Alla verkar nu ha fått för sig att ett snyggt skal per automatik ger tillträde till lyckan i livet.
Ingen vill längre se till helheten hos människan. Då spelar man hellre teater och satsar på sitt yttre.
Insidan hos den moderna människan håller nu snabbt på att krympa ihop till ett ingenting.
Man tror generellt att goda ting kommer av sig själva trots att man gör det onda för egen del.
Det är just så det inte fungerar. Så alla som prioriterar sitt yttre målar i själva verket in sig i ett hörn undan för undan.
Alla mästare, historiska och samtida, slår klart fast att fokus bör ligga på insidan. Det har dom hävdat i flera tusen år och ändå har inte den nyheten nått folket ännu.
Who will break that piece of news for the people?
Det vore på tiden.
Dagens besatthet av ytan förstärks mycket av att vi lever i ett mediasamhälle som jämnt och ständigt bombar oss med bilder på vackra människor i lyxiga miljöer.
Till sist går det nästan inte att låta bli att göra kopplingen; bra utseende=framgång=lycka.
Detta är medias enögda bild av verkligheten som lurar oss i princip varje dag.
Eftersom bildmedierna står fullständigt hjälplösa inför människans själsliv så ger man fan i det helt enkelt och satsar på ett jädrigt snyggt skal istället. Det ligger i detta mediums natur och det bara förvirrar oss vilsna människor ännu mer.
Att vara enbart bildskön men inte ha något mer i livet - det räcker i allmänhet till en biljett i den inte så nogräknade porrbranschen. Längre än så kommer man i realiteten inte. Och det är i den kletiga multimiljardindustrin massor av unga tjejer mycket riktigt hamnar också.
Läser man en kontroversiell bok som ”Mein Kampf” framgår att även en uppenbar hårding som Hitler hade massor av inre konflikter, ångest och själsvåndor när han försökte bygga upp en egen världsbild i ungdomen. Filmens värld kallade han ”filmidiotin” - under en tid när alla häpnade över och dyrkade detta fenomen.
So it´s a damn´long way to the top if you wanna rock´n´roll. Det sker inte utan problem och det räcker definitivt inte med att vara snygg. Det är något annat som krävs för att nå toppen – en rad andra egenskaper. Plus att man helst ska ha lite hjälp av gudarna.
Visst är livet en kamp som Hitler hävdade. Och för att nå verklig framgång måste man ha flera goda egenskaper som alla drar år samma håll och också ha lite tur med tajmingen – att dyka upp i världshistorien vid rätt tidpunkt.
Ett vanligt koncept för de som lyckas med en smashhit inom popbranschen är att; 1. artisten skall typiskt nog vara bildskön 2. en musikaliskt klockren låt och 3. en högaktuell lite kryptisk text som fångar tidsandan.
Uppfylls dessa krav då är det framgång direkt.
Den formeln går publiken på varje gång trots att det egentligen är så uppenbart att man bara gör sitt yttersta för att lura av folk pengar.
Summa summarum; människan i mediasamhället är ett lätt byte för hajarna.
Ingen vill längre se till helheten hos människan. Då spelar man hellre teater och satsar på sitt yttre.
Insidan hos den moderna människan håller nu snabbt på att krympa ihop till ett ingenting.
Man tror generellt att goda ting kommer av sig själva trots att man gör det onda för egen del.
Det är just så det inte fungerar. Så alla som prioriterar sitt yttre målar i själva verket in sig i ett hörn undan för undan.
Alla mästare, historiska och samtida, slår klart fast att fokus bör ligga på insidan. Det har dom hävdat i flera tusen år och ändå har inte den nyheten nått folket ännu.
Who will break that piece of news for the people?
Det vore på tiden.
Dagens besatthet av ytan förstärks mycket av att vi lever i ett mediasamhälle som jämnt och ständigt bombar oss med bilder på vackra människor i lyxiga miljöer.
Till sist går det nästan inte att låta bli att göra kopplingen; bra utseende=framgång=lycka.
Detta är medias enögda bild av verkligheten som lurar oss i princip varje dag.
Eftersom bildmedierna står fullständigt hjälplösa inför människans själsliv så ger man fan i det helt enkelt och satsar på ett jädrigt snyggt skal istället. Det ligger i detta mediums natur och det bara förvirrar oss vilsna människor ännu mer.
Att vara enbart bildskön men inte ha något mer i livet - det räcker i allmänhet till en biljett i den inte så nogräknade porrbranschen. Längre än så kommer man i realiteten inte. Och det är i den kletiga multimiljardindustrin massor av unga tjejer mycket riktigt hamnar också.
Läser man en kontroversiell bok som ”Mein Kampf” framgår att även en uppenbar hårding som Hitler hade massor av inre konflikter, ångest och själsvåndor när han försökte bygga upp en egen världsbild i ungdomen. Filmens värld kallade han ”filmidiotin” - under en tid när alla häpnade över och dyrkade detta fenomen.
So it´s a damn´long way to the top if you wanna rock´n´roll. Det sker inte utan problem och det räcker definitivt inte med att vara snygg. Det är något annat som krävs för att nå toppen – en rad andra egenskaper. Plus att man helst ska ha lite hjälp av gudarna.
Visst är livet en kamp som Hitler hävdade. Och för att nå verklig framgång måste man ha flera goda egenskaper som alla drar år samma håll och också ha lite tur med tajmingen – att dyka upp i världshistorien vid rätt tidpunkt.
Ett vanligt koncept för de som lyckas med en smashhit inom popbranschen är att; 1. artisten skall typiskt nog vara bildskön 2. en musikaliskt klockren låt och 3. en högaktuell lite kryptisk text som fångar tidsandan.
Uppfylls dessa krav då är det framgång direkt.
Den formeln går publiken på varje gång trots att det egentligen är så uppenbart att man bara gör sitt yttersta för att lura av folk pengar.
Summa summarum; människan i mediasamhället är ett lätt byte för hajarna.
Och fåfänga på engelska blir "vanity" vilket härrör ur uttrycket "in vain" - förgäves.
Vad sägs om att börja bojkotta skiten?
