Jag har just läst en bra bok av Bengt Ankarloo; Helvetet.
Här kommer det viktigaste:
Daniels bok skildrar den djupaste pessimism bland de förslavade judarna. Livet är inte längre värt att leva.
Hoppet står till en slutlig katastrof, en världsundergång.
Den kristna läran om de eviga straffen formulerades av kyrkofadern Augustinus.
Runt år 700 eKr hade man preciserat bara fyra allvarliga synder som kunde leda till helvetet; falskhet, girighet, missämja och obarmhärtighet.
Under samma period i kristendomens historia såg man en värld där det onda från alla håll och med alla medel försökte komma åt och fördärva människorna.
Det är precis vad som gäller än idag, viskar Guds budbärare till mig i smyg. Inget har egentligen hänt sedan dess, även om alla tror det.
På 1200-talet formades idén om skärselden.
Ingen frälsning finnes utanför kyrkan sa påvarna på den tiden.
Man ansåg i den tidiga kristenheten att fattigdom och försakelse var säkraste vägen till frälsning.
Hugo St Victor, en medeltida tänkare, gav uttryck för den vanliga tanken att helvetets änglar hade friheten att härja bäst dom ville på jorden.
En del kätterska läror dök upp på 1200-talet. Katarerna på Balkan hävdade att allt kroppsligt-jordiskt var ont och att jorden och livet i sig självt var helvetet. Det enda sättet att komma härifrån var genom askes och total sexuell avhållsamhet så att man slapp återfödas.
Meteorologiska obekvämligheter räknas som helvetesstraff av Dante. Exempelvis regn, fukt, kyla, dy och lera.
Otyglad sexuell lusta straffas utanför helvetet enligt honom. Ett allvarligare brott var politiskt svek, eftersom det fick människorna att tappa tron på samhället.
Om man på 1200-1300-talet öppet vågade tvivla på helvetets existens var det inget ovanligt att man brändes på bål.
En lära som hette manikeismen dök upp på medeltiden. Den gav det onda ungefär lika stor makt som det goda över livet på jorden.
Det påstods att manikeisterna firade en orgielik gudstjänst. Det var den som blev förebild till de senare föreställningarna om häxsabbaten.
Dåtidens skolastiker menade att demonerna hade ett tyst medgivande av Gud att röra sig fritt i skapelsen. De var visserligen helt och hållet andar men kunde framträda som vilken levande gestalt som helst.
Genom syndafallet blev vår härlighet till bestraffning, våra njutningar till plågor, ljuset till mörker och vishet till dårskap.
Så blev vår lilla värld vänd upp och ner och fram och bak.
Årstiderna kommer ur led, monster och underbarn ger ytterligare bevis på att naturen är i oordning.
Precis som i nutiden.
Skämttecknarna på medeltiden skildrade gärna dessa inversioner som en illustration på att världen verkligen var helt galen och i djävulens våld.
Precis som dagens komiker gör.
Marthin Luther ville vara försiktig med eskatologin.
”Vi kan inte veta mer än det som står i bibeln”, menade han
”På andra sidan blir det helt annorlunda”, så mycket kunde han säga.
Och han tillade, att här på jorden blir vi bara till hälften rena och heliga. På andra sidan blir det antingen eller.
Runt 1500-1600 började man se de fem sinnena som portar genom vilka synden trängde in. Främst då genom munnen.
Man började dra paralleller mellan smuts och äckel och helvetet. Det var en epok då de mäktiga i samhället började odla en social exklusivitet i slutna palats och vidsträckta trädgårdar bakom höga murar och grindar, allt i syfte att stänga ute den gemena hopen med alla dess vedervärdigheter. Trädgårdarna skulle vara en spegelbild av Eden eller paradiset.
Under 1500-talet började den gryende humanismen att driva med kyrkans bild av helvetet. Man gjorde karikatyrer som menade att det inte var så farligt därnere. Det var rent av en fest.
