Jag har i veckan surfat runt bland ett antal utländska nyhetssajter och lagt märke till en slags norrgående fördumningstrend. Ända nerifrån Frankrike upp till Tyskland betonas texten framför bilderna på löpen. Seriösast är naturligtvis fransmännen med en tidning som www.heralddeparis.com/, exempelvis. Tyskarna gör också bra ifrån sig i tex www.morgenpost.de/. Danskarna är lite mer bildfixerade. Ta en titt på www.bt.dk/.
Men när man kommer till Sverige börjar det billiga upplägget med mycket stora bilder att dominera. Svd och DN gillar bilder väldigt mycket, det märks. För att inte tala om våra kvällstidningar. Det är den enklaste formen av journalistik. Den går snabbt att rafsa ihop, den kräver ingen grävande arbetsinsats. Och i Norge slutligen, är det så gott som bara bilder som gäller och nästan ingen text alls. Titta på deras två största tidningar; www.aftenposten.no/ och www.vg.no/, så förstår ni vad jag menar. Det verkar som om ju längre norrut man kommer, desto mer ökar fördumningen. Hur man lägger upp ett löp i ett land säger väldigt mycket om var kulturen står rent mentalt. Här i Norden lägger vi tydligen fokus på det visuella, på ytan, på hur det ser ut. Sagoböcker betonar ju också bilderna för att vara lättbegripliga för barnen, och vissa nordiska tidningar är inte mycket bättre. Handlar det om sagor för barn som är stora nu? Handlar det om folkvandringen? Har de dumma flytt de intelligenta till det oåtkomliga Norden? Man kan nästan tro det . Och ska man beskriva den svenska journalistiken så kan man väl säga att den gärna stryker medhårs av tradition, och inte gärna vill gräva fram några obehagliga sanningar. Vi har inte så många tuffa skjutjärnsreportrar kvar längre. Vi har väl nästan bara Janne Josefsson som törs utmana litet nu. Och det är ju i knappaste laget.