Folket kan aldrig utgöra någon makt om det inte först blir en medvetandets klass

Härskarklasserna i Sverige har väl av tradition alltid sett folket, och särskilt då dom undre skikten, som pestråttor som ska botas på något sätt. ”Boten” kan se ut på olika vis, men det genomgående temat är hellre bot via en svindyr institution än ett billigare kontant direktstöd. Det är en gammal härskarfilosofi som effektivt trycker ner de behövande. Och det är dit dom vill komma. Dom vill hunsa oss, jaga oss, trycka ner oss och kontrollera oss från vaggan till graven.
Vi är pestråttorna, dom är människorna, tror dom.
Men månen vet bättre.
Solen likaså.
Det är kanske dags att vi börjar tro på oss själva nu – om vi kan?
Det allmänna problemet är dock att vi har så usla förebilder.
Våra hjältar har spring i benen, härskarnas hjältar har spring i huvudet.
Det är en klar skillnad på nivån och det är det som fäller avgörandet.
Zlatan och Kallur är inte mycket att sätta emot Nobelpristagare, forskare, ekonomer, byråkrater, militär och polis. Dom är ju två levande bevis på att det man inte har i huvudet får man ha i benen. Och det kommer vi ingen vart på naturligtvis. Det är ren verklighetsflykt om inte värre, för dom har fått oss i ett läge nu där vi hellre hejar på Zlatan än oss själva. Och då är vi ju totalt bortgjorda, det måste vi börja inse. Folket kan i själva verket aldrig utgöra någon makt om det inte först blir en medvetandets klass. Det är så det ligger till. Det finns inga andra genvägar framåt än att först lära sig hela livets läxa utantill, både grundkursen och överkursen. En revolt mot idiotin i dagens läge kommer inte att handla om vapen som dom flesta tror, utan om kunskap. Se på Nelson Mandela. Tjugoåtta års grubblande i fängelsehålan, sedan tog han över hela Sydafrika.
Det är just så det går till.