På medeltiden ansåg de flesta människor att den mänskliga naturen i grunden var ond. Det var bland annat genom den utgångspunkten överheten såg sig nödd att kuva massorna med alla dess onda drifter så att inte samhällsanarki skulle bryta ut.
Men de rika libertinerna hängav sig hämningslöst åt sexuella och andra utsvävningar och drev gäck med kyrkans föreställningsvärld i största allmänhet.
Den tidens vetenskapsmän som Locke, Newton och Hobbes hade en deistisk världsåskådning, dvs att Gud har dragit upp urverket en gång i tiden och sedan dragit sig tillbaka. Så även om många på senmedeltiden kritiserade kyrkan var det få som förnekade Gud helt. Så långt tordes nästan ingen gå.
Filosofen Weber kallade sekulariseringen för en tragedi. Den rationella människan i det kapitalistiska samhället var som en fånge i järnbur.
Durkheim, runt 1900, menade att det nya samhället var som en religion i sig och onödiggjorde kyrkan. Industrisamhället var som en kropp där alla delar behövs och är beroende av varandra. Detta förhållande skulle uppfostra människorna nog.
Först under 1800-talet började vanliga människor i Europa bli läskunniga.
Och inte förrän mot slutet av 1600-talet avskaffades dödsstraffet för trolldom i Sverige och Finland. I Nederländerna skedde det hundra år tidigare. Men långt in på 1700-talet drogs svenskar inför rätta anklagade för att använda sig av svart magi.
Den sociala misären i Europas stora industristäder ledde till ett totalt ointresse för religionen bland massorna och påskyndade den påbörjade sekulariseringen.
1909 utspelade sig en debatt i DN som fick namnet ”djävulsstriden” där man för sista gången på allvar i Sverige tvistade om djävulen existerade eller inte.
En dåtida psykiater uttalade sig och ville få bort de religiösa dogmerna, annars riskerade ”melankolikerna” och ”hysterikerna” att bli riktigt sjuka av sitt grubbleri.
Hela etablissemanget, särskilt vänstern, ville eliminera kyrkans helvetesläror för gott, och dom fick som dom ville.
Den slutliga attacken på kyrkan som sanningssägare stod Uppsalafilosofen Ingemar Hedenius för. Han angrep både kyrka och lära i den långa religionsfientliga liberala traditionen från Verdandi och Folkets Hus till Dagens Nyheter, som vid den här tiden leddes av den numera bortgångne Herbert Tingsten.
Och det är där vi har hamnat och är kvar än idag.
Det är vädret som är gudarnas vapen.
Våra psyken formas av vädret. Dom kan skruva till det rätt så rejält den vägen.
Rent fysiskt också förstås vid översvämningar osv.
Att vädret styrdes av gudarna visste ju grekerna i sin religion, men den kristna kyrkan talar inte om detta alls.
Men precis som de kristna hade grekerna ett himmelrike för gudarna och ett elysion för de utvalda.
Nästan alla religioner påminner om varandra, men allt är förmodligen rena gissningar. Det är därför ens egna erfarenheter av livet blir så viktiga.
I grekisk mytologi möter de mänskliga hjältarna inte sällan varelser från den mörka sidan och underjorden såsom harpyor, cykloper och häxor. Det var något som var naturligt för grekerna, som en del av livet. Ett faktum som den kristna kyrkan har haft svårt att greppa och acceptera.
Det är det bästa med grekerna.
Det bästa med indierna är deras respekt för djuren som en länk till gudavärlden. Där träffar dom helt rätt, det vet jag av egen erfarenhet.
Det är en bit som kristendomen missar nästan helt. Det är en av kristendomens absolut svagaste punkter, dess ointresse för naturens hemligheter.
I vissa delar av Indien är en råtta värd mer respekt än en människa.
Och i Indien finns det helt klart fler heliga kor än heliga människor.
Det är en rätt intressant tanke att vörda djuren så intensivt. Den gillar jag.
