Den amerikanska drömmen - cola och snabbmat framför tv:n. |
Gissa vad det kostar att åtgärda.
Om vi tittar litet snabbt på de amerikanska
överviktsproblemen, och sedan lägger ihop två och två vad gäller problem med
övriga ”100 000” sjukdomar, sedan säger vi att vi ska vårda alla sjuka
människor friska. Då tror inte jag att de pengarna finns tillgängliga. Inte
någonstans i världen faktiskt. Det finns inte resurser att hjälpa alla sjuka
människor. De sjukligt feta i USA har skrivit under sin egen dödsdom, om vi ska
vara krassa.
Och det kan också vara en dödsdom för hela det amerikanska
samhället.
Är man fet i USA ligger man mest i sängen och äter slicead
pizza, dricker cola och tittar på såpor på tv. Så brukar det se ut. Ofta gillar
de här personerna det livet, ja, de älskar det. De ser något pure i sin
livsstil också, och de är inte alls suicidala, även om de väger 250 kilo. Jag
brukar säga att det dåliga måendet kommer när man omsider blir smal och förväntas
möta livet på riktigt. Många som varit feta klarar inte den omställningen, utan
blir som normalviktiga självmordsbenägna. Det har förekommit att nedbantade
personer helt sonika kastat sig ut genom fönster i ren desperation. Det här
beror mycket på att man saknar sociala nätverk för ett normalt liv. Man har ju
tidigare mest tittat på tv. Man saknar också egna idéer om vad livet skulle kunna
tänkas gå ut på bortom klyschorna. I det läget är det lätt att känna sig
desperat. En del väljer då att gå tillbaka till sitt gamla liv framför tv:n,
börjar äta som förr och går upp alltihop igen.
Svaret på deras existentiella fråga är: det finns inga enkla
sätt att leva det här livet på. Man får unna sig något gott ibland. Ofta gör
livet som smal faktiskt ont, men det är normalt. När man vet det fungerar det litet
bättre.
Som vi ser i den amerikanska tv-serien My 600-lb Life, är
det knappt någon som väger över 250 kg som klarar att gå ned till normalvikt
igen, inte ens med dyr experthjälp. På så sätt är en felaktig diet på sikt
farlig, för rätt vad det är kan man sitta med problem som är mycket svårlösta.
Men när den andra pizzan slinker ned framför Saturday Night Live känns ju livet
bara skönt. Den kortsiktiga kicken vid tv:n är det förrädiska med den onyttiga snabbmaten.
TV-dinners,
they really can’t be beaten, konstaterar ZZ Top.
Nej, inte just för stunden.