I en värld av dårar…

Är det ingen som förstår mina tårar.
Jag åker Kungsgatan fram och alla är idioter utom jag själv förstås.
Man är missförstått geni givetvis.
I bästa fall är det du och jag mot världen.
Alienationen och främlingskapet är inte längre en invandrarfråga utan något som smyger sig på oss alla, för djävulen är nu en gång alltid någon annan.
Skämt åsido, men något har verkligen skevat ur i dagens Sverige som vi måste lappa ihop illa kvickt innan den stora jordbävningen kommer. ”Det stora dundret” som Cornelis anade var på gång.
Galenskapen är överallt och snart exploderar vi.
Ibland får jag för mig att det är kapitalismens och den fria marknadens fel som gör oss till villebråd i livets djungel. Gör oss till djur. Vissa blir predatorer, andra bytesdjur, men det är mer sällsynt med människor.
Inom media är mänskligheten en utrotningshotad art, det är skrämmande uppenbart.
Behold, I send You in as sheep amongst wolves, varnar Bibeln, vilket inte är någon munter upplysning precis, men det kanske är så det är? Vart jag mig än i världen vänder, grinar vargarnas blodiga tänder, instämmer Sundström.
Visst är alltihop ett hjärtlöst spel där man måste vara både kalkylerande, illistig och knivslug för att överleva i dessa dagar. Den som satte ihop alltsammans måste ha varit en elak djävel, den saken är väl ändå rätt klar?
En planet proppfull med förbjuden frukt.
Se men inte röra
Röra men inte smaka
Smaka men inte svälja
Mal budskapet på.
Äpplet är definitivt fortfarande förbjudet, ändå bjuds det ut överallt. Hur går det ihop?
Tja, förmodligen är det någon som försöker lura skiten av oss…