En annan svag punkt hos kristendomen är att man har svårt att få ihop världens mörka sida med en allsmäktig, kärleksfull Gud. Där måste det vara något fel i resonemanget, menar många. Där finns det andra religioner som har bättre lösningar, till exempel den grekiska som menade att gudarna ville leka med människornas öden och pröva dom. Pröva deras mod, moral och dygd. Klarade man testet brukade belöningen komma.
Indisk och asiatisk religion lägger ansvaret för världens problem på individernas dåliga handlingar. Det är dom handlingarna som ger återverkningar i form av katastrofer och annat menar dom.
När hela kollektivet handlar fel det är då de stora problemen kommer som ett brev med posten.
Indierna menar att vi kan påverka våra egna och världens öde genom att handla rätt i stort och smått, och särskilt i det lilla. Dom flyttar ner ansvaret till oss själva. Det tunga ansvaret, men också möjligheterna till förändring.
Den kristna västvärldens historia är kantad av stora katastrofer och ond bråd död, medan naturfolken i Sydamerikas djungler har levt rätt så oberörda av världens ondska i flera tusen år.
Ändå är det vi som hävdar existensen av en kärleksfull gud som har makten i världen, inte dom.
Det måste vara massor av fundamentala fel på den här civilisationen. Jag tror rent av formen för den är ett allvarligt misstag. Den är för fyrkantig för att fungera i längden.
Den är bekväm, men jävligt aggressionsframkallande i och med att vi på botten bestulits på vårt naturliga sammanhang.
Västvärlden är en kultur som är lika ihålig som den skramlande plåt den bygger på.
Man flippar ur till slut.
Det är inte gudarnas fel.
Drömde att den svenska regeringen satt under jord och hade intresse av att den internationella kvalitetsfilmen nådde ut till folket och gick bra för att söva folkets sinnen. Hela Sverige var sammanbundet med underjordiska tunnlar av någon anledning.
Drömde också om den gamla finansministern Erik Åsbrink, att han var en riktig tönt som haft tur som kommit fram i rampljuset, men att det var synd om honom egentligen. Det kunde jag se på stranden vid havet där vi var placerade, men där han inte riktigt passade in.
Reinfeldt verkar ha en väldig fart på skäggväxten, vilket han inte längre kan dölja.
Framåt lunch börjar han se orakad ut, vilket ger honom ett skurkaktigt utseende, som en gangster från vilda västern.
Om man sätter en makthavare i en miljö där han inte passar in kan denne plötsligt se väldigt bortkommen ut;
En blekfet, tråkig politiker på en strand där alla är bruna och snygga, skrattar och har kul.
En inoljad bodybuilder på BB.
En hiskelig psykiater på catwalken.
Leker man med sådana tankar förstår man plötsligt hur små maktmänniskorna är innerst inne.
Alla broilers och specialister har mängder av situationer dom inte klarar av, där dom känner sig fruktansvärt små.
Det är ett kul tankeexperiment.
Samhällets makthavare är i allmänhet nördarna och töntarna som kompenserar sitt skadade ego genom att utöva makt över andra på ett rent psykopatiskt sätt.
Politiker är samma sak som skadade töntar som fortfarande lider av tonårstidens sexuella spel.
Men såna individer består hela tillvaron av.
Det är få som växer upp till någon slags sanning om sig själva.
De flesta håller på och kompenserar sin förlorade ungdom hela livet för att de inte fick vara med i gräddgänget på gymnasiet. Jag tror hela vårt samhälle ligger ungefär på den låga nivån. Det är en av rötterna till det onda vi har att brottas med.
Det är därför alla är så likgiltiga inför sina medmänniskor.
För att alla känner sig blåsta på konfekten.
Bensinpriset uppe i 13,20.
Jag hoppas det är ett tecken på att oljan börjar sina.
Man kan alltid hoppas.
Sedan börjar världens 200 miljarder helvetesmaskiner stanna en efter en.
Det blir en svår omställning för mänskligheten, men nyttig.
Tillbaka till stenåldern blir det som kommer att gälla.
