Tänk om det finns skatter därute som man trodde som barn när man gjorde egna skattkartor.
Skatter som bara väntar på att bli upptäckta av en tillräckligt nyfiken person som i romanen Greven av Monte Cristo eller filmen Stardust.
Der här fyrkantiga byråkratiska systemet som vill få oss att tro att inget finns kvar att upptäcka i hela världen kanske är en bluff för att döda våra själar, vårt hopp och till slut även våra kroppar?
Det kanske trots allt finns något annat därute?
Nåt intressantare som bara vissa få känner till.
Något mer skimrande och mer fantastiskt. En dold osynlig fantasivärld eller sagovärld som bara en del kan komma in i.
Alla andra är lurade, blåsta på konfekten liksom.
Och om man är riktigt ambitiös och lägger om sin livsstil kanske det går att träda in i de fördolda världarna?
Det sa ju den socialdemokratiske toppolitikern Margareta Winberg vid ett tillfälle: ”Det måste finnas nåt mer än det här.”
Charles Bukowski hade samma teori: ”Det måste finnas något de inte tänkt på, något vi missat.”
Och det är precis vad jag själv misstänker också; det måste finnas dolda världar för vissa utvalda.
Allt kan inte bara vara skit. Det måste finnas kvalitet nånstans också. Annars skulle vi inte vara här överhuvudtaget.
Och det är den fantasin dom dödar i skolan, sen är det kört, sen är man en lydig grå slav i systemet.
Det är därför de som hoppar av skolan tidigt många gånger lyckas bättre i livet.
17 års lyssnande till entonig envägskommunikation i olika lektionssalar för en högskoleexamen - sen är du en zombie som inte fattar nånting av livet.
Och det är dit dom vill få oss, sen gör vi som de vill.
De flesta hamnar ju där tyvärr.
Tid att vakna kanske?
Roger Waters i Pink Floyd hade samma åsikt att skolan ger oss en väldigt fyrkantig idé om verkligheten som inte stämmer med livet. Dom ger oss en karta som inte stämmer med terrängen helt enkelt, och det innebär givetvis personliga problem på sikt, det säger sig självt.
Det var det Waters syftade på i the Wall när de ansiktslösa eleverna maldes ner till köttfärs i en jättelik kvarn.
För det är våra själar de dödar i skolan.
De tråkar ihjäl den.
Matar den med ständig desinformation om vad livet går ut på.
Arkeologins fader Heinrich Schliemann, 1822-1890, var dock en sådan som vågade gå lite mot den dåtida strömmen. Han byggde sina efterforskningar på diktverken Iliaden och Odyséen, vilket enligt dagens teorier är en helt vansinnig strategi, för dessa två böcker är ju bara ”sagor”. Men trots detta hittade han vad han sökte; de försvunna gamla grekiska städerna Troja och Mykene. Och han hittade massor av guld dessutom. Riktiga skatter.
Och det är väl ett praktexempel på mitt ovanstående resonemang, att det finns saker därute som ingen har tänkt på bara man vågar tro på sin egen grej.
Skatter som bara väntar på att bli upptäckta av en tillräckligt nyfiken person som i romanen Greven av Monte Cristo eller filmen Stardust.
Der här fyrkantiga byråkratiska systemet som vill få oss att tro att inget finns kvar att upptäcka i hela världen kanske är en bluff för att döda våra själar, vårt hopp och till slut även våra kroppar?
Det kanske trots allt finns något annat därute?
Nåt intressantare som bara vissa få känner till.
Något mer skimrande och mer fantastiskt. En dold osynlig fantasivärld eller sagovärld som bara en del kan komma in i.
Alla andra är lurade, blåsta på konfekten liksom.
Och om man är riktigt ambitiös och lägger om sin livsstil kanske det går att träda in i de fördolda världarna?
Det sa ju den socialdemokratiske toppolitikern Margareta Winberg vid ett tillfälle: ”Det måste finnas nåt mer än det här.”
Charles Bukowski hade samma teori: ”Det måste finnas något de inte tänkt på, något vi missat.”
Och det är precis vad jag själv misstänker också; det måste finnas dolda världar för vissa utvalda.
Allt kan inte bara vara skit. Det måste finnas kvalitet nånstans också. Annars skulle vi inte vara här överhuvudtaget.
Och det är den fantasin dom dödar i skolan, sen är det kört, sen är man en lydig grå slav i systemet.
Det är därför de som hoppar av skolan tidigt många gånger lyckas bättre i livet.
17 års lyssnande till entonig envägskommunikation i olika lektionssalar för en högskoleexamen - sen är du en zombie som inte fattar nånting av livet.
Och det är dit dom vill få oss, sen gör vi som de vill.
De flesta hamnar ju där tyvärr.
Tid att vakna kanske?
Roger Waters i Pink Floyd hade samma åsikt att skolan ger oss en väldigt fyrkantig idé om verkligheten som inte stämmer med livet. Dom ger oss en karta som inte stämmer med terrängen helt enkelt, och det innebär givetvis personliga problem på sikt, det säger sig självt.
Det var det Waters syftade på i the Wall när de ansiktslösa eleverna maldes ner till köttfärs i en jättelik kvarn.
För det är våra själar de dödar i skolan.
De tråkar ihjäl den.
Matar den med ständig desinformation om vad livet går ut på.
Arkeologins fader Heinrich Schliemann, 1822-1890, var dock en sådan som vågade gå lite mot den dåtida strömmen. Han byggde sina efterforskningar på diktverken Iliaden och Odyséen, vilket enligt dagens teorier är en helt vansinnig strategi, för dessa två böcker är ju bara ”sagor”. Men trots detta hittade han vad han sökte; de försvunna gamla grekiska städerna Troja och Mykene. Och han hittade massor av guld dessutom. Riktiga skatter.
Och det är väl ett praktexempel på mitt ovanstående resonemang, att det finns saker därute som ingen har tänkt på bara man vågar tro på sin egen grej.
