Här kommer årets scoop, så håll i er.
För i dag släpper jag bomben.
Det finns bara en medicin på marknaden, till alla åkommor, och det är Antabus.
Allt som tyder på motsatsen är rena placeboeffekter, olika förpackningar, varierande läkemedelsnamn och olika färger på pillren.
Det är hemligheten ingen nånsin fått höra, men jag som gammal kemist kan nu avslöja den oerhörda sanningen för er.
På Medeltiden var det åderlåtning mot allt, det vet ni. Vad det än var för fel, så ville kvacksalvarna att man skulle tömmas på blod.
Nu i den ”moderna” tiden har de bytt strategi.
Nu vill kvacksalvarna att vi ska ta Antabus som universalmedicin mot allt, från depression, psykos, hjärtsvikt och hudbesvär, till urinvägsinfektion.
All medicin jag har stött på hos mig själv och andra i mitt liv, har haft det gemensamt att de slår ut alkoholrusets effekter och förtar glädjen av att dricka.
Alltså måste det vara Antabus de ger oss, dessa skojare. Sen hoppas de på nån sorts placeboeffekt, vilken faktiskt brukar infinna sig genom att patienten tror sig frisk.
Skulle inte patientens tillstånd förbättras så gör ju det inget heller, för vem bryr sig i denna värld?
Det är ju så många som dör hela tiden ändå.
Det påverkar ju inte lönekuvertet för läkarna.
Det viktiga är bara att showen går vidare i ur och skur.
Det finns faktiskt en naturlig kemisk förklaring till varför alla mediciner har så liknande biverkningar och effekter.
Och det är helt enkelt det att organisk kemi är mycket begränsad till sin natur, vilket ni kan se i föregående inlägg. Det finns inte så många grundämnen man kan bygga läkemedel av, högst en 10-15 st, och då blir det liknande symptom av alla läkemedel.
De ämnen man kan använda är 7 st ickemetaller och några få halogener som fluor, jod och klor.
Sen är det inte mycket mer som funkar.
Ett mycket vanligt ämne i mediciner är svavel, och det grundämnet har den effekten att det skär sig med alkohol. Äkta Antabus innehåller svavel, liksom många andra preparat gör.
Alltså ser vi vad vi ser.
Jod, som också är ett vanligt ämne i branschen har exakt samma egenskap, det är därför det inte går att dricka när man tagit en Sobril, tex.
Sen är det en annan grej också med läkemedelsindustrin och det är att det handlar mycket om patenten.
Eftersom antalet verksamma grundämnen är så pass få, får du lov att hålla på och mixtra med variationer på ett och samma tema med små varianter på molekyluppbyggnaden, för att kunna skaffa dig nya patent och få ut ”nya” läkemedel på marknaden.
Men det gör inte så stor skillnad för patienten.
I själva verket är det mesta de håller på med gammal kemisk skåpmat från 1800-talets senare del, som de slagit en liten modern molekylknorr på av patentskäl och marknadsmässiga skäl.
Det läkemedelsbolagen har som ändå är bra, har de i allmänhet tagit ur naturens eget skafferi. Jag tänker på lugnande, sömntabletter och smärtlindrande. Dessa har man ju utvecklat ur naturligt morfin som kommer från Opievallmon.
Som alltid, även inom kemi, är naturen själv den bäste designern och uppfinnaren.
Det finns bara en medicin på marknaden, till alla åkommor, och det är Antabus.
Allt som tyder på motsatsen är rena placeboeffekter, olika förpackningar, varierande läkemedelsnamn och olika färger på pillren.
Det är hemligheten ingen nånsin fått höra, men jag som gammal kemist kan nu avslöja den oerhörda sanningen för er.
På Medeltiden var det åderlåtning mot allt, det vet ni. Vad det än var för fel, så ville kvacksalvarna att man skulle tömmas på blod.
Nu i den ”moderna” tiden har de bytt strategi.
Nu vill kvacksalvarna att vi ska ta Antabus som universalmedicin mot allt, från depression, psykos, hjärtsvikt och hudbesvär, till urinvägsinfektion.
All medicin jag har stött på hos mig själv och andra i mitt liv, har haft det gemensamt att de slår ut alkoholrusets effekter och förtar glädjen av att dricka.
Alltså måste det vara Antabus de ger oss, dessa skojare. Sen hoppas de på nån sorts placeboeffekt, vilken faktiskt brukar infinna sig genom att patienten tror sig frisk.
Skulle inte patientens tillstånd förbättras så gör ju det inget heller, för vem bryr sig i denna värld?
Det är ju så många som dör hela tiden ändå.
Det påverkar ju inte lönekuvertet för läkarna.
Det viktiga är bara att showen går vidare i ur och skur.
Det finns faktiskt en naturlig kemisk förklaring till varför alla mediciner har så liknande biverkningar och effekter.
Och det är helt enkelt det att organisk kemi är mycket begränsad till sin natur, vilket ni kan se i föregående inlägg. Det finns inte så många grundämnen man kan bygga läkemedel av, högst en 10-15 st, och då blir det liknande symptom av alla läkemedel.
De ämnen man kan använda är 7 st ickemetaller och några få halogener som fluor, jod och klor.
Sen är det inte mycket mer som funkar.
Ett mycket vanligt ämne i mediciner är svavel, och det grundämnet har den effekten att det skär sig med alkohol. Äkta Antabus innehåller svavel, liksom många andra preparat gör.
Alltså ser vi vad vi ser.
Jod, som också är ett vanligt ämne i branschen har exakt samma egenskap, det är därför det inte går att dricka när man tagit en Sobril, tex.
Sen är det en annan grej också med läkemedelsindustrin och det är att det handlar mycket om patenten.
Eftersom antalet verksamma grundämnen är så pass få, får du lov att hålla på och mixtra med variationer på ett och samma tema med små varianter på molekyluppbyggnaden, för att kunna skaffa dig nya patent och få ut ”nya” läkemedel på marknaden.
Men det gör inte så stor skillnad för patienten.
I själva verket är det mesta de håller på med gammal kemisk skåpmat från 1800-talets senare del, som de slagit en liten modern molekylknorr på av patentskäl och marknadsmässiga skäl.
Det läkemedelsbolagen har som ändå är bra, har de i allmänhet tagit ur naturens eget skafferi. Jag tänker på lugnande, sömntabletter och smärtlindrande. Dessa har man ju utvecklat ur naturligt morfin som kommer från Opievallmon.
Som alltid, även inom kemi, är naturen själv den bäste designern och uppfinnaren.
Så tuffa killar med problem självmedicinerar naturligtvis med whisky hellre än att gå till doktorn. Då vet man vad man får.
