Sagan om bröderna Tripp, Trapp och Trull

Det var en gång tre olyckligt lottade bröder som hette Tripp, Trapp och Trull. Alla tre var barnhemsbarn eftersom deras föräldrar inte ville ha dom.
Tripp var äldst. Han hade hamnat på ett hem i det fattiga södra riket. Tripp var den gode av de tre.
Sedan kom Trapp. Han hade den goda turen att komma till den norra rika dimmiga ön där han fick växa upp i en förmögen familj. Trapp var varken ond eller god till sin natur. Han gillade att vara mittemellan i livet. Därför hade han blivit mellanbroder.
Den yngste brodern Trull hamnade i det karga, hårda östra riket som gjorde honom ond i sinnet.
Åren gick och när Tripp blev vuxen skrattade alla åt honom för att han var så fattig och mager och såg ut som en fågelskrämma. Den stackaren trodde ingen på. Honom kunde det aldrig bli något med i livet.
Trapp gick det bättre för. Under sin uppväxt blev han visserligen ständigt retad för sitt eldröda hår, men lyckades bli en relativt välanpassad politiker även om kostymen kliade och stacks.
Dock kunde han inte räkna vilket fick honom att framstå som en riktig dumskalle och han blev nerskickad i källaren efter några grava ekonomiska misstag. Där fick han under många år sitta och fila på betydelselösa enmansutredningar vilket plågade honom mycket.
Trull hamnade på gatan som vuxen ung man och fick lov att dra sig fram på hopplösa småjobb. Den onde Trull kom alltmer att drömma om revolution.
Trapp drömde om att få komma upp ur källaren.
Och Tripp drömde trots folkets smädelser om att befria sitt land från den norra dimmiga öns välde.
Några år senare skulle dessa tre bröder komma att kämpa om världen – mot varandra.
Det hade ingen någonsin kunnat föreställa sig, men ödet ville annorlunda.
Deras ständiga motgångar i livet tvingade dom till slut att upptäcka sina dolda talanger.
Tripp kom alltmer underfund med hur den mänskliga själen fungerar i livet. Och det lärde han sig utnyttja genom sin stora intelligens.
Trapp upptäckte i sin källare att trots att han inte kunde räkna var han otroligt bra på militära strategier. Och när det södra riket började bli oroligt fick han komma upp ur källaren och leda hela armén mot upprorsmakarna och sin helt okände bror Tripp.
Trull upptäckte med tiden att han fått talets och entusiasmerandets gåva med sig på livets färd.
Det drog han så stor nytta av att han till slut lyckades erövra makten över hela det östra riket. Men i sitt mörka sinne kunde han inte vara nöjd. Han bestämde sig för att erövra den norra dimmiga ön också. Och så kom även den yngste och onde brodern att ta upp striden med den själsligen neutrale Trapp. Trapp som genom sin övergödda och gynnade uppväxt aldrig kunnat bestämma sig i valet mellan ont och gott fick nu plötsligt strida mot båda sidor samtidigt.
Hela den dimmiga ön höll andan. Skulle Trapp kunna rädda folket från både gott och ont så att de kunde slumra vidare i sin sköna sömn?
Det kunde han inte riktigt.
På den östra fronten lyckades han till sist krossa sin egen brors arméer, men på den södra fronten i striden mot det goda fick han ge upp.
Den äldre Tripps större listighet och erfarenhet av livet fällde avgörandet i den bataljen.
Den dimmiga ön blev sig aldrig mer lik efter Trapps tvåfrontskrig. Dess storhetstid var nu över.
Det östra kalla riket lämnade Trull i ruiner efter sig när han avslutade sitt liv för egen hand.
Det södra riket tog som ett barn sitt första steg mot en ny era genom Tripp.
De tre barnhemsbröderna kom att förändra världen för alltid.
Det var sagan om Tripp, Trapp och Trull.