Idag nytt rekord också för oljepriset; 125 dollar fatet.
2002 kostade samma fat 35 dollar.
2004 femtio dollar.
Nu eskalerar det rejält.
Och det beror på att oljeutvinningskurvan har vänt nedåt för första gången sedan man började utvinna.
Under de hundra år som bensinmotorerna har funnits har vi redan hunnit göra slut på hälften av världens samlade oljetillgångar.
Det som har hänt de senaste åren är att vi börjat använda oss av den svårtillgängliga och dyra halvan av resurserna. Det är därför priserna stiger.
De länder som har mest olja kvar av jordens sista hälft är ”lustigt” nog nästan samtliga västvärldens klassiska ärkefiender.
Jag listar;
1. Saudiarabien
2. Irak
3. Ryssland
4. Iran
5. Kuwait
6. Förenade Arabemiraten
7. Venezuela
8. Nigeria
9. Libyen
Inte direkt västs bästisar, eller hur?
Med siffror som finns redovisade på http://www.energikris.nu/ kan man lätt se att oljereserverna räcker en ca 30-50 år till, sen är det finito.
Och Sverige är bara en mygga bland tigrar när det gäller hur kvarvarande resurser ska fördelas. Vi kommer att få en tuff period det närmaste halvseklet.
Då kommer alla kulturnissar att få hålla käften, för det blir en prövningens tid för oss alla.
Vårt eget behov av olja kommer att prioriteras lågt i det kommande internationella storspelet.
Allt detta sammantaget kan mycket väl bli västvärldens slutliga fall eftersom vi byggt upp hela vårt system på antagandet att det alltid ska finnas billig olja tillgänglig, vilket det inte längre gör.
Om 1900-talet var en politisk maktkamp med förödande konsekvenser, kommer 2000-talet bli en lika förödande kamp om jordens kvarvarande resurser.
Rysslandsfonderna som nästan helt består av oljeaktier i världens tredje oljerikaste land kommer nog att gå bra framöver, om nu det kan göra någon glad.
Här kommer det viktigaste:
Daniels bok skildrar den djupaste pessimism bland de förslavade judarna. Livet är inte längre värt att leva.
Hoppet står till en slutlig katastrof, en världsundergång.
Den kristna läran om de eviga straffen formulerades av kyrkofadern Augustinus.
Runt år 700 eKr hade man preciserat bara fyra allvarliga synder som kunde leda till helvetet; falskhet, girighet, missämja och obarmhärtighet.
Under samma period i kristendomens historia såg man en värld där det onda från alla håll och med alla medel försökte komma åt och fördärva människorna.
Det är precis vad som gäller än idag, viskar Guds budbärare till mig i smyg. Inget har egentligen hänt sedan dess, även om alla tror det.
På 1200-talet formades idén om skärselden.
Ingen frälsning finnes utanför kyrkan sa påvarna på den tiden.
Man ansåg i den tidiga kristenheten att fattigdom och försakelse var säkraste vägen till frälsning.
Hugo St Victor, en medeltida tänkare, gav uttryck för den vanliga tanken att helvetets änglar hade friheten att härja bäst dom ville på jorden.
En del kätterska läror dök upp på 1200-talet. Katarerna på Balkan hävdade att allt kroppsligt-jordiskt var ont och att jorden och livet i sig självt var helvetet. Det enda sättet att komma härifrån var genom askes och total sexuell avhållsamhet så att man slapp återfödas.
Meteorologiska obekvämligheter räknas som helvetesstraff av Dante. Exempelvis regn, fukt, kyla, dy och lera.
Otyglad sexuell lusta straffas utanför helvetet enligt honom. Ett allvarligare brott var politiskt svek, eftersom det fick människorna att tappa tron på samhället.
Om man på 1200-1300-talet öppet vågade tvivla på helvetets existens var det inget ovanligt att man brändes på bål.
En lära som hette manikeismen dök upp på medeltiden. Den gav det onda ungefär lika stor makt som det goda över livet på jorden.
