När industriölet kom på 1800-talet ansågs det vara en hälsodryck, fullt likvärdig med mjölk tex.
Det beskrevs som ”kallt, gott, friskt och nyttigt”. Ett dussin flaskor starköl skulle man alltid ha hemma. Det var lika självklart som bröd, ost och medvurst. Ölet var på den tiden en utgift även de allra fattigaste hushållen vägrade att rationalisera bort. Öl var en ren bas- och stapelvara i alla hem. Så beskriver i alla fall Ibsen det i Vildanden från 1884.
Vi kan väl kalla det en hälsotrend från det förnuftiga 1800-talet.
Det är ett ganska intressant perspektiv för oss i dag som mer uppfattar öl som någon slags syndiga ”nödraketer” man tar till i värsta fall, eller till och med som ett potentiellt samhällshot.