 |
| Morgonen efter. |
När spriten är uppdrucken brukar gästerna försvinna. Så är
det alltid. Direkt. Och jag är likadan själv när jag är på fest. Utan alkohol
är det inget kul att umgås nuförtiden, eftersom alla bara snackar skit och
grundstämningen så dålig. På morgonen dagen efter vill man bara därifrån, för
att allt känns så idiotiskt och puckat och alla är sura och snea. Ja, det är lill-helvetet det. Nu börjar det klia i baken. Det betyder att jag just nu anses
vara "ett asshole". Okej, må så vara, men jag fortsätter.
Så här sjunger Blues-Annika om fenomenet:
En gång levde jag som
en miljonär. Pengarna jag slet ihop gick åt utan besvär. Jag bjöd på möra
biffar och öl och sprit och vin, och alla mina kompisar åt och drack som svin.
Men så gick det som
det brukar gå - det roliga tog slut. Butiken slogs igen och alla kördes ut. Och
av alla mina kompisar syntes inte ens ett spår. Jag satt ensam i ett hörn och grät
mången bitter tår.
Ingen känner dig när du
är pantad och såld. Men jag tror att själva Djävulen har fått oss i sitt våld, för ingen känner
dig när du är pantad och såld.
