Back in the loop

En loop.

Jeder Tag ein neuer Anfang, har den tyske munken Anselm Grün sagt. Men kommersiell radio lever inte efter detta, de kör i princip samma låtar varje dag i en ständig loop. Och i mångt och mycket är det likadant med kommersiell tv, att de har vissa format och serier de ständigt upprepar. Vi har TV4:s evighetskörare Idol, Lotta på Liseberg, Let´s Dance och Fångarna på fortet som körs säsong efter säsong, år efter år. Annars är ju världsmästarna på loopar Nyhetsmorgon. Nyheter varje hel och halv timme. Sporten och så vädret. 10 minuter halvljummet studiosnack.

We´re back in the loop, som E-Type sjöng en gång i tiden.

Nu loopar Expressen-krönikören Patrik Lundberg den tidigare kulturchefen på Aftonbladet, Åsa Linderborg, och ger ut en klon på hennes roman Mig äger ingen. Det handlar om Patriks jobbiga uppväxt:

Mamman är städerska och får vända på varenda 50-öring för att ha råd med skor och julklappar till barnen. Fadern är förtidspensionerad alkoholist. Han röker också. De bor i svinalängor utanför Lund. Mamman vill att Patrik ska studera. Det blir till slut en doktorsavhandling i nordisk litteraturhistoria, som heter "Därför super Jeppe på berget". När doktorshatten ska delas ut ligger fadern i fyllecellen och sover ruset av sig. Mamman närvarar dock, men har inte långt kvar att leva. Därefter väntar fint kulturjobb i huvudstaden, men då är båda föräldrarna avlidna. Grabben har gjort en klassresa. Precis som Åsa gjorde en gång i tiden.  

We´re back in the loop.

Brittiska mobilundersökningar har visat att folk jämt går samma väg utomhus till och från skola och jobb. 

We´re back in the loop.

Det är något med skrivandet som leder till stark dödslängtan. Mängder av stora författare har begått självmord. Det ligger liksom i jobbet.  Fyra år efter att Harry Martinson fått Nobelpriset i litteratur, begick han harakiri med en sax på Karolinska. Även Ulf Lundell har nyligen stått med repet om halsen. 

We´re back in the loop.

I Allsvenskan radar man vecka efter vecka upp meningslösa resultat: 0-1, 2-2, 2-1, 0-0, 2-0 o.s.v.

Allt det här leder liksom ingen vart. Vi är fångar i våra egna liv liksom i systemet. När ska vi komma igenom den där förbannade muren?

Push on through to the other side. Eller går det bättre för oss om vi går och lägger oss?

Jeder Tag ein neuer Anfang.