När det gäller att falla från renlevnad tillbaka i synd så är accelerationen som för en racerbil; 0-100 på tre sekunder.
Man tycker man gör allt rätt vissa perioder, men så hux flux är allt synd igen utan att man vet hur det har gått till.
Boogiestreet suger ner en i rännstenen direkt med sin svarta magi. Ett lillfinger så ryker hela handen.
Det är detta fenomen som står fullständigt klart för extrema renlevnadsmänniskor som munkar och nunnor. Dom släpper aldrig till det där lillfingret som vi andra gör. Dom vet att det är för farligt. Vi världsliga vill inte erkänna detta, så vi chansar på och lever farligt.
Men syndens värld är lömsk. Den snärjer sitt offer snabbt.
”Heaven sends, Hell bends”, säger ett lite cyniskt engelskt talesätt om livet på denna jord.
Och det är väl därför så många handlar emot sitt eget bästa. Dom kan för allt i världen inte låta bli frestelserna trots att de vet att de borde.
Charles Bukowski skildrade det som att sitta fast i något det inte gick att ta sig loss ifrån. Det var därför han drack så intensivt under hela sitt liv.
Min åsikt är att vi alla sitter fast i samma dygrop, samma träsk där vi kravlar på varandra och liksom drar varandra neråt hela tiden i ett slags avundsjukans dödsdans.
För det är inte mången givet att klara himlens vilja till hundra procent på denna planet.
Det är väl därför det bara finns en Jesus i kristendomen. Det är enligt dom bara en gubbe som har klarat gudarnas och demonernas test hittills. Vi andra är för ofullkomliga i våra själar för att lyckas nå ända fram även om vi gärna vill och försöker. Så det blir tillbaka ner i dyn igen för den stora massan.
Det som är utmärkande för all synd är att den ger intensiv njutning för stunden, men får en att må allt sämre på sikt. Börjar sedan lasten eller ovanan att eskalera, vilket de alltid tenderar att göra, så lever man riktigt farligt. Då börjar synden successivt ta över hela tillvaron inklusive ekonomin många gånger. Den kapar ens liv som en illasinnad parasit.
Det är bland annat därför vi verkligen behöver gudarnas hjälp i denna låga värld.
Enligt Maharishi Mahesh Yogi är det bara människor som nått sin fulländning som alltid har rätt i sina synpunkter. Alla andra tvingas fejka, ljuga och vara skenheliga i offentligheten. Det omtalade dubbelspelet alltså.
99,9% av världens befolkning har ännu inte nått sin kosmiska fulländning – och alltså har dessa i regel alltid fel när dom yttrar sig.
Så ligger det tyvärr till.
Man kan sålunda aldrig helt lita på en syndare oavsett hur fin titel denne har, för denne sätter alltid sina egna syndfulla njutningar framför sina heliga löften, det vet ju vilken alkoholistfru som helst.
Synd är som chips; once you pop, you can´t stop.
Man vill bara ha mer och mer och kan aldrig få nog.
Man tycker man gör allt rätt vissa perioder, men så hux flux är allt synd igen utan att man vet hur det har gått till.
Boogiestreet suger ner en i rännstenen direkt med sin svarta magi. Ett lillfinger så ryker hela handen.
Det är detta fenomen som står fullständigt klart för extrema renlevnadsmänniskor som munkar och nunnor. Dom släpper aldrig till det där lillfingret som vi andra gör. Dom vet att det är för farligt. Vi världsliga vill inte erkänna detta, så vi chansar på och lever farligt.
Men syndens värld är lömsk. Den snärjer sitt offer snabbt.
”Heaven sends, Hell bends”, säger ett lite cyniskt engelskt talesätt om livet på denna jord.
Och det är väl därför så många handlar emot sitt eget bästa. Dom kan för allt i världen inte låta bli frestelserna trots att de vet att de borde.
Charles Bukowski skildrade det som att sitta fast i något det inte gick att ta sig loss ifrån. Det var därför han drack så intensivt under hela sitt liv.