Det påstods att manikeisterna firade en orgielik gudstjänst. Det var den som blev förebild till de senare föreställningarna om häxsabbaten.
Dåtidens skolastiker menade att demonerna hade ett tyst medgivande av Gud att röra sig fritt i skapelsen. De var visserligen helt och hållet andar men kunde framträda som vilken levande gestalt som helst.
Genom syndafallet blev vår härlighet till bestraffning, våra njutningar till plågor, ljuset till mörker och vishet till dårskap.
Så blev vår lilla värld vänd upp och ner och fram och bak.
Årstiderna kommer ur led, monster och underbarn ger ytterligare bevis på att naturen är i oordning.
Precis som i nutiden.
Skämttecknarna på medeltiden skildrade gärna dessa inversioner som en illustration på att världen verkligen var helt galen och i djävulens våld.
Precis som dagens komiker gör.
Marthin Luther ville vara försiktig med eskatologin.
”Vi kan inte veta mer än det som står i bibeln”, menade han
”På andra sidan blir det helt annorlunda”, så mycket kunde han säga.
Och han tillade, att här på jorden blir vi bara till hälften rena och heliga. På andra sidan blir det antingen eller.
Runt 1500-1600 började man se de fem sinnena som portar genom vilka synden trängde in. Främst då genom munnen.
Man började dra paralleller mellan smuts och äckel och helvetet. Det var en epok då de mäktiga i samhället började odla en social exklusivitet i slutna palats och vidsträckta trädgårdar bakom höga murar och grindar, allt i syfte att stänga ute den gemena hopen med alla dess vedervärdigheter. Trädgårdarna skulle vara en spegelbild av Eden eller paradiset.
Under 1500-talet började den gryende humanismen att driva med kyrkans bild av helvetet. Man gjorde karikatyrer som menade att det inte var så farligt därnere. Det var rent av en fest.
På medeltiden ansåg de flesta människor att den mänskliga naturen i grunden var ond. Det var bland annat genom den utgångspunkten överheten såg sig nödd att kuva massorna med alla dess onda drifter så att inte samhällsanarki skulle bryta ut.
Men de rika libertinerna hängav sig hämningslöst åt sexuella och andra utsvävningar och drev gäck med kyrkans föreställningsvärld i största allmänhet.
Den tidens vetenskapsmän som Locke, Newton och Hobbes hade en deistisk världsåskådning, dvs att Gud har dragit upp urverket en gång i tiden och sedan dragit sig tillbaka. Så även om många på senmedeltiden kritiserade kyrkan var det få som förnekade Gud helt. Så långt tordes nästan ingen gå.
Filosofen Weber kallade sekulariseringen för en tragedi. Den rationella människan i det kapitalistiska samhället var som en fånge i järnbur.
Durkheim, runt 1900, menade att det nya samhället var som en religion i sig och onödiggjorde kyrkan. Industrisamhället var som en kropp där alla delar behövs och är beroende av varandra. Detta förhållande skulle uppfostra människorna nog.
Först under 1800-talet började vanliga människor i Europa bli läskunniga.
Och inte förrän mot slutet av 1600-talet avskaffades dödsstraffet för trolldom i Sverige och Finland. I Nederländerna skedde det hundra år tidigare. Men långt in på 1700-talet drogs svenskar inför rätta anklagade för att använda sig av svart magi.
Den sociala misären i Europas stora industristäder ledde till ett totalt ointresse för religionen bland massorna och påskyndade den påbörjade sekulariseringen.
1909 utspelade sig en debatt i DN som fick namnet ”djävulsstriden” där man för sista gången på allvar i Sverige tvistade om djävulen existerade eller inte.
En dåtida psykiater uttalade sig och ville få bort de religiösa dogmerna, annars riskerade ”melankolikerna” och ”hysterikerna” att bli riktigt sjuka av sitt grubbleri.
Hela etablissemanget, särskilt vänstern, ville eliminera kyrkans helvetesläror för gott, och dom fick som dom ville.
