kan hon inte.”
”Tydligen ska man vara en räv inom politiken. Som vi ser på vissa rödaktiga.”
”Svensk politiks sju små dvärgar borde gå hem till Snövit och
sova ikapp.”
”Om inte råttan sitter till bords, kan den bli en del av kattens
meny.”
”Likt alla barn ägnar sig Jimmie Åkesson åt önsketänkande.”
”Ni inom Alliansen liknar mest aporna på Skansen, där ni står
och svamlar om att öka ruljansen.”
”Den rödgröna röran blandar ihop allting. Litet mer sälta skulle
behövas.”
Likt general Pattons slutkörda gossar i Ardennerna traskade sedan de
utsvultna politikerna ut i matsalen efter fyra timmars ändlöst trätande i en hopplös
polarvinter med låsta positioner. Palavrarna ringde som tinnitus i deras huvuden,
och alla var kvar på sin ursprungliga ståndpunkt.
Ingen hade ändrat mening i någon fråga.
