Det är ett tecken på att man börjar tappa stinget och analysförmågan när man engagerar sig i fotbollsdummies.
För det enda bestående med denna sport är de kroniska skadorna, allt annat som bjuds är bara luft som publiken får hålla till godo med.
Jag kan redan nu för mitt inre se Zlatan bli nersparkad i gruppspelet i en brutal glidtackling och få bäras ut på bår.
Sverige är ett fotbollstokigt land, tyvärr.
Vad kan det bero på?
Det kanske är för att fotbollen inte kräver så hög IQ, vare sig av publik eller utövare.
Man kan bli rik på skiten trots att man är en riktig idiot egentligen.
Det är väl detta faktum som tilltalar massorna och gör det folkligt.
Men sporten vilseleder folket bort från viktigare frågor i deras liv.
Det ser jag som en fara, men samhällets makthavare tycker nog att det är bra.
Och sedan all denna överdrivet dräglande, stort uppslagna mediaexponering fotbollen får. Denna dumma, falska hjältekultur!
Som om dessa stackare vore några frälsare!
Nej sparka boll hör barndomen till och låt det stanna på den nivån.
Allt annat är villfarelser och dyrköpta illusioner för den lättlurade massan som inte vet vad de ska göra av sina liv.
Men där finns egentligen inget budskap att lära sig något av annat än att ”alltid kämpa på”. Men det snappar man ju upp i första matchen man ser. Har man sett en match har man i själva verket sett alla.
Nej all idrott är en kommersiell bluff. Jag kan sammanfatta gången så här;Först kommer törsten. Massor av svett och urin följer. Prestera, inte vara. Kan helt enkelt inte vara stilla. Få medalj. Glädja mamma och pappa. Bli folkkär. Bli miljonär. Skaffa fotomodell. Skaffa vrålåk. Skaffa lyxkåk. Lägga av. Inte veta vad man ska göra sedan, törsten alltmer okontrollerbar. Börja supa på allvar. Skilsmässa. Dåliga affärer. Konkurs. Fundera på comeback.
För det enda bestående med denna sport är de kroniska skadorna, allt annat som bjuds är bara luft som publiken får hålla till godo med.
Jag kan redan nu för mitt inre se Zlatan bli nersparkad i gruppspelet i en brutal glidtackling och få bäras ut på bår.
Sverige är ett fotbollstokigt land, tyvärr.
Vad kan det bero på?
Det kanske är för att fotbollen inte kräver så hög IQ, vare sig av publik eller utövare.
Man kan bli rik på skiten trots att man är en riktig idiot egentligen.
Det är väl detta faktum som tilltalar massorna och gör det folkligt.
Men sporten vilseleder folket bort från viktigare frågor i deras liv.
Det ser jag som en fara, men samhällets makthavare tycker nog att det är bra.
Och sedan all denna överdrivet dräglande, stort uppslagna mediaexponering fotbollen får. Denna dumma, falska hjältekultur!
Som om dessa stackare vore några frälsare!
Nej sparka boll hör barndomen till och låt det stanna på den nivån.
Allt annat är villfarelser och dyrköpta illusioner för den lättlurade massan som inte vet vad de ska göra av sina liv.
Men där finns egentligen inget budskap att lära sig något av annat än att ”alltid kämpa på”. Men det snappar man ju upp i första matchen man ser. Har man sett en match har man i själva verket sett alla.
Nej all idrott är en kommersiell bluff. Jag kan sammanfatta gången så här;Först kommer törsten. Massor av svett och urin följer. Prestera, inte vara. Kan helt enkelt inte vara stilla. Få medalj. Glädja mamma och pappa. Bli folkkär. Bli miljonär. Skaffa fotomodell. Skaffa vrålåk. Skaffa lyxkåk. Lägga av. Inte veta vad man ska göra sedan, törsten alltmer okontrollerbar. Börja supa på allvar. Skilsmässa. Dåliga affärer. Konkurs. Fundera på comeback.