Den slutliga attacken på kyrkan som sanningssägare stod Uppsalafilosofen Ingemar Hedenius för. Han angrep både kyrka och lära i den långa religionsfientliga liberala traditionen från Verdandi och Folkets Hus till Dagens Nyheter, som vid den här tiden leddes av den numera bortgångne Herbert Tingsten.
Och det är där vi har hamnat och är kvar än idag.
Det är vädret som är gudarnas vapen.
Våra psyken formas av vädret. Dom kan skruva till det rätt så rejält den vägen.
Rent fysiskt också förstås vid översvämningar osv.
Att vädret styrdes av gudarna visste ju grekerna i sin religion, men den kristna kyrkan talar inte om detta alls.
Men precis som de kristna hade grekerna ett himmelrike för gudarna och ett elysion för de utvalda.
Nästan alla religioner påminner om varandra, men allt är förmodligen rena gissningar. Det är därför ens egna erfarenheter av livet blir så viktiga.
I grekisk mytologi möter de mänskliga hjältarna inte sällan varelser från den mörka sidan och underjorden såsom harpyor, cykloper och häxor. Det var något som var naturligt för grekerna, som en del av livet. Ett faktum som den kristna kyrkan har haft svårt att greppa och acceptera.
Det är det bästa med grekerna.
Det bästa med indierna är deras respekt för djuren som en länk till gudavärlden. Där träffar dom helt rätt, det vet jag av egen erfarenhet.
Det är en bit som kristendomen missar nästan helt. Det är en av kristendomens absolut svagaste punkter, dess ointresse för naturens hemligheter.
I vissa delar av Indien är en råtta värd mer respekt än en människa.
Och i Indien finns det helt klart fler heliga kor än heliga människor.
Det är en rätt intressant tanke att vörda djuren så intensivt. Den gillar jag.
En annan svag punkt hos kristendomen är att man har svårt att få ihop världens mörka sida med en allsmäktig, kärleksfull Gud. Där måste det vara något fel i resonemanget, menar många. Där finns det andra religioner som har bättre lösningar, till exempel den grekiska som menade att gudarna ville leka med människornas öden och pröva dom. Pröva deras mod, moral och dygd. Klarade man testet brukade belöningen komma.
Indisk och asiatisk religion lägger ansvaret för världens problem på individernas dåliga handlingar. Det är dom handlingarna som ger återverkningar i form av katastrofer och annat menar dom.
När hela kollektivet handlar fel det är då de stora problemen kommer som ett brev med posten.
Indierna menar att vi kan påverka våra egna och världens öde genom att handla rätt i stort och smått, och särskilt i det lilla. Dom flyttar ner ansvaret till oss själva. Det tunga ansvaret, men också möjligheterna till förändring.
Den kristna västvärldens historia är kantad av stora katastrofer och ond bråd död, medan naturfolken i Sydamerikas djungler har levt rätt så oberörda av världens ondska i flera tusen år.
Ändå är det vi som hävdar existensen av en kärleksfull gud som har makten i världen, inte dom.
Det måste vara massor av fundamentala fel på den här civilisationen. Jag tror rent av formen för den är ett allvarligt misstag. Den är för fyrkantig för att fungera i längden.
Den är bekväm, men jävligt aggressionsframkallande i och med att vi på botten bestulits på vårt naturliga sammanhang.
Västvärlden är en kultur som är lika ihålig som den skramlande plåt den bygger på.
Man flippar ur till slut.
Det är inte gudarnas fel.
Drömde att den svenska regeringen satt under jord och hade intresse av att den internationella kvalitetsfilmen nådde ut till folket och gick bra för att söva folkets sinnen. Hela Sverige var sammanbundet med underjordiska tunnlar av någon anledning.
Drömde också om den gamla finansministern Erik Åsbrink, att han var en riktig tönt som haft tur som kommit fram i rampljuset, men att det var synd om honom egentligen. Det kunde jag se på stranden vid havet där vi var placerade, men där han inte riktigt passade in.
