Drömde att min bäste vän på gymnasiet och jag sköt bågskytte på höstterminens sista lektion. Vi gick lite tidigare. I elevhallen dansade Christine Meltzer naken. Jag behöver inte säga att hon var rätt läcker.
Men vem här i livet är alldeles perfekt? Både utanpå och inuti?
Just i dag är jag mods. Lagom tuff, lagom snäll.
Folk vill ha nytt hela tiden, ända tills den dag dom blir nostalgiska och inser att allt var bättre förr.
Här i tillvaron handlar det mesta om pengar, ändå får man inget för dom. Inget att bygga på i varje fall.
Vad beträffar öl gäller lagen att ju konstigare namn det har, desto bättre är det. Några fina öl är exempelvis Krusovice, Zeunerts, Bishops finger och Zlatopramen.
Pripps blå, Norrlands guld och Falcon är riktiga fulöl däremot. Redan de simpla namnen är en klar varningssignal för den törstige. Vilket senare visar sig vara helt korrekt när man börjar spy.
Jag vet inte om ni har gjort samma upptäckt, nämligen hur svårt det är att få tag på ett gott burköl. Det är något med aluminiumburkarna som lämnar en otäck bismak åt innehållet, något som orenar det och förstör smaken. Jag undrar om producenterna är medvetna om det här? Dom skulle behöva glasera burkarnas insidor med någon form av plasthinna. Det tror jag skulle hjälpa. Försöka hitta en kombination av flaskornas fräschör och burkarnas smidighet.
Vill man veta vad öl egentligen ska smaka måste man någon gång prova ett personligt kvalitetsöl tappat på flaska. Det saknar motstycke! Det är en ren njutning!
Men efter det kommer man dessvärre på att de stora volymerna som bjuds ut i butikerna är billiga kopior på den äkta varan. Man blir snabbt kräsen i öldjungeln. Och det är väl likadant på vinsidan för dom som är lagda åt det hållet? En kännare kan väl inte ens ta i en svettig bag-in-box utan att må illa, trots att det är dom som är storsäljarna på systemet. Återigen ett bevis på att flocken ofta har fel i sina val när den premierar kvantitet framför kvalitet.
Men vem här i livet är alldeles perfekt? Både utanpå och inuti?
Just i dag är jag mods. Lagom tuff, lagom snäll.
Folk vill ha nytt hela tiden, ända tills den dag dom blir nostalgiska och inser att allt var bättre förr.
Här i tillvaron handlar det mesta om pengar, ändå får man inget för dom. Inget att bygga på i varje fall.
Vad beträffar öl gäller lagen att ju konstigare namn det har, desto bättre är det. Några fina öl är exempelvis Krusovice, Zeunerts, Bishops finger och Zlatopramen.
Pripps blå, Norrlands guld och Falcon är riktiga fulöl däremot. Redan de simpla namnen är en klar varningssignal för den törstige. Vilket senare visar sig vara helt korrekt när man börjar spy.
Jag vet inte om ni har gjort samma upptäckt, nämligen hur svårt det är att få tag på ett gott burköl. Det är något med aluminiumburkarna som lämnar en otäck bismak åt innehållet, något som orenar det och förstör smaken. Jag undrar om producenterna är medvetna om det här? Dom skulle behöva glasera burkarnas insidor med någon form av plasthinna. Det tror jag skulle hjälpa. Försöka hitta en kombination av flaskornas fräschör och burkarnas smidighet.
Vill man veta vad öl egentligen ska smaka måste man någon gång prova ett personligt kvalitetsöl tappat på flaska. Det saknar motstycke! Det är en ren njutning!
Men efter det kommer man dessvärre på att de stora volymerna som bjuds ut i butikerna är billiga kopior på den äkta varan. Man blir snabbt kräsen i öldjungeln. Och det är väl likadant på vinsidan för dom som är lagda åt det hållet? En kännare kan väl inte ens ta i en svettig bag-in-box utan att må illa, trots att det är dom som är storsäljarna på systemet. Återigen ett bevis på att flocken ofta har fel i sina val när den premierar kvantitet framför kvalitet.