Min åsikt är att vi alla sitter fast i samma dygrop, samma träsk där vi kravlar på varandra och liksom drar varandra neråt hela tiden i ett slags avundsjukans dödsdans.
För det är inte mången givet att klara himlens vilja till hundra procent på denna planet.
Det är väl därför det bara finns en Jesus i kristendomen. Det är enligt dom bara en gubbe som har klarat gudarnas och demonernas test hittills. Vi andra är för ofullkomliga i våra själar för att lyckas nå ända fram även om vi gärna vill och försöker. Så det blir tillbaka ner i dyn igen för den stora massan.
Det som är utmärkande för all synd är att den ger intensiv njutning för stunden, men får en att må allt sämre på sikt. Börjar sedan lasten eller ovanan att eskalera, vilket de alltid tenderar att göra, så lever man riktigt farligt. Då börjar synden successivt ta över hela tillvaron inklusive ekonomin många gånger. Den kapar ens liv som en illasinnad parasit.
Det är bland annat därför vi verkligen behöver gudarnas hjälp i denna låga värld.
Enligt Maharishi Mahesh Yogi är det bara människor som nått sin fulländning som alltid har rätt i sina synpunkter. Alla andra tvingas fejka, ljuga och vara skenheliga i offentligheten. Det omtalade dubbelspelet alltså.
99,9% av världens befolkning har ännu inte nått sin kosmiska fulländning – och alltså har dessa i regel alltid fel när dom yttrar sig.
Så ligger det tyvärr till.
Man kan sålunda aldrig helt lita på en syndare oavsett hur fin titel denne har, för denne sätter alltid sina egna syndfulla njutningar framför sina heliga löften, det vet ju vilken alkoholistfru som helst.
Synd är som chips; once you pop, you can´t stop.
Man vill bara ha mer och mer och kan aldrig få nog.
En annan sak som är utmärkande för synd är att alla onda ting hänger ihop, som ett enda stort gangstergäng.
Precis som i Georg Stiernhielms 1600-talsdikt "Herkules" där syndens härskarinna Fru Lusta alltid är i följe med sina döttrar; Flättja, Lättja och Kättja. Även Broder Rus är med på ett hörn.
Faller man av på ett område drar hela följet in menar Stiernhielm.
Det är därför det heter att fördärvets väg är bred men att den rätta vägen är smal.
Mycket av denna världens olycka har sin rot i okontrollerad synd av olika slag. Helvetet har många strängar på sin lyra och är berett att förse var och en med vad den behöver, men det finns alltid en dold hake.
Det är dom hakarna himlen vill upplysa oss om och få oss att undvika för vårt eget bästa.
Men vem är helt utan synd i dagens värld?
Den som är det kan kasta första stenen sägs det.
Det aktuella speakers´ corner-försöket i Borås blev ett jättefiasko.
Nästan ingen vågade sig upp i talarstolen.
Det bevisar väl hur rädda och osäkra alla är just nu.
Och framförallt – ingen verkar ha någon analys längre, ingen egen teori, ingen egen ideologi och då är det förstås väldigt svårt att föra talan.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Mycket av denna världens olycka har sin rot i okontrollerad synd av olika slag. Helvetet har många strängar på sin lyra och är berett att förse var och en med vad den behöver, men det finns alltid en dold hake.
Det är dom hakarna himlen vill upplysa oss om och få oss att undvika för vårt eget bästa.
Men vem är helt utan synd i dagens värld?
Den som är det kan kasta första stenen sägs det.
Det aktuella speakers´ corner-försöket i Borås blev ett jättefiasko.
Nästan ingen vågade sig upp i talarstolen.
Det bevisar väl hur rädda och osäkra alla är just nu.
Och framförallt – ingen verkar ha någon analys längre, ingen egen teori, ingen egen ideologi och då är det förstås väldigt svårt att föra talan.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Det återstår att se.
Läs om Heaven and Hell i Svd; http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1455393.svd#tw_link_widget