Reinfeldt verkar ha en väldig fart på skäggväxten, vilket han inte längre kan dölja.
Framåt lunch börjar han se orakad ut, vilket ger honom ett skurkaktigt utseende, som en gangster från vilda västern.
Om man sätter en makthavare i en miljö där han inte passar in kan denne plötsligt se väldigt bortkommen ut;
En blekfet, tråkig politiker på en strand där alla är bruna och snygga, skrattar och har kul.
En inoljad bodybuilder på BB.
En hiskelig psykiater på catwalken.
Leker man med sådana tankar förstår man plötsligt hur små maktmänniskorna är innerst inne.
Alla broilers och specialister har mängder av situationer dom inte klarar av, där dom känner sig fruktansvärt små.
Det är ett kul tankeexperiment.
Samhällets makthavare är i allmänhet nördarna och töntarna som kompenserar sitt skadade ego genom att utöva makt över andra på ett rent psykopatiskt sätt.
Politiker är samma sak som skadade töntar som fortfarande lider av tonårstidens sexuella spel.
Men såna individer består hela tillvaron av.
Det är få som växer upp till någon slags sanning om sig själva.
De flesta håller på och kompenserar sin förlorade ungdom hela livet för att de inte fick vara med i gräddgänget på gymnasiet. Jag tror hela vårt samhälle ligger ungefär på den låga nivån. Det är en av rötterna till det onda vi har att brottas med.
Det är därför alla är så likgiltiga inför sina medmänniskor.
För att alla känner sig blåsta på konfekten.
Bensinpriset uppe i 13,20.
Jag hoppas det är ett tecken på att oljan börjar sina.
Man kan alltid hoppas.
Sedan börjar världens 200 miljarder helvetesmaskiner stanna en efter en.
Det blir en svår omställning för mänskligheten, men nyttig.
Tillbaka till stenåldern blir det som kommer att gälla.
Idag nytt rekord också för oljepriset; 125 dollar fatet.
2002 kostade samma fat 35 dollar.
2004 femtio dollar.
Nu eskalerar det rejält.
Och det beror på att oljeutvinningskurvan har vänt nedåt för första gången sedan man började utvinna.
Under de hundra år som bensinmotorerna har funnits har vi redan hunnit göra slut på hälften av världens samlade oljetillgångar.
Det som har hänt de senaste åren är att vi börjat använda oss av den svårtillgängliga och dyra halvan av resurserna. Det är därför priserna stiger.
De länder som har mest olja kvar av jordens sista hälft är ”lustigt” nog nästan samtliga västvärldens klassiska ärkefiender.
Jag listar;
1. Saudiarabien
2. Irak
3. Ryssland
4. Iran
5. Kuwait
6. Förenade Arabemiraten
7. Venezuela
8. Nigeria
9. Libyen
Inte direkt västs bästisar, eller hur?
Med siffror som finns redovisade på http://www.energikris.nu/ kan man lätt se att oljereserverna räcker en ca 30-50 år till, sen är det finito.
Och Sverige är bara en mygga bland tigrar när det gäller hur kvarvarande resurser ska fördelas. Vi kommer att få en tuff period det närmaste halvseklet.
Då kommer alla kulturnissar att få hålla käften, för det blir en prövningens tid för oss alla.
Vårt eget behov av olja kommer att prioriteras lågt i det kommande internationella storspelet.
Allt detta sammantaget kan mycket väl bli västvärldens slutliga fall eftersom vi byggt upp hela vårt system på antagandet att det alltid ska finnas billig olja tillgänglig, vilket det inte längre gör.
Om 1900-talet var en politisk maktkamp med förödande konsekvenser, kommer 2000-talet bli en lika förödande kamp om jordens kvarvarande resurser.
Rysslandsfonderna som nästan helt består av oljeaktier i världens tredje oljerikaste land kommer nog att gå bra framöver, om nu det kan göra någon glad.
